Juhani Nyman och hans samling

Jag har samlat på etiketter mer eller mindre aktivt sedan 1949. Under de första åren när vi bodde uppe vid Aavasaksa blev det inte många nya. Det blev vad som fanns i affären eller vad man hittade efter järnvägen och vid stationen. Har ett svagt minne att det tog ett par år innan 100 stycken olika uppnåddes. Efter flytt till Bennäs blev det bättre fart på samlandet. Ibland fanns det färdiga paket med 25, 50 o.s.v. olika som såldes i frimärksaffärerna. Dels passade finska fabriker på att klistra gamla överskottsetiketter på askar som såldes ca 1952–1955. Det var en väldig aktivitet bland grabbarna på den tiden. ”Alla” samlade, tydligen var det så i hela landet, det har jag efteråt sett av alla gamla skolskrivhäften som ibland hittas på loppisar o. dyl.

För övrigt fanns ett liknande stort samlarintresse omkring 1935. Även från den tiden har hittats många daterade häften. Efter flytt till Sverige i mitten av 1950-talet har samlingen sakteligen byggts upp. Under många år var det stiltje p.g.a. arbete och familj. Under de senaste 15 åren har dock Sverige- och Finlandssamlingarna blivit riktigt hyfsade. Tyvärr är tillgången på gammalt material väldigt dålig. De bästa samlingarna/ etiketterna fanns till salu 1960–1970. Men då fanns inte möjlighet att köpa – i dag är det mesta splittrat vind för våg ... Nu cirka 50 år senare ser man vad litet vi grabbar visste. Inte var det så noga med kvalitet. Etiketten revs mestadels av från fanerunderlaget — sällan blötte någon loss den i vatten. Det fanns inte heller något förstånd att bevara hela gamla askar.

Likadant var det med de allra äldsta typerna av tändsticksförpackning eller kapsel. Dessa var väldigt enkla och av allra billigaste tillverkning. Grovt papper vikt till en kapsel, ibland helt stängd och som de flesta finska halvt öppen. Förekommer med fabriksnamn men väldigt ofta namnlöst. Med och utan tändyta. Hade vi på den tiden hittat dylika så hade ingen vetat att det var en förpackning värd att spara. Tyvärr visste ingen det och med tanke på alla gamla hus och uthus med vindar och golv fyllda med spån och skräp så har det funnits mycket som försvunnit. Fortfarande i dag hittar man i Finland kapslar och askar vid rivningar. Nuförtiden finns ju en och annan som förstår att det är historia att ta reda på dylikt ”skräp”. Dessa enkla kapslar tillverkades av de allra flesta finska fabriker. För Nykarleby finns inga skriftliga bevis. Däremot har både Gamlakarleby och Jakobstad haft dylika.

[Knappt tre år efter att detta skrevs visade det sig att det finns kapslar från Nykarleby.]

Hur dessa kapslar paketerades till större enheter i Finland vet vi inte. Kanske var de lösa eller i något omslagspapper? Enda kända bevarade storförpackning kommer från Jakobstads Tändsticksfabrik, 1850-tal. Grovt, gråaktigt omslagspapper med 25 st. kapslar inuti. Platt paket, på varje sida en pytteliten etikett. I Sverige innehöll dylika paket alltid 50 st. och hade en stor ca 15x15 cm etikett utanpå. Fanns även i ”lösvikt” men då var stickorna helt inpackade i kapslarna.

Så ett P.S. till intresserade läsare, särskilt i Finland. Var med och kolla vid eventuella rivningar av gamla hus och liknande – eller ombyggnader. Gamla golv- och väggfyllningar kan ge oväntade fynd. Och jag är alltid intresserad!