ERIK ÅHMAN

Vi bär sorgebud till tusentals: Erik Åhman är död.

[Erik Åhman 1906—1995. Foto: Sven Bertlin. Detalj ur foto från Brostugan.]

     De tusentals består av många ungdomsgenerationer, som i Nykarleby samskola fostrats och undervisats av den lysande pedagogen, den medryckande läraren och den kunskapsrike humanisten Erik Åhman. Han föddes i storfurstendömet, när Sankt Petersburg hette Sankt Petersburg, och han dog i den europeiska unionen, när Sankt Petersburg igen hette Sankt Petersburg. Däremellan ryms ett stort livsverk, en del av Finlands kultur- och samhällshistoria.
     Vi sammanfattar hans långa, rika livs enkla basfakta:
     Carl Erik Åhman föddes 6. 11. 1906 i Borgå och dog i Nykarleby den 19. l. 1995. Hans föräldrar var drogisten Carl Anton Å. och Selma Mikander. 1925 blev han student från Borgå lyceum och 1933 fil.kand. från Helsingfors Universitet med ämneskombinationen germansk filologi, nordisk filologi, finländsk och skandinavisk historia. Han var lärare i svenska, tyska, engelska, historia och latin vid Nykarleby samskola åren 1934—1969, då han pensionerades. 1946—1969 var han rektor för skolan. 1958 erhöll han Finlands Lejons Orden. Han var medlem av olika nämnder och direktioner i Nykarleby tiden 1939—1968. Nykarleby museiförening stod hans hjärta nära: han var stiftande medlem, sekreterare i många år och slutligen hedersmedlem.
     Inget utdraget lidande föregick döden. Den var mild, som hans liv och hans gärning.

Efter arbetsåren fick rektorn njuta sitt otium i lugn under många år, och han förblev alltid en av stadens mest högaktade och älskade profiler. Vanorna var stabila, som så ofta hos äldre gentlemän, och det hände, att folk ställde klockan efter rektorn, när han passerade på sin dagliga motionstur runt stan.
     Tillfrågad, en gång för några år sedan, om hemligheten med den förnämliga Åhmanska pedagogiken, sa rektorn anspråkslöst och enkelt:
     ”Det är viktigt, att barnen känner, att man tycker om dem”.
     Vad han inte nämnde var den starka personligheten, den ordlösa auktoriteten, som aldrig behövde aktiveras i klassrummet, men alltid fanns där, inte som ett hot utan som en stor trygghet.
     Han lärde oss svenska och historia, han lärde oss tyska och engelska och latin. Nu är han död, och vi märker att det viktigaste läroämnet inte stod på skolschemat: mänsklighet, den kultur, som har sin rot i hjärtat. Erik Åhman undervisade oss i det ämnet varje lektion. Tack, rektorn.

Bo Kronqvist
Gösta Ågren