Biblioteksväsendet i Nykarleby hade liksom i andra österbottniska småstäder, sin grund i enskilda borgares intresse för höjandet av folkbildningen och var länge helt beroende av frivilligt arbete och välvilliga, men oftast knappa penningbidrag från detta håll. Det tidigare nämnda läsebiblioteket (d.a. II s. 265 f.) tillkom på detta sätt, liksom det 1864 instiftade folkbiblioteket. Detta fortsatte sin verksamhet till 1911, då det övertogs av föreningen Svenska folkbildningens vänner. Då denna småningom avtynade, övertogs biblioteket 1922 av staden. Biblioteket var vid denna tid inrymt i ett bokskåp i folkskolrummet i rådhuset, det rum där stadskansliet senare var inrymt, flyttades 1918 då rådhuset togs i anspråk för inkvartering av tillfångatagna ryska matroser, till ett magasin i "Döbelns gård", därefter till Pensars gård och sedan tillbaka till rådhuset. Först år 1962 flyttades biblioteket till större utrymmen i det nybyggda huset vid V. Esplanadgatan (tomt 65). Här stannade biblioteket till nov. 1974, då det inrymdes i Sparbankshuset vid Ö. Esplanadgatan till 1981, då det flyttades till det nybyggda ämbetshuset.

Bokbeståndet ökade från c:a 83 band 1865 till 350 på 1870-talet och 643 år 1903 samt 1149 år 1911 samt 6116 katalogiserade böcker jämte tidningar och tidskrifter år 1964. I dec. 1980 omfattade bokbeståndet c:a 25.000 ex., filialbiblioteken i Jeppo och Munsala oräknade. I landskommunen fanns sedan 1936 ett bibliotek med fem filialer i Forsby, Kovjoki, Markby, Soklot och Ytterjeppo med Ture Granqvist som chefsbibliotekarie.

Låntagarna ökade från c:a 60 år 1922 till 488 år 1964. Utlåningen ökade från c:a 1149 år 1922 till 10.218 år 1964, med en höjdpunkt 1959 med 11.111 boklån, och över 40.000 år 1980— 13.000 i bokbussen, som anskaffats 1976.

Som bibliotekarier tjänstgjorde Charlotte Lindqvist från 1866 till 1911, fröken Judit Sundell från 1913 till 1962, Pehr Tonberg från sistnämnda år och fru Margit Westerlund från 1 aug. 1975. [Fortfarande år 2004 i tjänst.] Som deltidsbibliotekarie från 1 mars 1973 tjänstgjorde fru Eva Grahn. Under kriget råkade bokvården på obestånd på grund av bristande anslag. I nov. konstaterade inspektören för de svenskspråkiga lånebiblioteken Barbro Boldt, att bokbeståndet befann sig i ett oförsvarligt dåligt skick, bibliotekets medel hade ej räckt till för inbindning o. dyl. En hel del böcker var defekta eller förslitna och måste avskrivas. Sedan anslag beviljats av stadsfullmäktige förbättrades situationen.

Bibliotekets ekonomi var länge baserad på privat understöd och låneavgifter. Sedan mitten av 1870-talet tilldelades biblioteket årligen mindre belopp ur stadens folkskoleanslag eller ur alkoholvinstmedlen. Bidragen ökade småningom även innan staden helt övertog biblioteket. Låneavgiften slopades 1929. Lotte Lindqvist uppbar ingen lön och Judit Sundell en obetydlig sådan, före sistnämnda år av medel, som inflöt genom utlåningen. Statsbidrag utgick under åren med varierande belopp, t.ex. år 1939 med 4700 mk, d.v.s. 50 % av utgifterna och 1974 13.000 mk, motsvarande utgifterna för inköp av årets litteratur.

Räknar man med landsförsamlingens, Jeppo och Munsalas bibliotek samt seminariets bokbestånd om c:a 16.000 och Kristliga folkhögskolans om c:a 4000 volymer, vartill kom enskilda, ofta rätt stora boksamlingar, kan man konstatera, att tillgången på litteratur i olika ämnen var god i Nykarleby i varje fall till dess seminariets bibliotek bortflyttades till Vasa. Senare har stadsbibliotekets boksamlingar ökats genom frikostiga anslag från stat och kommun och torde numera motsvara alla rimliga anspråk på god litteraturservice för den bildningstörstande allmänheten. 20)


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 486 f.


Nästa kapitel: Museet.


Läs mer:
Nykarleby stadsbibliotek 75 år C. R. Gardberg.
Nykarleby stadsbibliotek 1865—1965 av Oskar Holmqvist.
Minnen från stadsbiblioteket i Nykarleby av J. L. Birck
Läsning i hemmet av J. L. Birck.
Stadsbiblioteket av Margit Westerlund.
(Inf. 2004-02-24.)