Då stadsplanen godkändes hade rivningarna som vi sett redan
pågått en längre tid. En av de kulturhistoriskt mest
värdefulla byggnaderna, som nu offrades på grund av oförmågan
att i tid sanera och utbygga stadens vattenlednings- och kloaknät
och pietetsfullt renovera och modernisera fastigheten, var det Grundfeldtska
huset från 1860-talets början på tomt nr 65 i hörnet
av V. Esplanadgatan och Lybecksgatan. Det användes som
tidigare nämnts från 1946 av staden som bostad för stadsläkaren och veterinären och hade under senare år inrymt folkskolans
elevkök och varit lagerrum för plastfabriken.
Byggnaderna befann sig efter renoveringen 1946—47 i gott skick med
undantag av att de saknade kommunalt vatten och avlopp, liksom större
delen av fastigheterna i staden vid denna tid. Huset skulle, ansåg
många stadsbor, ha lämpat sig väl som t.ex. stadsmuseum,
bibliotek och kulturhus för aktiviteter av olika slag. Det ansågs
med all rätt vara stadens, kanske en av landets vackraste byggnader,
och låg väl placerat vid stadens huvudgata. Stadens museiförening
hade erbjudit sig att gratis inreda en ev. bibliotekssal med gamla, stiltrogna
möbler och tavlor. En gammal stadsbo och kulturpersonlighet som bokhandlaren
och museimannen Josef Herler kunde ej förstå, varför Grundfeldtska
huset skulle rivas för att ge rum för ett Aravahus. [Finländskt
bostadsfinansieringssystem.] Någon förståelse för
husets omistliga kulturella värde fanns emellertid ej bland de makthavande.
Den 27 febr. 1959 beslöt stadsfullmäktige att sälja huset
och tomten nr 65 till en byggnadsfirma. Samma driftiga byggherrar [Nylund
och G. Löf] antecknar ortstidningen, som byggt 3-våningshuset
Sollefteågatan 3, skulle snart påbörja ett nytt bygge.
”Det är den gamla Grundfeldtska gården, som skall rivas
och ersättas med någonting nytt och tidsenligt i byggnadsväg.”
Ett visst erkännande ger tidningen dock det ärevördiga
huset: ”Det Grundfeldtska huset är inte på något
sätt fult, men det är obeboeligt, kallt och dragigt” ...
Med denna om total ignorans vittnande inställning hos stadsborna
till stadens förnämsta byggnadsminne från den så
betydelsefulla handels- och sjöfartstiden i stadens historia är
det ej att undra på om det gick som det gick. Huset revs i mars
1961.
[Taket rivet. Förstoring.
Foto. John Fors, Anders Fors tillhandahöll.
(Inf. 2012-05-18.)]
Den nya hyreshuset, ett Aravahus i fyra våningar, ritades av Kaj
Englunds arkitektkontor i Helsingfors och uppfördes 1961—62
av byggnadsfirman Löf & Nylund. Det rymde 19 bostäder och
1 affärslokal och skilde sig ej heller i övrigt på något
sätt från motsvarande betongkuber i andra städer.
|
