föreningsväsen. Finland
har stundom kallats föreningarnas förlovade land. Antalet registrerade föreningar (jfr föreningsfrihet) var
1980 ca 99 000; årligen bildas flera tusen nya föreningar, men endast några hundra stryks ur registret. Flertalet fullvuxna personer
i vårt land är medlemmar av åtminstone en förening.
Föreningslivet är till stor del uppdelat på språklig
grund, så att enspråkigt finska och enspråkigt svenska föreningar med likartat ändamål verkar jämsides, men oberoende
av varandra. På de flesta områden har dock, särskilt efter andra världskriget, vänskapliga och fruktbara kontakter knutits mellan
de organisationer som har samma uppgift. I en del fall har man slutit sig samman i tvåspråkiga föreningar.
Föreningarnas verksamhet
finansieras i första hand genom medlemsavgifter eller genom donationer från enskilda personer eller företag eller samfund. Flera föreningar
bedöms dock vara till så stor allmän nytta, att staten och kommunerna ger dem betydande understöd. Av inkomsterna från tippningen
och penninglotteriet går t.ex. en stor del till idrotts- och ungdomsarbetet samt till stöd för vetenskapen och konsten i form av understöd
till föreningar verksamma på dessa områden. Föreningar inom folkhälsoarbetet understöds med penningautomatmedel. Kommunerna
använder de andelar i Alkos vinst som enligt lag skall tillfalla dem bl.a. till att understödja ungdoms- och idrottsorganisationer.
Uppslagsverket Finland (1982).
Läs
mer om föreningar och sammanslutningar:
Om du känner till någon historik som inte finns med här, hör av
dig! Historiken behöver inte vara tryckt.
Läs mer: Föreningsväsen i kapitlet Kulturella förhållanden
i Nykarleby provinsialläkardistrikt. En 50-års berättelse 18701920 av Woldemar Backman. Föreningar
och sammanslutningar av Einar Hedström. (Nykarleby djurskyddsförening, Hantverksföreningen, Nykterhetsföreningen, Friförsamlingen,
Segelsällskapet Ägir, Torsdagssällskapet och Nykarleby frivilliga brandkår.) (Inf. 2005-03-18, rev. 2012-03-09.)