Liljeström ca 1915

Korsningen Gustav Adolfsgatan — Källbackgatan mot norr. Hugo och Karl Liljeström vid hemgården till höger. Notera brunnen till vänster samt att Gustav Adolfsgatan slutar vid Grev Tottgatan! På en förstoring syns gatlampan och vindflöjelstången på uthuset till höger samt grinden något bättre.
Åke Björklund tillhandahöll.
(Inf. 2008-01-20.)



Hugo Liljeströms (1906—1990) hemgård. Hugos far, som också hette Fredrik Liljeström och min farfarsfar var bröder. Tomten nr 82 köptes ursprungligen på auktion den 15 augusti 1861 av lotsen Anders Jacobsson. Ovanför det södra vindsfönstret fanns årtalet 1861 målat inuti en romb. Gården var alltså byggd några år efter branden. Hugo hade ett intyg som hade gett husbyggaren dispens från förbudet att täcka tak med pärtor, eller stickspån som man säger i Sverige.

Hugo var en man som nöjde sig med det lilla. Förutom när han gjorde militärtjänsten, höll han sig för det mesta i staden och försörjde sig med att skotta snö och hugga ved åt gamla damer samt med att beskära fruktträd. Han hade dock i sin ungdom arbetat på tullslupen. Konsten att beskära hade han lärt sig hemma på tomten för den var full med äppelträd — vilket gjorde att han ibland kallades Äppel-Hugo. Hugo vårdade också en mängd gravar. Vid ”Hugos lindon”, en äga öster om Källbacken omgärdad med ett par meter breda och omkring en och en halv meter höga gråstensmurar, som handelsman Roos lät röja under hungeråren 1867—68, hade han sitt potatisland med snörräta bänkar. I höbärgningstid stod störarna också på snörräta rader. Hugo var alltid klädd i gummistövlar, svarta vadmalsbyxor och keps. På väg till lindon, i vårtid med gräftan på axeln och i höbärgningstid med lien, tog han sig alltid tid att prata en stund med Granqvists spets Tessi.




Gustav Adolfsgatan 33, mot sydost. Den stora granen till höger hade Hugo tagit som planta från Långören. Vid hörnet finns en ”afvisare” varom är stadgat i byggnadsordningen av år 1859.
Foto: F. L. den 25 maj 1981.


  
Engelska porslinshundar.

I det tidigare nämnda vindsfönstret fanns två sittande engelska porslinshundar, ett minne från sjöfartstiden. Enligt traditionen kunde man med ledning av hur hundarna stod vända se om sjömannen var hemma. Hundarnas vända inåt — sjömannen hemma; hundarna vända utåt — fritt fram ...?

Huruvida Hugo var hemma eller inte kunde man se på långt håll, för om han var borta stod en träspade framför den olåsta ytterdörren. Farstudörren brukade han dock låsa.

Gården köptes av systersonen Knut Björklund, som gjorde en totalrenovering; endast stenfoten, timran och skorstensstockarna är original.


Huset från gårdssidan. "Anders Jakobssons gård" är skrivet på fotot.
Huset från gårdssidan. ”Anders Jakobssons gård” är skrivet på fotot.
Förstoring.
Susanne Branner tillhandahöll via Lars Pensar.


Vid auktionen efter Hugo sommaren 1990 fanns farstukvisten kvar, men i något sämre skick.
Vid auktionen efter Hugo sommaren 1990 fanns farstukvisten kvar, men i något sämre skick. Bland auktionsbesökarna finns Per-Erik Willman som tittar ut genom fönstret till vänster om dörren, min pappa Nils framför den vänstra dörren, Mauritz Blom i keps i förgrunden till vänster och möjligen Pehr Tonberg i vit skjorta till höger. Bror Sandström var auktionsutropare.
Foto: Lars Pensar.


Läs mer:
Minnen av Hugo Liljeström av Karl O. J. Wenelius.
Auktionsannons i ÖP 1919.
Detalj av huset.
Vykort där uthusgaveln skymtar.
Hugo i Lassila i Kovjoki by av Nykarleby landskommun. Hemman och släkt 1618—1933 av Woldemar Backman.
I bakgrunden skymtar vattentornet.
Hugos far var snickare och tillverkade bland annat ett entréparti mellan gårdarna på Kyrkogatan 5 och 7.
I början på 1980-talet gjorde jag ett ”Hemma hos Hugo”-fotoreportage. Bilderna är för tillfället försvunna, men förhoppningsvis dyker de upp så småningom.
(Inf. 2005-05-08, rev. 2010-03-01.)