Vägen, vägen till NyCarleby

Dramaspel tre kvällar i kyrkan

Juthbacka teater och Nykarleby församling framför ett nyskrivet dramaspel i kyrkan i slutet av föramlingens jubileumsår. Tre kvällar, 21–23 november bjuds församlingsborna på en föreställning som återger mänskor och deras liv på 1600-talet i Nykarleby.

Dramaspelets manus har skrivits av Lena Frilund och innehåller som ett yttre skeende ett helt fiktivt alternativ över hur den värdefulla 1400-tals nattvardskalken kommit till Nykarleby. Under det yttre skeende gestaltas tidlösa mänskliga känslor, tragedier, frågor och möten där det visar sig att människan är sig ganska lik genom seklerna.

Frits Olaussen står för regin och Camilla Cederholm har skrivit musiken för en enskild cello som binder samman de olika akterna. Endast en sång framförs, en vaggsång. I övrigt består dramaspelet av monologer, dialoger och samtal där de eviga mänskliga frågorna inte alltid får svar, men ibland kommer till vila i den verklighet som brukar kallas Barmhärtighet.

Inträdet till dramaspelet är fritt, men för att täcka en del av omkostnaderna placeras vid utgångarna kollektkorgar där publiken har möjlighet att stöda projektet.

Ur programbladet

Kyrkoherdens hälsning

Nykarleby församlings och Sankta Birgitta kyrkas jubileumsår går mot sitt slut i november så sker det med ett folkligt och kyrkligt dramaspel. Denna dramatiserade pjäs är från början till slut lokalt förankrad genom manusförfattare, kompositör, regissör och ortens amatörteaterskådeelare från Juthbacka teater. Handlingen i dramaspelet fokuseras kring kvarteret med kyrkan och trivialskolan. Att platsen där dramat framförs är denna kyrka känns mycket självklart inte minst i scenen en där den gamla nattvardskalken hittar fram till sin givna plats: altarbordet framme i kyrkans kor under tavlorna som föreställer Jesu korsfästelse och nattvardens instiftelse.

Det är en stor glädje för mig att Nykarleby församling i samarbete med Juthbacka teater kan erbjuda ortsborna denna dramatisering som tolkar människans kamp med de stora och eviga livsfrågorna, en kamp där bara tron, hoppet och kärleken till sist kan överleva människans tvivel, utsatthet och vanmakt.

Att det folkliga och det kyrkliga möts och ger oss en gemensam positiv tankeställare i en tid som präglas av rotlöshet och sviktande framtidstro ser jag som ett hoppets tecken. Alla människor med god vilja behövs idag för gemensamma insatser mot mörkret, missmodet och meningslösheten.

Lars-Johan Sandvik         

Svenska Kulturfonden
Rektor Erik Åhmans minnesfond