Rond genom Forsby

Jag hade för en tid tillbaka brev från en nära anförvant bortom världshaven och han förundrade sig storligen varför alla brev som emigranterna får från anhöriga och bekanta i hemlandet alltid är så strängt personliga och familjära. Ingen tycks ha någonting att skriva och berätta om hembyn, och vad som rör sig där. I vår kära ”Klockarlapp” ingår mycket sällan någonting nämnvärt från hembyn, frånsett dödsannonserna. ÖP:s amerika nummer saknade som vanligt nyheter från Forsby. Ungefär så sammanfattar emigranten sina anmärkningar mot hembyn och dess folk.
Om man med några rader skall presentera hembyn för bysbor i utlandet blir det nog i ytligaste laget, ty vår goda by och dess folk är på många vis ett intressant problem. Det har sagts, — och det med fog  —, att Forsbyborna är ett mångsidigt folk. När man sådär mellan helgdagarna låter vår by i tankarna passera revy, kommer man snart underfund med att folket här är ett idogt och företagsamt folk.
     Om vi då först går till Kärrforsen så finner vi genast två industriföretag. Bröderna R & Å Gyllenberg driver en tidsenlig ”blocksågsfabrik ” och otaliga är de sågar som där förfärdigats de två senaste åren. Vidare har vi där Kärrfors gjuteri, ägare Paul Linqvist, vilken gjuter allt som behövs för ovannämnda blocksågsfabrik, ävenså har Kärrfors gjuteri parallellt med annat specialiserat sig på voffeljärn i ganska stor omfattning. Dessa industrier ger vid full kapacitet arbete åt ett halvtannat tiotal bysbor.
Går vi då till Haralden, kommer vi snart underfund med att liv och rörelse åter råder där sedan företaget kommit i nya händer. Som bekant är Haralden numera ett andelsföretag, bildat av huvudsakligen jordbrukare från Forsby, Kyrkoby och Ytterjeppo byar. Man kan knappast ta miste på andelsägarnas intresse för sitt företag när man gör ett besök på kvarnen där, ty de senaste veckorna har kvarnen varit igång dygnet runt. Inom en överskådlig framtid får vi hoppas att Haralden åter bli vad den var vid sekelskiftet, ty nu har den möjlighet att få upprättelse för de senaste årens förnedring.
     Förr i tiden var ”Kauhava kniven” det ledande märket på goda knivar men nuförtiden behöver man inte gå utom hembyn för att få sig en vass kniv, den saken svarar nog Rafael Bäck för i sin lilla verkstad. Att R Bäck är en skicklig fabrikör i miniatyr är sedan länge välkänt genom hans välgjorda pipor under den stora pip- och tobaksbristens dagar.

[Detta är en äkta Rafael Bäck kniv från 1970-talets början, inköpt på Nykarleby Handelslag, troligen 1973. Och den är mycket vass. Göran Wikström sade att man kunde raka sig med Rafaels knivar. Har även haft en annan fällkniv av RB:s fabrikat och den hade en låsanordning för bladet i utfällt läge, bestående av en 3 mm rundjärnsklinka i bakändan. Tyvärr har den kniven förlorats. Bäck fortsatte praktiskt taget till sin död den 22 april 1983.]

     Kommer vi så till Brännan så märker man genast att Axel Östring är en initiativrik person. Att vattenbristen på Brännan lösts genom Östrings försorg är numera ett faktum. Med vattenledning och el-pump fås vatten från ån, ty han behöver under somrarna stora mängder vatten till sina växt- och drivhus. Vad det hörs skall det inte vara omöjligt att få del i vattenföretaget med Östring, om man blott går bort och funderar med honom, ty att varje vinter köra vatten från ån till ladugårdarna är minsann inget nöje. I synnerhet då man vet att denna fråga kan lösas bekvämare. Självfallet kostar ett dylikt företag en massa penningar, men Östring är en driftig karl som inte tycks vara rädd att slå på.

     Härifrån vore mycket att berätta om nybyggnadsverksamheten, såväl vad ladugårdar som boningshus beträffar, men vi skall denna gång inskränka oss till att nämna, att byn nog ändrat ansikte ganska mycket de senaste decennierna. Det enklaste och samtidigt det bästa sättet för bysbor i utlandet att få lära känna sin hemby och dess folk vore, att instundande sommar köpa en båt- eller flygbiljett till hemlandet. Ni vet ju förut att hembyn hälsar alla sina söner och döttrar välkomna hem.
     På det andliga området är Forsbybon också ganska aktiv, att döma av de många olika vägvisarna till ”det lyckliga landet bortom graven”. En del vill ha paradiset i det höga, andra åter skall ha ett jordiskt paradis och den tredje, som tillika är mindre intresserad, har ingen skillnad var paradiset blir, blott det blir ett paradis.
     De enkla raderna här ovan är av naturliga skäl mycket ytliga och bristfälliga, men vi önskar på detta sätt ge några axplock från hembyn till Eder där borta.

Gott nytt år !

Dick [Valter Fagerholm]