Ett bröllop på Karleborg


     Och när folk en stund senare anländer står Tita bredvid brudparet som med handskakningar hälsar gästerna välkomna. Hon behöver inte längre bry sig om slöjan eftersom Doris hängt den över armen men står ändå kvar och njuter av uppmärksamheten och feststämningen.
     Hon niger djupt när pastor Still sträcker fram handen och när hon ser Elsas avundsjuka blick mellan Lempi och Kustaa är hon plötsligt sprickfärdig av högmod och rättar demonstrativt till rosetten och sidenskärpet i midjan. Men så fort hon får syn på Leila i folkhopen som väller in genom dörren tar hon hennes hand och flämtar:
     Kom och skåda så fint!
     Och när de står på tröskeln till serveringsrummet och Leila ser de vita pappersdukarna på långborden, Väli-Hannas pappersrosor i vaserna och djuptallrikarna som är uppradade i höga staplar bredvid glasen och tvättfatet med aluminiumskedar häpnar också hon och tittar sig storgapande omkring då hon frågar:
     — Vad ska vi äta?
     — Köttsoppon... Med mycki kött i, för Hannes har köpt sju kilo svartkött och i förrgår fick Harry en kanin och två harar då han var och jaga vid Rösslon.
     — Och så har Äntti bakat en kryddkaka och tre rulltårtor och Alma och Sally över hundra havrekex, fortsätter hon ivrigt och slår ihop händerna när hon med ett förväntansfullt hickrande konstaterar:
     — Så nog ska vi fest nu!
     — Jaa! Mutta ensin... Kappan port, svarar Leila lika entusiastiskt och rusar iväg mot kapprummet.
     — Inka som med Kari och Virpi står i en vrå mellan kläderna ropar henne till sig och medan hon kammar Leilas hår ställer sig Tita bredbent framför dem och frågar:
     — Nog har du väl sitt, Inka, hur fin jag är i dag?
     — No tietenkin! Olet just niin kuin joku prinsessa satumaassa, svarar Inka med en glad glimt i ögonen och Tita fnissar till trots att hon inte riktigt förstått allt av Inkas flödande beröm.
     Sedan pilar hon och Leila tillsammans med Kari genom den sorlande folkmassan till festsalen där brudparets föräldrar satt sig på varsin sida om brudstolen under scenen och en och annan vallbacksbo på de utradade bänkarna i salen.
     Uppe på scenen stämmer Jepo-Joel fiolen till tonerna ur Felix sexradiga dragspel och bakom dem på scengolvet ligger Sallys och Söderbergs Bertels blänkande gitarrer.
     Leila och Tita ser på varandra med tindrande ögon och när Jepo-Joel slutligen börjar spela och Felix klämmer till med basen tystnar sorlet i tamburen. Lamporna i taket blinkar till några gånger och mitt i allt står Doris och Harry i dörröppningen.
     De ser sig leende omkring bland bröllopsgästerna och går sedan hand i hand fram till brudstolen medan folk från tamburen följer efter dem. Och just innan de sätter sig tystnar musiken plötsligt och bröllopsgästerna ropar samfällt och taktfast klingande:
     — Hurra! Hurra! Hurra!
     — Nå tack, tack, säger Doris rörd och placerar brudbuketten i vasen på bordet innan hon och Harry sätter sig mellan föräldrarna i brudstolen som är övertäckt med ett vitt lakan och smyckad med skira björkkvistar bakom ryggstödet.
     Det är Sally som drivit fram björklöven i en vattenså intill kakelugnen i kammaren och när hon ser hur vackert det inramar brudparet hasplar hon andlöst:
     Blev det int fint?
     Jåå! Och hör du farbror Villes kostym sitter som gjuten på Harry, viskar Anna-Lisa tillbaka och Sally nickar instämmande samtidigt som hon bekymmersamt glanande iakttar om sittplatserna räcker till åt alla.
     Tita och Leila sätter sig fnittrande längst bak i salen och när Pingel-Fii får syn på Titas skor spärrar hon häpet upp ögonen och väser:
     Va i Jissu namn har du på fötren?
     Tita svarar med att storgapande räcka ut tungan och drar sedan knittrande iväg med Leila till andra sidan av rummet där småungarna samlats kring den rödglödande kaminen.
Varken Aila eller Elsa kommenterar hennes klädsel men Solveig sträcker fram handen och när hon nypande lyfter upp ett av de långa sidenbanden som hänger ner från midjan frågar hon förvånad:
     — Är det riktigt siden?
     Japp! Från Amerika, svarar Tita på ett sådant sätt att Spilivink som hånleende sett på skorna sväljer repliken om smackona ["smacko" är en liten roddbåt] och Aila och Elsa ger varandra ett undrande ögonkast.
     Och långt senare när pastor Still tackat för sig och folk ätit och druckit och sjungit och skålat och den efterlängtade dansen pågått en god stund kipsar Tita glatt omkring med Leila i en polka.
     Folk omkring dem hoppar och skuttar och Börje som under krigsåren svurit sig hes över dansförbudet rycker och knycker i Hjördis som flämtande följer honom.
     Pingel-Fii hickrar i armarna på gubben Ström och Koskenniemis Ville snurrar häftigt runt med Helmi.
     Lasse försöker få styr på Maj-Lis som envist hoppar i otakt och Anna-Lisa och Gunnar stannar ideligen och kinnar [tvistar] om nånting.
     Einar och Inka virvlar skrattande förbi och Petterssons Ingrid som fått nog av grevar och baroner och under vårmarknaden hittat en riktig karl från Maxmo flänger rödbrusig omkring med fiskaren som efter några välbehövliga pauser ute på gården har svårt att hålla balansen.
     Också Felix har fått sig en snibil [sup] och dragspelet skriker av spelglädje mot fiolen medan Joel som knäppt upp stärkkragen stampande anger takten.
     — Hippahi och hippaoooaej, sjunger Juhani glatt slängande på huvudet när han med Harrys högbarmade syster Essi i sina armar skickligt undviker en krock med småflickorna.
     — Voj herrigud så roligt, skriar Essi mot taket och slår armarna kring hans hals när de skrattande vinglar vidare.
     Tita och Leila fnittrar till över omfamningen och rusar sedan dubbelvikta till bänkarna där de hittar en ledig plats bredvid Kalle och Valle som pyntade med klackringar och färggranna slipsar sitter och glor på folk som efter polkan pustar och stånkar och torkar svetten.
     Golvståndarna [ej bjudna] som ropat ut bruden och tre gånger hissat henne ute i snödrivorna väller plötsligt larmande in genom dörren.
     Anna-Lisa målar hastigt läpparna med Hjördis läppstift och Marianne rodnar när hon hör Merikarviapojkarnas glada röster i tamburen. SundeIls Mari som dansat loss strumpebandet i korsetten nålar fast det med en säkerhetsnål bakom Blåbärs-Annas rygg och Backman som under kvällen upptäckt Inkas flammande hår tar sig en styrketår ur pluntan han har i barmfickan.
     Sally och Bertel tisslar och tasslar uppe på scenen och när Bertel slutligen stiger fram och knäppande på gitarren börjar sjunga med i Tango D'amore står någon med ens framför Tita och frågar:
     — Får jag lov?


Anita Wikman (1996) Vingklippt, sid 132—135.