|
Distriktet gränsar i väster till Bottniska viken, i söder och sydost till följande kommuner: Kvevlax, Lillkyro, Storkyro, Ylistaro, Seinäjoki, Ilmajoki och Peräseinäjoki, i öster till Alavo, Kuortane, Alajärvi, Lappajärvi och Kortesjärvi samt i nordost till Purmo och Pedersöre. I tabell I är sammanställd arealen av distriktets kommuner. Av densamma framgår att totalarealen utgör 3419,3 kil². Den största kommunen är Lappo med 801,6 kil² eller 23,4 % av distriktets hela areal. Därnäst komma Kauhava och Vörå. Den minsta kommunen är Maxmo med 88 kvadratkilometer och upptagande endast 2,6 % av distriktets hela areal.
Distriktet är ett typiskt slättland. Marken höjer sig från den låga havstranden småningom mot det inre landet. Här och där finnas visserligen kringströdda små bärghällar, detta särskilt i kustsocknarna och i Nurmo, men nå dessa icke många meters höjd över omgivningen. En något större höjd har Karlsberget, på vilket Oravais kyrka är uppförd, och Karvatböte, också i Oravais, Grannas, Bagg- och Myrberget i Vörå samt några, tiotal meter höga åsar i Nurmo, såsom Rajamäki, Välimäki, Kimpimäki m. fl. Den jämnaste ytan har Yli- och Alahärmä, Kauhava och Lappo socknar. I västra delen av sistnämnda kommun finnes dock det enda verkliga berget i hela distriktet, nämligen Simsiövuori, som ligger 130 fot över havet och 80 meter över det kringliggande slättlandet samt är av flere kilometers utsträckning. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
In i kusten skjuta flere djupa vikar, bland vilka må nämnas Monäsviken eller Söderfjärden och Oravaisfjärden, givande upphov till långsträckta halvöar, vilka dock i tiden varit helt omflutna av havet. Utanför kusten ligger en lummig skärgård, bestående av cirka 600 större och mindre öar och holmar. Den största ögruppen har Maxmo med 279 öar, därnäst kommer Oravais med 155, Munsala med 97, Nykarleby med 72 samt Vörå med endast 28. Längst ute i havet ligger den stora arkipelag, som kallas Mickelsörarna, omfattande ett 100-tal öar och holmar. Liksom det österbottniska kustlandet över huvud är också distriktet rikt på floder, större och mindre. Namnet älv bär dock endast en av dessa: Nykarleby- eller Lappoälv. Denna har i tiden spelat en stor roll i dessa trakters bebyggelsehistoria, ty det är längs dess båda stränder den huvudsakliga bosättningen ägt rum. Bördiga åkrar och ängar följa älven åt. De flesta hemmans bostäder äro också allt ännu uppförda i älvens omedelbara närhet. Undantag härifrån förekomma endast i Ylihärmä. där till följd av strändernas låghet ofta översvämningar äger rum, vilka hindra bosättning. Älven måste förty anses som en riktig livsnerv för de trakter den genomflyter. Orsakerna till detta förhållande äro säkerligen flere. Älvdalen har den bördigaste marken, som här består av mäktiga lerlager. I brist på andra kommunikationsleder spelade älven säkerligen för urbefolkningen en stor roll som farled. MATHESIUS anför (år 1734) som orsak till den täta bosättningen älvens rikedom på fisk. I älven utmynna, förutom smärre tillflöden, två större bifloder Nurmo å och Kauhava å. En mängd forsar finnas här, vid vilka flere industriella inrättningar äro anlagda. Dessutom finnas inom distriktet en mängd åar. Dessa äro, utom vår- och hösttid, vattenfattiga och av mindre betydelse. Också i ådalarna visar sig jorden genom sin ler halt vara synnerligen bördig. — Några större sjöar förekomma ej i distriktet, men ett hundratal mindre träsk. B y b i l d n i n g ar. Gårdarna äro i regel sammanförda till byar. Några av dessa äro mycket stora, med tätt sammangyttrade byggnader, mera påminnande om ett förstadssamhälle än om en landsby. Detta gäller främst Lappo och Vörå. Redan år 1915 förklarades av Senaten den centrala delen av Lappo Kyrkoby (»Isokylä») såsom »ett samhälle med sammanträngd befolkning». Några praktiska åtgärder på grund av detta beslut hava dock ännu icke vidtagits. Här nedan följer en förteckning över namnet på dessa byar: Nykarleby landskommun: Kyrkoby, Forsby, Kovjoki, Markby, Soklot,
Ytterjeppo.
Under slutet av senaste århundrade uppfördes inom distriktet tre minnesstoder efter utkämpade slag under 1808—09 års krig, nämligen i Lappo till åminnelse av ADLERCREUTZ' seger över RAJEWSKI den 14 juli 1808, i Jutas till minne av VON DÖBELNS seger den 13 sept. 1808 över KOSATSCHOFFSKI, i Oravais till åminnelse av det olyckliga, för Finlands öde avgörande slaget vid Oravais den 14 sept. 1808. På Lappo Kyrkoplan finnes sedan år 1922 uppförd en av skulptören YRJÖ LIIPOLA modellerad bronsstaty till de i 1918 års befrielsekrig stupades minne. På övriga kommuners begravningsplatser hava också av kommunerna uppförts minnesmärken för samma ändamål, vilka pietetsfullt och tacksamt tolka befolkningens känslor. På alla dessa kan man tillämpa skalden JACOB TEGENGRENS ord, som pryda minnesstoden i Vörå, nämligen:
Antalet av dem som fått sin sista viloplats under dessa stoder äro i Maxmo 3, i Vörå 5, i Oravais 4, i Munsala 7, i Jeppo 3, i Nykarleby stads och landsförsamling 15, i Ylihärmä 28, i Alahärmä 27, i Kauhava 18, i Lappo 52, i Nurmo 16, eller in summa 178 personer. De i frihetskriget stupades antal är något större, emedan icke alla blivit jordade i de gemensamma gravarna. Genom insamling hopbragtes en summa, tack vare vilken år 1918 upprestes en minnessten över skalden ZACHARIAS TOPELIUS med hans av artisten T. SCHALIN modellerade medaljong på skaldens födelsegård Kuddnäs, tätt invid allmänna landsvägen. O f f e n t l i g a b y g g n a d e r. Av dylika må här nämnas församlingarnas kyrkor och bönehus samt folkskolor, folkhögskolor och högre skolor jämte ungdomshus, av vilka flere finnas i varje kommun. En särställning intager det år 1924 i Lappo i två våningar av tegel uppförda kommunalhuset. De nuvarande kyrkorna äro uppförda: i Nykarleby (gemensam för stads- och landskommun) år 1708, i Munsala år 1787 (denna kyrka är den enda kyrka av gråsten inom distriktet), i Jeppo år 1861, i Oravais år 1797, i Vörå år 1626, förändrad till en korskyrka år 1777, i Maxmo år 1824, i Ylihärmä år 1787, i Alahärmä år 1903 och är den uppförd av tegel (den tidigare år 1758 uppförda träkyrkan nedbrann år 1898), i Kauhava uppföres som bäst en ny kyrka av tegel, sedan den förra, uppförd 1756, nedbrunnit år 1921, i Jeppo år 1827 samt i Nurmo år 1778. S. k. h e r r g å r d a r. Av sådana finnas tätt invid Nykarleby stad Kuddnäs, och Jutbacka gård, i Munsala det täcka vid en havsvik belägna Udden. I Jeppo ligger Keppogård, i Maxmo Tottesunds säteri samt i Nurmo Loukko egendom.
K o m m u n i k a t i o n s l e d er. Distriktet är genomdraget med ett nät av landsvägar, vartill ansluta sig byavägar. Landsvägarnas längd i resp. kommuner framgår av nedanstående tablå, varvid också finnes uträknad väglängden till en areal av 100 kil.² Kommunerna äro här ordnade efter längden av landsvägarna per 100 kil.² och står den kommun främst, som har den relativt största väglängden.
Större delen av distriktets kommuner beröres av den år 1883 bygda norra stambanan, som går genom Nurmo (en station), Lappo (en station och en halt punkt), Kauhava (en station), Alahärmä (2 stationer). Jeppo (en station) och Jeppo Nykarleby landskommun (en station). Dessutom beröres Nurmo också av Vasabanan (haltpunkt). Mellan Kovjoki station och Nykarleby stad fanns i tiden en smalspårig järnväg; den hade byggts år 1899, men försåldes och bortflyttades år 1916. Överstyrelsens för lantmäteriets stora karta över
Lappo härad, utförd åren 1900—1903. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||