| Läroverk |
|
L. uppkom ur medeltidens kloster- och katedralskolor. Den första skolordningen i Sverige-Finland gavs 1571 efter tysk förebild. Skolstadgan av 1649 kände tre skolformer: pedagogier (se d.o.) och trivialskolor (se d.o.), lägre skolor med två respektive fyra klasser, samt gymnasier. 1843 inrättades högre och lägre elementarskolor för gossar, samtidigt som grundandet av flickskolor (se d.o.) tilläts. Samskoleidén infördes från Amerika och ledde till öppnandet av den första svenskspråkiga samskolan 1883 och den första finskspråkiga 1886. Samskolorna var privata. De första samskoleeleverna utexaminerades 1891 till universitetet; för den kvinnliga ungdomen hade genom den nya skolformen vägen till akademiska studier öppnats. 1914 ombildades reallyceerna och de flesta klassiska lyceer (med undervisning i klassiska språk) till åttaklassiga lyceer. Reallyceerna bestod av en femårig mellanskola och ett linjedelat, treårigt gymnasium. De klassiska lyceerna var enhetliga åttaåriga l. utan särskild mellanskolekurs. De första l. av s.k. ny typ grundades 1919. De byggde på sexklassig folkskola och hade sex årskurser. Privatläroverken har haft stor betydelse för skolväsendets
utveckling i Finland, såväl beträffande själva undervisningen
som beträffande de enskilda skolornas lokalisering. Redan under svenska
tiden fanns några privata l. i landet, men Helsingfors lyceum (se
d.o.) anses dock som landets första privatläroverk. I slutet
av 1800-t., då så gott som alla statliga l. var svenskspråkiga,
tillkom ett stort antal finska privatläroverk; Jyväskylän
lyseo, landets äldsta finska l., grundades 1858 (som högre elementarskola)
på privat initiativ. Sedermera har ett antal svenska privatläroverk
utanför det svenska bosättningsområdet, t.ex. i Kotka,
Björneborg, Tfrs och Uleåborg fått en betydelsefull uppgift.
Flertalet l. är i dag kommunala. (J. T. Hanho, Suomen oppikoululaitoksen
historia, 2 bd, 194755)
|