”Huru allt går der uppe i Norden?”

Hilda Olsons brev till Finland 

digitaliserade
av
Stefan Fors

Inledning

”... huru allt går der uppe i Norden?” Så skrev Hilda Olson (1832–1915) från London – långt borta från Nykarleby, men med tankarna ständigt kvar i hemtrakten.

Under de senaste åren har intresset för Hilda Olson ökat. Hennes konstnärskap har uppmärksammats i både utställningar och publikationer, och år 2025 visades hennes naturvetenskapliga arbeten i Helsingfors. Den som vill veta mer om hennes liv och verksamhet hittar ytterligare material på Nykarlebyvyer.

Jag har därför velat göra även Hildas brev tillgängliga. Efter att ha fått tillstånd av Åbo Akademis bibliotek (Handskriftsamlingarna) gav jag mig in på att tyda och skriva av breven. Texterna är inte alltid lättlästa, och det är troligt att enstaka fel har smugit sig in i avskrifterna.

Kort om Hilda Olson och hennes familj

Hilda Olson föddes 1832 i Nykarleby som yngsta barnet till sjökapten Olof Olson (tidigare Ole Olsen) och Catharina Palm. Familjen hade flyttat till staden 1828 och bosatt sig i det som idag är känt som Herlers museum.

Hennes syster Sofia, gift Backlund, drev fattigskolan i Langraden på Källbacken under 1860–70-talen. Sofia fick dottern Alma, som gifte sig med sjökapten Gustaf Hongell från Karleby. Deras barn – Ada, Annie och Paul – hör till de viktigaste mottagarna av Hildas brev. Familjen Hongell har i sig en intressant historia som också finns på Nykarlebyvyer.

Efter faderns död 1851 övertog brodern Carl Oskar Olson ansvaret för familjen. Senare kom familjen att bo bland annat på Kuddnäs och Åminne gård.

[Hilda var Stefans morfars farfars syster. Olsons är en av de äldsta släkterna i staden där bärare av efternamnet fortfarande finns kvar.]

Hildas flytt

Från mitten av 1850-talet bodde och verkade Hilda i Helsingfors och reste därifrån till Ryssland för att måla spindlar. Omkring 1873 återvände hon till Nykarleby för att ta hand om sin sjuka mor, som avled 1877 på Kuddnäs. Det var då som den ungefär 45-åriga Hilda begav sig utomlands.

Jag, och många andra, har trott att Hilda flyttade direkt till London, där hon arbetade som mönsterriterska vid en tapetfabrik. Breven ger dock en mer nyanserad bild. Mycket tyder på att hon först tillbringade flera år i Paris innan hon så småningom slog sig ned i London.

Breven – innehåll och betydelse

Breven ger en levande inblick i Hildas liv under åren 1880–1915. De är oftast skrivna till familjemedlemmar och skildrar vardagliga händelser, men rymmer också reflektioner kring samhälle, politik och kultur.

Hilda framträder som en ovanligt bildad och nyfiken person med stort intresse för både vetenskap och konst. Hon följer aktivt utvecklingen i såväl England som Finland och delar generöst med sig av sina tankar. Samtidigt präglas breven av värme och livsvisdom. De ger också glimtar av hennes praktiska vardag – från sjukdomar och kattens bestyr till måltider och umgänge.

En särskilt intressant detalj är hennes nära kontakter med andra nordiska kulturpersonligheter, bland annat Munsala-missionären Anna Kempe och flera svenska kvinnliga författare. [Kul träff vid sökning efter Kempe.]

Breven innehåller även lokalhistoriska uppgifter av intresse. I sin korrespondens med direktor Schalin berättar Hilda bland annat vem som egentligen övernattade i det så kallade ”Döbelns hus”. Hon avslöjar också sanningen om landsfiskal Herpmans näsa.

Statistik

Webbmaster tog sig friheten att sammanställa lite statistik baserad på dessa brev. Det är inget hundraprocentigt underlag över Hildas korrespondens. Åtminstone ett brev har försvunnit och finns ej i handskriftsamlingen. Och hon kan ha varit på resa utan att ha skickat brev.

Hilda bodde på sex olika adresser i London

Resor

Mottagare

Antal skickade brev och kort

Det finns sammanlagt 69 brev och kort varav tre inte är skickade till släktingar. Mellan det första brevet till släktingar när Hilda var 49 år och det sista när hon var 83 år är en tidsrymd av 35 år (1881–1915). Under den tiden var det tretton år som inga brev skickades. Rekordår är 1908 med 11 brev. Längsta brevuppehållet var fyra år (1886–1889).

Stapeldiagram över antalet brev till släktingar årsvis.
Förstoring.

Brev till Kommerserådinnan
Julia Sofia Hackman

Paris den 19 November 1877
Batignolles. Passage Caroline 4

”Theure Frau Kommerzienräthin!”

”Kära Kommerserådinna!”

Detta brev är skrivet på tyska till kommerserådinnan Julia Sofia Hackman, född Jaenisch, som var gift med Johan Fredrik Hackman d.y.

Brevet är läst och översatt med AI tillsammans med mig själv, vilket lämnat rum för tolkning, varför jag inte ens försöker göra en renskrivning. Men följande sammanfattning kan med ganska stor säkerhet göras:

• Hilda har fått pengar för en målning. Detta är ett tackbrev till fru Hackman
• Hilda har fått tillstånd (troligtvis med lön) att dessutom göra en kopia av denna målning eller av något annat
• Hon befinner sig i Paris och dessa pengar möjliggör att hon kan arbeta på en ateljé fram till våren
• Hon är nära att få tjänst i Paris som teckningslärare, detta med hjälp av Hackmans kontakter
• Motivet av den nämnda målningen framgår ej med säkerhet
• En målning av morföräldrarna till 50 barnbarn nämns i slutet av brevet. Kan tolkas som både den tidigare nämnda målningen eller en eventuell nästa målning.

Detta brev tillsammans med postkortet påbörjat i Havre 1904 torde ge den för mig nya upplysningen att Hilda år 1877 inte ännu flyttade till London. Antagligen började hennes äventyr ute i Europa med några år i Paris.

 Citat ur Le Havre-postkortet: ”Paris Här är jag nu! Kom i går aftons – det regnade, men här gör det ingenting! Ännu har jag inte varit långt – men det upplifvar minnet af långt förgångna, lyckliga dagar som man lefvat här.”

Två brev till Direktor Schalin

7 Montrose Villas
Winthorpe Road
Putney
London S.W.

Oktober 14 – 1899

Min Bäste Herr Direktor!

Efter en ganska angenäm öfverresa är jag nu åter i England och börjar småningom finna mig i den gamla trallen. I dag har jag afsändt oktober häftet af ”Finland” och skulle vara mycket intresserad att veta om det ordentligt ankommit.

Man köper här öfverallt den för 30 penni exemplaret, och tycker jag derför det ej lönar mödan att abonnera. Det kan ju gå på så sätt att jag köper och afsänder dem när de utkommer och om de kunna komma genom posten, kan ju Direktorn vid årets slut sända mig hvad de kosta. Går ej detta an?

Tiden har ej ännu medgifvit mig att fråga om abonnementet men jag skall göra förfrågan så snart jag möjligtvis kan.

Med en helsning till Fru Schalin och om de mina träffas, förblir jag med största högaktning

Hilda Olson

Ventnor, Isle of Wight

Januari 1900

Bäste Herr Direktor!

Ehuru redan inne på det nya året får jag önska Eder och Er familj en god fortsättning och att allt måtte gå väl för Eder alla och det dyra, älskade fosterlandet!

Tusen tack för de intressanta skrifterna Ni så vänligen sändt mig! Jag har med största uppmärksamhet genomläst dem och finner att de utgått från en tanke på tidens mest pressande behof och rigtade att föra den obetänksamma menskligheten att känna sina mest menskliga skyldigheter i lifvet, att med mildhet mot de stumma varelser hvilka tjena menniskorna dagligen. Huru nödiga dessa påminnelser äro, behöfs ej stor observationsförmåga att se, om man bara kastar ögat från sin trånga krets, hvarest det tyvärr oftast är sysselsatt.

Edert vänliga bref, för hvilket jag också tackar, har jag ej kommit mig att besvara förut, hvilket jag hoppas Ni godhetsfullt vill ursäkta! Men tiden flyr undan med electricitetens hast och man hinner ej hvad man önskar att uträtta.

Ni ber mig om att uppteckna minnen från Nykarlebys gamla tider, det är en svår uppgift att fullgöra! Det går nog att muntligt tala derom, men att nedskrifva dessa små händelser är ej lätt! Men om Ni godhetsfullt vill öfverse med alla stilistiska brister och ge dem gestalt och form! Då vill jag, om det låter sig göra, nedskrifva det lilla jag vet. Men huru snart? Det blir en annan fråga!

Går det såsom jag tänker och önskar och hoppas skall jag återkomma till Österbotten ännu en gång, åtminstone, dock ej nästa år. Då kunde jag repetera allt hvad jag vet, allt hvad jag minns och allt hvad jag sjelf genomlefvat. Det går lättare att prata än att, för dem som är ovan, nedskrifva historier.

Till mitt minne kom sedan jag lemnade Finland, den saken att ej Döbeln, men ryske generalen von Buxhöfden, bodde i Strömbäcks hus vid kyrkan.

Hvad Herpmans näsa beträffar, kan ni vara säker på att den är rigtig, ty jag har sett honom vandra fram och åter alla dagar förbi vårt fönster i åratal, återkommande med en färsk granrisqvist för hvarje gång. Personer, som ej sett profilen af ett anlete, kan sällan känna igen en menniska från sidan, ty karaktären uppenbarar sig i en fullkomligt okänd form. Detta har jag märkt i atelierna, hvarest alla former studeras.

Denna adress förefaller Eder säkert underlig, men jag har varit inbjuden hit af en vän och återvänder nästa måndag till mitt lilla hem i Putney.

Ventnar, fullkomligt mot söder på ön Wight, tyckes vara en samlingsplats för bröstlidande, isynnerhet för att undfly Englands dimmor, klimatet är herrligt, vi sitta ute i solskenet alla dagar och solat oss. Staden är byggd på sluttningen mot hafvet, och skyddad mot norr och öster af höga dyner.

Med en hjertlig helsning till fru Schalin och Eder sjelf

tecknar vänligast

Hilda Olson

Breven till
Syster Sofia
Sofias dotter Alma
Almas barn Ada, Annie och Paul

49 Westmoreland Road
Bayswater
London W.

October 29 – 1881

Min käraste Alma,

Du kan ej tro huru glad jag blef just ett par dagar efter att jag expedierat ett kort till dig på engelska. Jag minns ej rätt, men tog för afgjort att Du förstår engelska språket. Af ditt bref förstår jag att Du icke haft din Gustaf hem i sommar utan att han återvänt till America.

[Faksimil av början av det första brevet.]

Om jag haft en aning om att han var i Ipswich skulle jag skuttat och helsat på honom, till då han var alldeles i närheten av min sommarvistelse. Nu lägger jag Dig på samvetet att låta mig i god tid veta när han kommer åter till Europa och om han kommer till någon Engelsk hamn; är det nära skall jag göra honom ett besök, är det långt skall jag skrifva till honom, ty troligen går han väl hem nästa sommar om allt går väl och Gud vill.

Jag har haft så trevligt i sommar i New Forest, skulle blifva endast en månad, men stannade sju veckor, det kändes så godt att efter två års oafbrutet vistande i London få inandas riktig frisk och ren landtluft, och trakten är i många avseenden så intressant historisk grund och historiska minnen finns öfver allt. Gamla ruiner af Beaulieukloster äro i närheten. Detta kloster var så stort att när det under reformationen förstördes, dess refectorium eller munkarnas matsal nu tjenar till församlingens kyrka – klostret anlades 1200, och jorden äges nu af Duke of Buchleuch, hvars son Henry Scott nu är patron på stället och bebor ett ståtligt palats uppbyggdt på ruinerna af Abbotspalatset, hvars antika gafvel är helt och hållet behållet liksom posthuset med ett litet urverk gående ännu. Detta palats ligger vid en å som genomskär trakten och flyter ut i Solent emellan fasta landet eller rättare sagt England och ön Wright.

Jag har bjudit till att samla små teckningar af ställen hvarest jag vistas, och skall hafva dem att visa till Norden, hvarje blad i dessa böcker hafva en historia för sig – ett minne hvart, som ibland är gladt ibland mulet, men alla innehållsrika för mig om ej för någon annan af intresse.

Det är så trefligt att höra Eder alla vara vid godt mod – nog är det kära Alma stundom tungt att vara ensam, men min tröst är alltid att det kunde ju vara mycket värre på annat vis. Jag bjuder till att vara nöjd med lifvet så som det kommer, då jag icke har någon utväg att göra det annorlunda. Men nu sedan de svartaste bekymren vikit, då uppstår längtan, ibland stark nog, att återse kära, dyra – de enda man har i lifvet – men ännu är det ej tid att lyssna dertill, ännu finnes ej medel att företaga extravaganser, ännu behövs tålamod och kraft att gå på med arbetet och Gud ske låf – arbete tycks nu finnas.

Jag bor upp i ett litet rum, 3 trappor upp, och firar som bäst i afton brasan under det jag skrifver detta. Här hushållar jag för mig själf och går ut så litet som möjligt – mitt kaffe lagar jag om morgonen vid en spritkokare och mina middagar äro allt utom ordentliga, ty jag har sällan den tiden på dagen minne nog för att hinna tänka på mat, men sedan det bekymmer och arbetet måste lemmas åsido. Då händer ej sällan att jag sköter om min apetit, då steker jag mig en biffstek och tar en varm kopp the dertill och då har man nog. Jag har haft besök ibland till supé – och då kokas helkokta potäter och en god sill utgör delicen. Det är vanligast en Svenska, Fröken Lotten Lagerstedt (svensk författare som utgav många kokböcker) en rar vän, som kommer, och vi har det så trevligt.

Vore det inte bättre för Mutter om hon flyttade till Gamlakarleby och vore närmare Eder? Än att sitta allena i Ny-by, hvarest hon har ingen som bekymrar sig om henne. (Mutter = Systern Sofia som bor på Källbacken.)

Det hedrar Ny-by boerna att de respektera kyrkotakets helgd – ty det är någonting som icke finnes öfverallt och allestädes, de kunna vara stolta att hafva en dylik relik att uppvisa. Det är ju besvärfligt med Fru Nessler, Din vän, men man får väl hoppas att det är något som har sin öfvergång. Hade ej Henrik och Nena flera namn för sin fjerde? De hafva icke underrättat mig om denna tillökelse i familjen. Henrik anser det ej löna mödan, efter det han förklarade att han ej tror på något hos mig, och han gör ju rätt i att följa sin egen uppfattning. Jag har ej anledning att störa hans övertygelse.

Helsa hjertligt dina små pior och låt dem icke bli onaturliga i all moderlig ömhet. O huru roligt att få se dem! Bed mormor ursäkta att hon ej får ett skildt bref idag, men en hjertlig helsning och äfven Du helsas hjertligt af Din kära 

Moster Hilda

Skrif nu snart.

49 Westmoreland Road
Bayswater
London W

1881

Kära Alma,

Som jag förmodar att min syster (Sofia) är hos sin dotter till Julen och att Ni fira den tillsammans, vill jag i några få rader önska Eder alla mina kära en glad Jul! Måtte detta medföljande och är rädt att detta ej annars kommer i tid fram. Jag mår bra gud ske låf, som du ser säga eder alla huru mina innersta hjertans tankar äro med och nära eder!

En glad Jul och ett godt nytt år åt Eder alla. Måtte Gud den högste ledsaga Dig och De Dina i alla lifvets skiften . Lef väl kära Alma och hälsa min enda Syster

från Din Moster Hilda

Ett kort för Dig och ett åt Sofia, Din mor

Skrif nu snart. Jag hinna ej mera idag.

49 Westmoreland Road
Bayswater
London W

Februari 4 1882

Käraste Alma,

Tiden har gått under väntan att Du skulle låta mig genom ett postkort veta om mina fotografikort kommit riktigt fram till Julen, såsom de bordit. Men ingen underrättelse har anländt och då tror väl både Du och Mutter att jag glömt Eder alldeles. Men upp till Julen var jag så upptagen af arbete att jag knappast kunde tänka på något annat. Nu har jag senaste tiden varit sysselsatt, men ej med beställningar, jag har arbetat nu för egen räkning och framtiden.

Hjertligt tack för såväl brefvet som det vackra kortet. Jag brukar ej sända eller köpa några kort, så Du ursäktar väl att jag icke sände dig något. Om du kunde förstå huru jag längtar att få återse Dig och de Dina små pior och Eder alla. Låtom oss hoppas att det nya året för med sig i bottnet af sin innehållsrika ask en tid för återseende af alla dyra och kära i hemlandet.

Medan jag minns vill jag fråga Dig om Du vet när Din Gubbe återkommer till Europa och när han ämnar sig hem? Torde hända jag hade några småsaker att sända hem med honom, nemligen ifall jag är stadd vid kassa. Det låter ju bra trefligt att Nykarlebyboerna tänka på en tidning. Detta utgående för denna den obetydligaste af Österbottens havsstäder är en så innerligt treflig nyhet att höra. Du har rätt att kärleken till en födelsevrå ej kan utplånas huru stora än de icke angenäma minnenas antal än äro, men de blekna och lemma rum för det angenäma och godas minne. Jag önskade att Du bodde i Ny-by och vore då nära Din mor, men det går väl ej an, ty jag tänker Gustaf vill väl bli i Gamlakarleby der han är hemma. I Mors bref har jag berättat om Julen huru jag firade den då jag bryr mig ej om att upprepa derom. När jag kommer hem skall jag väl få Dina båda små som modeller? Skall det ej blifva roligt?

Jag håller nu på med att på väggen uppdraga ett menniskoskelett i jettestorlek och deröfver kommer sedan ett annat stycke lika stort med musklerna. Det är så intressant att följa formerna och derjemte tänka rörelseförmågan och dess mekanik. Naturen är ett outtömligt studium! Väl den som deri söker.

Hej nu måste jag sluta för denna gång och önska Dig och alla att ni må hafva allt godt och gladt samt ibland tänka på dem som äro fjerran ensamma!

Skrif nu snart och låt mig höra huru det går Eder alla. Gud bevare Dig och Dina små. Önskar och beder Din Moster Hilda.

79 Warvick Road
Paddington
London W

Juni 20 – 1882

Min kära Alma

Huru skall jag kunna ursäkta mig sjelf inför Dig som ej skrifvit – men jag tror Du begriper huru innerligt omöjligt de är ibland att få ihop mina tankar på ett papper. Säg kan Du förlåta mig?

Det skall blifva bra roligt att få råka Gustaf när han återkommer till England, han lovade ju låta mig veta och huru långt det än må vara, så nog skall jag ...

Axel Sandström som varit och helsat på mig lovade äfven givfa mig underrättelse ifall han ej redan lämnat London, och det skulle göra mig bra ledsen att ej fått sända några muntliga hälsningar åtminstone med honom till Norden. Att Du och Dina båda älsklingar mår väl tager jag för afgjort, ty nu är ju sommaren och hoppet att återse Din gubbe. Huru mår din kära mor? Äro hennes gamla krämpor allt lika svåra och plågsamma? Tänker du resa och helsa på henne till Nyby eller kanske du redan varit? Det känns så sorgligt att ni ej kan bo i samma stad, ej i samma hus, menar jag, ty nog vore det trefligare och lugnare för Eder båda. Låt nu snart höra huru Du befinner Dig och allt nytt som händer och händt, ty allt intresserar mig. Var ej så trög som jag skulle jag önska men det är ibland omöjligt att komma sig i skriftaget. En annan gång skall jag försöka vara utförligare nu hinner jag ej mera i dag.

Helsa piorna och skrif snart beder din egen Moster Hilda

Ombord å Saarna (?)
i Hull

den 20 Sept. 1882

Min kära Alma

Du der nu hvar jag sitter och skrifver detta, Din Gustaf är så sysselsatt i dag med rodret på sitt fartyg att han bad mig helsa Dig, men troligen skrifver han väl snart sjelf om han ej blir färdig dertill just i dag. Du kan ej tro huru roligt det är att se honom och finna honom så präktig och verksam i sin ifver. Hela dagen i går voro vi ombord och kapten Björkqvist kom äfven på eftermiddagen och vi språkade om allt möjligt, det hade varit trefligt om Gustaf hade kunnat komma hem igen i höst, eller om Du varit här, huru roligt detta varit för oss alla ty äfven mig hade det nöjet att få råkat Dig då blifvit af. Men det är nu oundvikligt att Ni få vänta och derföre är det äfven nödigt att finna dig deri.

Långt förut skulle jag hastat hit upp, men det var så många saker som gjorde mig att först nu komma, bland annat var att en vän till mig, Fröken Concordia Löfving, en svenska, var i London och jag ville ej lemna henne allena, ty jag hade mina skäl dertill. Om henne måste jag säga Dig några ord, ty Ni båda har så mycket gemensamt. Hon är ett ovanligt fruntimmer och blir en af vårt tidevarvs mest framstående qvinnor. Hon kommer äfven till Finland troligen i höst igen, hon var sista året ävfen der. Nu i vinter har hon haft föreläsningar i Turin och Paris, i en sal i Paris der endast ett fruntimmer före henne haft tillträde till katederna. Hon lovade skicka Dig ett ex af hennes senaste år utkomna läsebok i Engelska språket. Har du fått den så skrif några rader till henne sjelf. Hennes namn och endast adressen Helsingborg, Sverige. Ville du sända henne tillbaka ett examplar af Dina ”De första klader” skulle det ej vara utan gagn, gör det mig till viljes i detta fall. Det gläder mig innerligt att Du åter fattar pennan för litteraturen, ty det är ej riktigt af Dig att nedtryck den gåfva Du fått att förvalta.

”Fångens Jul” har jag ej ännu läst emedan jag ej haft den sedan jag fick underrättelse om hvem författaren är.

Igår satt Gustaf och läste för mig ”Solblickar mellan molnen” men vi afbrötos af gubben Björkqvist som sedan sällskapade med oss hela dagen, och som utgjort vårt sällskap alla dagar.

I dag hafva vi varit fyra man med kapten Nordgren att köpa presenter för Finland. Du får väl se något deraf bara Du har tålamod. Gustaf berättar väl vad vi annars uträttat tillsammans, det låter bättre då han talar derom.

Jag reser härifrån till Brunströms på några dagar att börja med, kanske en vecka om de vilja hafva mig. Jag har ej varit der sedan vi var tillsammans i Newcastle.

Det är så trefligt att se huru verksam Din Gustaf är och huru han har omsorg om sitt fartyg, men han tycker nog att det är hårdt att ej kunna komma hemåt, utan åter igen vända om långt bort. Dock om allt går väl så kommer han nästa år på ett eller annan sätt hem, det är hans uppsåt och man får ej undra derpå. Han tycks så fäst i Dig, hemmet och barnen att det gjorde godt i själen att höra.

Nu må väl. Helsa Mutter hjertligt. Jag skall skrifva till henne snart.

Käraste Alma helsa små piorna och skrif snart beder din egen Moster Hilda

79 Warwick Road
Paddington
London W

Dec 12 1882

Min kära Alma

Hjertligt tack för ditt välkomna bref, som jag intill nu icke besvarat, men tiden går som om den föresatt sig att ej tillåta en menniska att utsätta det ringaste, och i synnerhet dess eviga distanser i London taga all tid som bestås.

Det var ej trefligt att Gustafs sändning blef så dyr, men mig förefaller det som om Tullförvaltarens (Kapten Granfeldt, icke sant?) skulle såsom ”helylle” äfven tagit burkarnas och kistans tyngd med i räkningen för att få några mark; mig föll det aldrig in att det kunde leda till en så enorm utgift, och troligen hade Gustaf äfven helre tagit alltihopa med sig till America och tillbaka igen, Men hvad som är gjort är omöjligt att ändre, utan man har en erfarenhet mera i förråd nemligen att ett ej sända till Finland någonting om det ej kan smuglas in och det är en bedröflig tanke. Dock få vi hoppas att framtiden har en ljusare utsigt äfven i detta hänseende.

Det är så gladt att höra det Dina små flickor frodas och att Du har dem att syssla om då Du är skild från din Gustaf. Han hade så ledsamt att ej få fara hem, och vi voro nog grymma att förebrå honom att ej låta Dig komma öfver, nog skulle fastrarna hafva skött om piorna några veckor till Eder belåtenhet, och jag är innerligt glad att han insett huru lätt det skulle gått.

Tull- och fraktkostnaderna hade redan betalt mera än hälften af resan. Jag trodde verkligen att få möta dig i Hull och väntade otåligt denna öfverraskning, men deraf blef intet.

Nästa vecka reser jag upp till Newcastle om allt är väl och skall för första gången på flera år tillbringa Julen bland landsmän. Brunströms låta mig återvända till London endast på det vilkor att jag skulle komma till dem till Julen, och detta löfte tänker jag hålla, om det ej är omöjligt. Det skall blifva roligt att höra huru Du tillbringar Din Jul och huru Dina små trifvas.

Kära Alma det är så intressant att höra om alla Edra göranden och låtanden angående tidningen och fenomani. Henrik (antagligen Almas bror Johan Henrik Backlund) är alldeles ursinnig, men han har ej ofta tillfälle att utöfva sitt ordsvall för mig, ty jag hinner ej besvara hans bref ofta, men han sänder mig ofta tidningar och det är roligt att läsa och så mycket som möjligt följa med huru de skrifvas om ”påfvens skägg”, men han har fullkomligt rätt deri att mag. Bäck borde såsom redaktör för ett svenskt blad i en svensk trakt af Finland icke ifra för en tom språkfråga utan sätta sitt mål i sina läsares upplysning och framför allt lära dem inte att det ej tillkommer individerna att spjerna emot naturens och historiens gång, ty finka språket har ej i framtiden att emotse någon betydande ställning, ej heller svenskan, men de kunna arbeta på bildningens väg hvad dem blir gifvet att utföra tills att ånga, electricitet, dynamit etc göra allt till ett universum bland folken. Detta är väl gången af den hastighet som nu utvecklar sig öfverallt, ty i dag är i morgon hinna vi ej tänka för.

Huru är det, hvem blir den nye redaktören för Nordiska Posten? Och ämnar Du bidraga dertill äfven?

Jag hinner ej mera i dag blott önska Dig och Dina små en Glad och treflig Jul samt ifall det ej annars kommer så äfven ett gott Nytt år och framför allt trefliga underrättelser från Din Gustaf. Han är väl vid den tiden qvar i America? Hans porträtt är till hälften färdigt och när han åter kommer till dessa trakter skall han få det med sig, ty säkert kommer han hem i nästa sommar.

Ja kära Alma måtte allt godt tillfalla Eder mina kära det är det bästa och enda jag kan sända Dig till Julen. Skrif snart under vanlig address, det skall alltid finna mig om jag och lemnat London. Helsa småttingarna och var sjelf hjertligt helsad af

Din egen Moster Hilda

12 Shirland Road
Maida Hill
London W

aug 4 1884

Min enda kära Syster (Sofia),

Du får ej vara ledsen att jag icke förr skrifvit, men det är omöjligt ibland att göra hvad man borde göra och derigenom lefva lugnt och nöjd. Om jag skulle skrifvit förr hade jag ej haft att förebrå mig sjelf, men när man skjuter upp en sak så skjuter det vanligen övfer för mycket.

Det intresserar mig högeligen att höra allt hvad Du berättar om gamla och nya menniskor omkring dig, ty mina tankar äro oftare der än Du tror. Var ej orolig för Pastor Bäck, ty han skall nog fortfarande hafva sina åhörare, liksom alla de andra du nämner. Men om endast presterna ville en smula ge med sig och ej envisas att qvarhålla medeltidens nödtvungna läror, skulle de upplysa menskligheten istället att de med ”händer och tänder” motarbeta fortskridandet och tidens kraft. Ju halsstarriga de äro, desto snarare blifva de öfvergivna.

Hvem är Björkenheim? Och hvad är hans lära? von Bergens känner jag litet till. Om någonstädes, så kämpas i England ut de mest hårdnackade strider i religiöst hänseende, oaktat allt i den vägen är hundrade år tillbaka här. När man från continenten kommer öfver till England, tror man sig blifvit försatt till medeltiden, ty säkert bidrager väl ölandet till att alla åldriga bruk och plägseder blifvit uppbevarade och genom vidskepelsen bibehållna.

Almas val för sin gosse (Paul Gustaf) finner jag vara välträffadt. Jag hoppas de äro alla i högönskeligt välbefinnande. Om Gustaf framkommit har jag ej ännu hört, måtte allt vara och gå lyckligt för dem alla!

Helsa nu alla hjertligt och skrif snart beder din egen

Syster Hilda

12 Shirland Road
Maida Hill
London W

april 24 1885

Min kära Alma!

Hjertligt tack för ditt senaste bref, som blifvit obesvarat ända hittills, men saken har varit den att jag trodde Din kära gubbe skulle komma så snart att jag kunnat berätta äfven derom och har jag väntat i ångest alla dagar förgäves. Idag företog jag att åtminstone på Parsons Kontor höra efter om ej de haft några underrättelser och kan Du tänka Dig huru glad jag blef att inträdande genom dörren se hans ståtliga profil just sysselsatt att leta upp min address på Londons karta. Så vandra vi omkring en smula, ty det hade varit för långt att gå hem till mig. Sedan gingo vi in för att havfa middag och kommo på ett mycket ruskigt ställe hvarifrån vi genast gingo, lemnande soppan nästan orörd. Senare funno vi ett bättre ställe och der snackade vi om Dig och barnen, kan Du väl förstå.

Huru gerna Gustaf skulle önska att komma hem kan Du nog förstå, få nu se hvad detta olycksaliga krig vill uträtta. O, om det ej blefve något krig! (Penjdeh-incidenten riskerade krig mot Ryssland.) Här vet man ännu ingenting med visshet, men åskmoln samlas tungt vid horisonten, dock vi kunna ju ingenting uträtta deremot utan vi få endast tåla och lida.

Huru innerligt roligt hade det ej varit om Du kunnat komma hit nu och träffa Gustaf, han är så väderbiten och har haft en lång resa, hårdt väder. Han bad mig helsa Dig alla de små, ty jag sade att jag skulle skrifva. Troligen skrifver han väl äfven i dag eller i morgon. Söndag skall jag gå ombord för hela dagen. Det är även hel resa härifån, men det är så roligt att se en enda menniska som jag kan slå ambargo på såsom slägtinge.

Hvad sade du om jag komme hem på ett skutt i sommar, ifall kriget icke hindrar resan. Jag längtar att öfverge London och tror också att min helsa skulle behöfva en liten förändring, och om jag far någonstädes så blir det väl till Finland att återse mina egna kära anhöriga. Och då har jag åtminstone varma helsningar till Dig om ej annat och kan språka om allt hvad här passerat och om Gustaf naturligtvis.

Vidare hör Du väl af Gustaf sjelf huru det gestaltar sig för honom, om han ändå finge styra kosan hemåt i sommar, det är min innerligaste önskan!

Om Du hinner och har tid eller lust så skrif nu snart, annars får jag väl höra af Gustaf huru Ni alla befinner Eder.

Helsa alla och kyss småttingarna hjertligt! Ada är väl stora flickan redan och hjelper mamma med att pyssla om lille bror. Gustafs arbete sken af fröjd och stolthet då frågan var om lille Paul, som han ej ännu sett.

Nu farväl för denna gång! Önskar af hjertat för denna gång! Din

egen Moster Hilda

1 Montrose Villas
Winthorpe Road
Putney
London S.W.

Oct – 1890

Kära, lilla Annie!

Hjertligt tack för ditt kärkomna bref, det första jag emottagit af mina grand nieces! Det fägnar mig innerligt att Du snällt och vänligt tänker på en gammal ”Moster”, som du icke sett. Det är så ledsamt att jag ej kan uppfylla Din begäran om pappersdockorna. I England har jag ej sett några sådana, ty engelska barn förstå sig ej på dylika tidsfördrif, det är för fint för dem. Men om Du ej misstycker skall jag i stället till Julen sända Er alla någonting annat jag kan finna nätt och passande.

Helsa Mamma och Pappa och syskona alla hjertligt från

Din egen gamla Moster Hilda

1 Montrose Villas
Putney
London S.W.

Januari 13 – 1894

Snälla kära Ada!

Tack för brefvet som kom i mormors (Sofia) bref! Det är mycket trefligt att höra det Du och Dina syskon haft en glad Jul, att ni alla saknar Mamma vid gröten och granen, är ju helt naturligt. Men om Er kära, älskade Mamma kan genom sin bortavaro återvinna, åtminstone till någon del sin ovärderliga helsa, böra Ni alla vara glade och fröjda Er åt denna lägenhet. Och att resan utan tvifvel gör henne godt är utan tvifvel, ty i sitt sista bref till mig nämnde hon derom medförnöjelse ehuru hon innerligt saknar sina barn. Så för hennes skull och för att lugna henne, hoppas jag och tror fullt och fast att ingen af Er förorsakar henne något annat än glada och goda underrättelser.

Du önskar veta huru man firar Julen i England, snälla Ada det är ej mycket jag kan derom berätta, men sedan Drottning Victoria vardt förmäld med Prins Albert, har julträdet blifvit infördt till England, annars har det varit och är ännu en fest för att äta och dricka. En stekt gås eller en kalkon är den vanliga Juldagsmiddagen och den sedan hedenhös vanliga tunga Plumpuddingen, men annars är ej mycket att derom berätta. I några, och i synnerhet utländska familjer brukas Julgåfvor och rikt folk ge till de mindre bemedlade hvad de behövfa för högtiden, men ingen utom familjen är inbjuden. Annan dag Jul, eller ”Boxing day” som den kallas, har alla möjliga publika nöjen, besökta till öfverfyllnad. Den dagen är det ej godt att färdas mycket, ty publiken är vild och rå.

Boxing dag kallas från förra tider då dessa atleter kunde fritt uppträda och vad hölls och vanns och förlorades i något stora summor. Nu äro dessa representationer förbjudna.

Dagarna före Jul hör man barn sjunga en Julsång utanför dörrarna, hvarför de väntas att få en slant, det kallas”a Carol”.

Det är angenämt att Ni alla vore nöjda med skickningarna från England. Helsa Annie och Paul och glöm ej att moster Hilda alltid är glad att få ett bref snart igen.

1 Montrose Villas
Putney
London S.W.

April 2 – 1894

Kära, lilla Annie!

Hjertligt tack för brefvet Du sände mig med mormors (Sofia) bref! Jag är så glad att Du kom ihåg mig med ett bref. Äfven fröjdar jag mig deröfver att Du går framåt i skolan och finner alla ämnen, Du har att genomgå, af intresse, ty glöm ej att ”was Hänschen versäumt bringt Hans nicht mehr ein!”. Och allt hvad man vet och lärt är ett större kapital än all verldens guld. Är lätt att lära och följer med hvart än man drar. Och det är alla barns skyldighet både mot föräldrarna, lärare och medmenniskor att inhösta allt möjligt vetande, huru enkelt och simpelt det än förefaller, att ej rynka på näsan om och hvilket husligt arbete blir af nöden.

Du vet ej huru mycket man kan ekonomisera om man gör själv hvad man kan uträtta och viljan hjelper så mycket. Huru glad skall ej Mamma och Pappa vara, när de återvända hem och finna Er alla väl och flitigt begagnat skolan och tiden under deras frånvaro.

Det är så innerligt lyckligt att Melusine med de dyra och kära föräldrarna väl och helbragda anländt till Buenos Ayres och derifrån i tid och välbehållna återvända till Europa. Jag har väntat att få ett bref af Ma, men det kommer väl i sinom tid. Det är af stort intresse för mig att få höra hvart de gå, om de kommer till England eller nära till, ty om möjligt, skall jag gå och möta dem, ifall de ej äro för långt borta.

Vi har nu vår här i full fart, Sycamore träden i den lilla trädgården som är framför mitt fönster, som äfven utgör en glasdörr, äro nu till hälften utslagna, och synas spricka ut mer och mer för hvart ögonblick, det är varmt och skönt ute. Denna vinter hafva vi ej haft en enda ”fog” eller svart dimma, hvilket är outsägligt behagligt.

Tusen, tusen helsningar till Dina kära syskon och alla som minnas mig! Och glöm ej att jag med stor fägnad läser och emottar bref från Er alla tre när det är tid och tillfälle att skrifva till Din egen osedda okända

Moster Hilda

1 Montrose Villas
Putney
London S.W.

November 4 – 1895

St. Paul's Cathedral West Front. London.
Må Julen vara glad och det nya året lyckligt önskar innerligt moster Hilda
Förstoring.

Käre Paul!

Mången tack för Dina välkomna rader! Men var det endast Du skref för att bedja mig rita Dig en häst? Men nu äro dagarna så korta och jag har så mycket att göra, att det ej är möjligt att sitta och rita en häst åt Dig. När jag får tid framledes så skall jag försöka att uppfylla Din begäran.

Det fröjdar mig att Du har börjat gå i Lyceum och hoppas få höra att Du är flitig och snäll och bjuder till att glädja pappa och mamma med goda betyg och god kunskap. Huru gammal är Du nu? Är det 11 år?

Det är så gladt att vänta mamma och pappa igen till Europa, måtte de komma till England eller nära intill och jag skall träffa dem.

Må nu väl och skrif igen snart önskar Din gamla Moster Hilda

1 Montrose Villas
Putney
London S.W.

November 4 – 1895

Kära, snälla Annie!

Det var så snällt af Dig att skrifva och berätta mig om alla Dina skolförhållanden, det är ju en god sak att vara med om klassen ännu ett år, ty då kommer Du att aldrig glömma hvad Du har läst, och lärdomen eller hvad man vet är ej tung att bära, men är den största rikedom man kan ega. Jag tänker pappa och mamma voro mycket visa att ställa om detta för Dig, ty genom att Du haft det lättare detta år har Du mera kraft att taga för nya studier nästa år. Du kan just, nästa gång du skrifver, berätta mig hvad Dina planer och önskningar äro för framtiden, ty att Du har en idé om hvad Du will göra tviflar jag ej på, och bli mig ett nöje att följa Dina steg med stort intresse.

Att du intresserar Dig för Naturvetenskapen fröjdar mig innerligt! Det är en bok som aldrig blir uttömd och ger en mängd af lärdomar och läror.

Helsa Ada när Du skrifver henne till, och glöm ej Din

gamla Moster Hilda

1 Montrose Villas
Putney
London S.W.

Juni 30 – 1899

Kära, snälla Annie!

Tack för Dina rader i Mammas bref!

Jag är så sorgsen öfver Mas nya pröfning, men låtom oss hoppas att hon får lättnad och snart kommer återställd hem igen till Er! Will Du med omgående låta mig hafva Mas adress i Köpenhamn och äfven den af Fru Ali Trygg Helenius, ty troligen anlöper Aretarus Köpenhamn för några timmar och om jag kan skall jag försöka få se Ma eller Fru Trygg och få höra huru det är.

Således blir vår personliga bekantskap igen uppskjuten, men i hvilket fall som helst kommer jag och helsar på Er i September innan jag återvänder till London, der mitt egentliga hem nu är.

Skrifven nu och låt mig veta hvad Ni alla äro i tanke att göra för vintern som kommer, det skall intressera mig mycket.

Förlåt nu dessa rader, jag hinner ej vidare idag och önskar få de der adresserna innan den 14 Juli, ty den dagen lämnar jag London.

Hjertliga helsningar till Ma, när Ni skrifva, och äfven till Er alla tre!

Låtom oss hoppas att Gud hjelper Ma snart hem till Er! Ty nog kan jag veta huru bedröfvade Ni alla äro att ej ha henne med Er nu i sommar!

Din och Er allas tillgifvna

Moster Hilda

7 Montrose Villas
Putney
London S.W.

November 15 – 1899

Kära Annie!

Tack för brefvet och den glada underrättelsen att Du har tjenst, som gör Dig helt oberoende i lifvet! Arbete är godt och helsosamt, och jag lyckönskar Dig af allt hjerta att så snart finna en god plats. Du är lycklig nog att ha hittat på goda menniskor och att Du har en vän äfven att språka med alla dagar gör lifvet angenämt och trefligt fast än på landet. Det jag känner af Dig, vet jag att Du är belåten och tar dagen och förhållandena så som de förefalla, det är så man kommer fram i verlden, men ej med missnöje och knot. Och tänk alltid bara ”att det kunde vara värre!”

Det är så glädjande att höra det Ma är bättre, och har lindring i sitt öga. Nu har Du väl redan, när du leser detta, varit och helsat på henne i Helsingfors, och sett den stora staden och all dess prakt? Derom berättar Du väl när Du härnäst skrifver?

Hvad qual Paul måste lida nu, när han ej har någon att hjelpa sig med lexorna, men det gör honom godt att ej lita på någon annan, Fastrarna, tycker jag, nu äro i sjunde himmeln, när de ha honom så helt och hållet för sig sjelfva och få pyssla om honom så hälften vore nog och tredjedelen skulle spisa.

Ni ha väl kall vinter nu i Lahtis och öfverallt i Finland?

Du frågar om jag har ledsamt efter Finland? Nog skulle jag innerligt gerna vara der, om det vore möjligt, men jag har haft mycken fröjd af min resa dit, jag har sett alla, lärt känna mina kära Annie och Ada samt Paul, och kan nu tänka mig hos Er och med Er i allt, som rör Ert hem. Och att jag återsett min gamle käre broder (Carl Oscar Olson) har gifvit mig ett dyrbart minne från gamla hemtrakten. Och min tanke ilar till Er ständigt! Nu må väl kära barn, sköt om Dig och skrif snart igen. Många hjertliga helsningar från Din

gamla Moster Hilda

Hôtel du Plat d'Argent
Place Richelieu
Havre, France

Sept 17 - 1900

Min kära Annie!

Nu vill jag besvara Ditt kärkomna bref, som Du sände mig till London, och som Du ser är jag för närvarande här igen.

Har glömt om jag nämnde att jag hela Augusti var sjuk och dålig, men börjar nu repa mig igen, ehuru det går långsamt, men säkert. Hit kom jag i torsdags på morgonen och har sedan alla dagar varit ute på jetten och suttit och solat mig, ty här är fullkomlig sommar ännu. Tills nu har Jag ej haft öfverplagg eller schal eller någonting annat än klädningen på mig ute.

Wi hade en mycket treflig öfverfart, lugnt och varmt, men det oaktadt voro många sjösjuka, det var så fullt ombord att jag fick endast en bar madrass och en dyna utan örngotsvar att nöja mig med i en vrå af kajutan. Men lika noga var jag, ty på resa får man hålla till godo med det som finns, och kan man ej lämpa sig efter omständigheterna, då är det bättre att bli hemma!

Nu ha Ni väl längesedan flyttat in från warfet och hamnat i gamla gängor för vintern? Har Ada redan rest in till Hfors, och är hennes adress som förut? Glöm ej att låte mig veta detta när Du eller någon af Er skrifver härnäst, emedan jag hoppas få ett bref hit. Jag skall vara här till de första dagarna af Oktober, om ej någonting oförmodadt skulle ändra mina planer.

Huru är Mas helsa? Har hon blifvit raskare der ute? Och ha Ni alla bjudit till att sköta om henne, Ni unga? Eller har hon haft allt bråk? Huru är det med Paul, är han nu fullkomligt återställd och i skolan? Har Du att hjelpa honom allt forfarande med lexor etc?

Tusen hjertliga helsningar till Ma och Eder alla! Glöm ej att jag väntar bref af Er! Skulle det vara motbjudande att sätta de numera föreskrifna märken [*] på bref till mig, så sänd brefvet ofrankeradt, jag svarar för kostnaden vid emottagandet.

Din tillgifna gamla

Moster Hilda

[* Den 14 augusti 1900 beslutades att ryska frimärken skulle användas på all post som skickades från Finland till utlandet.

Den 14 januari 1901 utvidgades förbudet till att gälla även inrikespost. De traditionella finska frimärkena med lejonmotiv förbjöds och ersattes av ryska frimärken med dubbelörn.]

7 Winthorpe Road
Putney, London S.W.

Oktober 25 - 1900

Min kära Annie!

Hjertligt tack för Ditt bref, som jag nu först besvarar! Men Du förlåter väl dröjsmålet, ty då få Ni ju alla igen höra af mig. Du skrifver att Ni förkylt Er vid en eldsvåda, det var väl ej hos Er? Måtte Ni nu alla hålla Eder vid helsa och godt lynne, så går vintern snabbare. Det blir ju för Dig en liten uppmuntran om Du kan resa till Helsingfors, och isynnerhet få Dina tänder behandlade. Då ser och träffar Du äfven Ada och hon ledsagar Dig der i Hufvudstaden. Ja, måtte Du ha trefligt på Din första hufvudstadsresa.

Jag har nu längesedan kommit hem igen till mitt bo, min vrå. Och har nu ställt densamma i ordning igen. Jag har nu bodt på samma ställe öfver tio år, så min värdinna hade under min vistelse i Havre låtit hvitlemma taket och sätta nya tapeter, hvilket allt behövdes mera än väl. Nu får det gå igen huru länge som helst till härnäst när det blir subbit igen.

Det var ju utmärkt vänligt och uppmärksamt af Din principal att komma ihåg Dig med en present, det är ej alltid vanligt, så mycket mera att sätta värde på. Det gläder mig innerligt att höra allt godt som händer Dig och Er alla!

Här börjar äfven att bli ruskigt och ”foggen” infinner sig ibland, men vi ha haft en utomordentligt vacker Oktober så att vintern blir så mycket kortare derigenom.

Tusen hjertliga helsningar till Dig och alla! Och skrif nu snart igen, åtminstone någon af Er.

Till Ada skrifver jag nästa vecka, hon är väl då ännu i Helsingfors?

Glöm ej Din

gamla Moster Hilda

Oct 16 1901

Helsingfors
Helsinki
Vy från Brunnsparken - Näköala kaivopuistosta
Förstoring.

Kära Alma

I lördag for jag härifrån, tusen tack för den trevliga tiden hos Dig och måtte allt gå sin gamla gång. Anländ i P- skall jag skriva och berätta om resan öfver hafvet.

Nu hinner jag ej mera än helsa till er alla hjertligt och säga farväl till Eder alla i Finland tills härnäst!

Din gamla Moster Hilda

7 Winthorpe Road
Putney, London S.W.

Oktober 24 - 1901

Kära Ada!

Du önskar väl höra att jag kom hem i går afton och hade haft en utmärkt resa. Så ovanlig denna årstid, ty Nordsjön var mycket lugn och solsken hela tiden.

Jag och en dansk kapten voro enda 1 klass passagerare från Kjöbenhawn. Inga äventyr att berätta vidare! Helsa alla som fråga efter mig och skrif någon gång till

Din egen Moster Hilda

7 Winthorpe Road
Putney, London S.W.

nov 29 – 1901

Kära Ada!

Tack för kortet och den vänliga inbjudningen till både Korso och Wiborg! Om Du ser någon af dem, kan Du ju helsa från mig. Nog hade de ju kunnat litet tidigare röra på sig innan jag reste. Men sak samma! Will och kan Du låta mig få adressen på någon som handlar med frimärken, men gamla, så skulle jag skrifva och begära en prislista på gamla finska dylika, det är en bekant som önskade complettera sin samling.

Du är väl nu i taget att resa hem? Huru går Dina studier? Har du sett eller hört af Sundströms något sedan jag lemnade Finland? Tusen hjertliga helsningar sänder Din

Moster Hilda

7 Winthorpe Road
Putney, London S.W.

Dec. 8 - 1901

Min kära Annie!

Nu måste jag skrifva några rader och tacka Dig för det välkomna brefvet Du sände mig. Tack äfven för tidningarna jag började redan tänka att de blifvit uppsnappade på vägen, men jag fann att de ej voro afsända samtidigt med Mas bref. Jag har ej ännu hunnit annat än bara titta på dem, men nu börjar mina arbeten bli tunnare i lagret och jag kan andas.

Det är rätt intressant att höra om polemiken hvari Du är äfven inblandad fast än som en ”sleeping partner”. Det förefaller mig såsom skulle Du nog ännu bli den som får den omtvistade platsen till slut, så se lugnt på alltsammans, le i mjugg och tänk bara att Du är lika glad att få det, om och det varit motsträvigt att erhålla!

Hoppas Ni allesammans ären frisk och raska? I dag skiner solen här på hvit mark och mina starar skrika utanför i den lilla trädgården för mat, som jag måste gå och skaffa äfven åt mig sjelf.

Du gör rätt kära Annie att följa vackra landskap under vintern, och derigenom få ide om färgläggning, men glöm ej att det är nödvändigt att äfven öfva Dig i teckning af föremålen, ty i teckningen och formningen ligger hela vigten af målarekonsten. Färgerna (icke målen, som Du kallar dem) äro af mindre vigt. Men då det är endast för nöjes skull Du drifver konsten, så går det nog för Dig Din väg.

Tusen hjertliga helsningar till Ma och Er alla! Nu kommer väl Ada snart hem igen och fröjdar Er till Julen.

Må nu alla väl och skrif igen snart beder

Din gamla Moster Hilda

7 Winthorpe Road
Putney
London S.W.

april 22 - 1902

Min kära Alma!

Det är då länge sedan någon underrättelse kommit från Dig och alla Dina, men jag hoppas att allt står väl till Er där bort i Norden och att all vinterns svåra tid nu småningom börjar vika och naturen vakna till sommarlif och fröjd och värme.

Jag har sändt tvenne repriser af ett engelsk veckoblad som jag tänkte skulle intressera Dig och ge tillfälle att studera språket. Låt mig veta om de ha ankommit i all sköns ordning. Titeln är: Christian Globe, och borde ej möta något hinder i censur-väg. Jag är då orolig att ej ha haft några underrättelser från Dig – om jag ej misstaget mig sedan nyåret- ja, dock ett kort, men det sade ej mycket.

Här börjar sommaren komma, mitt körsbärsträd, nu 10 år gammalt, har jag vaktat för att få de blomma, men till min stora förvåning såg jag en dag att det har varit fullt med knoppar af vilka endast stjälkarna voro quarlemmade af sparf-tjufvarna! De hade ätit hvarenda knopp. Men man måste väl unna dem denna njutning på våren då de äfven de ha haft att kämpa med vinterns köld.

För min del har jag gått genom denna vinter ganska bra, endast en liten förkylning som gick snart öfver, och nu njuter jag af våren och fågelsången utanför mitt fönster. Det är ett par starar och åtskilliga koltrastar som plocka många metmaskar från den lilla gröna gräsplanen i trädgården och det är finurligt att se huru de arbetar när den är för lång. I synnerhet stararna för att få den ut ur jorden.

Skrif nu rätt snart och berätta huru Ni alla, och Du i synnerhet lefva, jag längtar så att höra. Du har väl ej arbetat öfver krafterna igen och får lida deraf?

Huru går det för Ada?

Annie hon knogar väl å med bank och banker i vanlig ordning? Och Paul med sina böcker? O, om det ej vare så långt alt emellan! Huru trefligt vore det ej att titta in till Er och med egna ögon se huru Ni alla lefva.

Men farväl för denna gång! Skrif nu snart och låt mig höra af Dig och Er alla!

Hjertliga helsnningar till Er alla och mest år Du min egen, kära Alma helsad af Din gamla

moster Hilda

Tack för de sista tidningarna! Hoppas snart få mera!

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Nov. 8 – 1902

Käraste Annie!

Tusen tack för Ditt innerligt välkomna bref, och tidningarna, som voro här, när jag kom hem! Det är så trefligt att höra att Du haft en angenäm utflygt till Helsingfors och helsat på Ada, hvilken förströelse för Eder båda var rätt helsosam, ty hon läser väl mera än godt gör, eller huru?

Att Paul är bättre, är en verkligen glad underrättelse och jag hoppas han ville bli rask och kry när han får hvila och hemta krafter. Men Mamma fattig ja, jag hoppas Du ser efter att hon ej arbetar mera än hon förmår, och sedan får lida för sin energi? Det är då tungt att ej kunna komma och ruska på Er en smula, detta skulle göra oss alla godt! Men det är då långt, så långt att kunna komma.

Du nämner att du börjat måla i olja och att Du köpt färger, jag undrar just hvad färger Du köpt? Säkerligen alla möjliga, som ej äro nödiga ha de prackat på Dig! Hvad är det Du målar? Blommor, landskap eller hvad? Ty till dessa särskilda brancher behöfver man alldeles olika färger. Nybörjare tycka vanligen att ju mera färger man köper, desto vackrare kan man måla, men detta antagande är alldeles orätt, de gamla Mästarene, hvars taflor ännu efter flera hundra år äro färgfriska, hade mycket enkla och mycket få färger. Man måste vara mycket noga att ej blanda färger, som upsluka hvarandra eller göra dem svarta, hvilket mycket lätt händer om man ej känner deras verkan till hvarandra. Jag har sett utmärkt vackra och brillianta färger i taflor, som inom ett halft år ha förvandlats till smutsiga ytor af nästan ingen färg. Men gå på sålänge, när jag kommer norrut skall jag ge Dig den upplysning jag kan, om Du ej derförinnan har fått den af någon annan. Att Du är upptagen och ger Din tid till hvad Du kan, så trefligt att höra! Ty man vinner alltid något när man har något att göra.

Kommer Ada hem till Julen? Saknar hon ej sina Volonti-pojkar? Jag tyckte hon hade redan blifvit så van vid dem att hon skulle haft svårt att skiljas.

Det gör mig ondt om Finland att ännu till råga på allt ha ett fattigt år!

Hjertliga helsningar till Ma, Paul, Ada och alla andra! Och låt mig nu rätt snart höra huru Ni alla må! Vi ha haft hvarannan dag, nu för en tid, fullt sommarväder. Nog är det underligt!

Hjertligt helsar Dig

Din gamla Moster Hilda

Var det ej Du Annie som då Ni bodde i lilla byggningen, förklarade för mig att Du ej tyckte om taflor? Hvarifrån har nu målare manien sprungit?

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

nov. 23 – 1902

Min kära Ada!

Det har gjort mig så ondt att ej förr kunnat skrivfa och sända den inneliggande lappen till Dig för den vanliga kontribution till Er Jul upp i Norden, men jag hoppas att dessa rader ännu komma tids nog innan Du styr kosan Norrut!

Du läser väl nu så förtviflat när Du ej har några pojkar att plugga med? Och jag önskar Dig en glad resa norrut och att alla Dina önskningar, förhoppningar och strävfanden må rikliga uppfyllas och uppnås! Och Du sjelf få vara rask och frisk. Det blir väl en glad stund då Du åter är hem?

Ma skref sist att Paul var raskare, hvilket är en god sak och kanske vi kunna hoppas att han helt och hållet repar sig ännu!

Låt mig nu någongång höra huru Dina planer gå, det vore så innerligt trefligt att kunna närmare följa med lifvet hos Er der uppe i Norden!

Min hjertligaste tankar äro med Er alla! Det vet Du nog? Ehuru det är så litet jag kan göra till trevnaden bland Er!

Låt mig nu ha ett kort om detta anlända i behörig ordning.

Med tusen hjertliga helsningar och innerliga önskningar om att allt måtte gå väl för Dig och Er alla teknar Din gamla

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Febr. 25 – 1903

Kära Annie!

Hjertligt tack för Ditt sednaste bref och alla de lugnande saker Du deri meddelar om Er alla! Att mamma arbetar och orkar arbeta, är nog ganska bra. Men der Du äfven efter att hon ej arbetar och skrifver mera än hon har krafter till?

Glöm ej att hålla henne från att arbeta om hon är svag och klen, då Du är hemma! Så är Du den snälla, goda, kära dottern och Gud skall välsigna Dig!

Att Ada sträfvar framåt är ju nog godt, bara hon ej försöker att göra för mycket och derigenom skadar sin framtida helsa.

Berätta Paul att jag läste härom dagen om en man, som af läkarena var dömd obotlig lungsotisk, men han tänkte att i sådant fall försöka att åtminstone förlänga sitt lif. Han klädde sig i ett plagg af linne och vandrade barfota omkring både vinter och sommar, med det resultat att han nu efter tre års vandring i fria luften, var helt och hållet kurerad.

Detta bevisar att frisk luft och ute så mycket som möjligt icke skadar en hosta, utan tvärtom botas den. Paul borde vara ute alla dagar så mycket som möjligt.

Till Dig sjelf har jag en fråga om Ni i Banken ej ären noga med huru hvar och en skrifver sitt eget namn, hvilket jag hade att lära när jag skref rent i tiden. Det går ej mycket till saken med mitt namn, men jag sluter deraf att Du ej är uppmärksam med andras namn och det kan bli krångligt om Du stafvar ett namn orätt.

Om jag kan komma i sommar norrut, skall jag visserligen gifva Dig den handledning jag kan, men det är svårt att få bort gamla vanor, om Du tillegnat Dig sådana. I alla fall skall det bli ett nöje att leda Dig på en riktig väg i målningen.

Tusen hjertliga helsningar och skrif igen snart. Du har väl alltid tid att sända mig några rader, hvilka alltid äro innerligt välkomna till Din gamla

Moster Hilda Olson icke Olsson

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

(Gissningsvis våren 1904)

Min kära Ada!

Det var så snällt av Dig att sända mig ett vänligt kort, tack kära Ada! Nog är det naturligt att Finland icke önskar några fester nu, så att Magistraten blir utan krans! Att Du skrivfit såg jag från Hufvudstadsbladet, tillfälligtvis, hos Pastor Enkvists häromdagen, är Du alldeles färdig magister nu? Det vore trefligt att veta och hvad Du har i tanken härnäst.

Om mina planer realiseras, så kommer jag i augusti upp till Österbotten och då få vi råkas en gång igen. Men ännu är ingenting säkert, dock lefver hoppet ännu! Will Du låta mig veta hos hvem Du bor, och om jag kunde, i nödfall, taga in för en natt der i sommar då jag kommer till Hfors. Ty den tiden äro alla mina bekanta på landet och jag har ingen anledning att taga in på hotel denna gång. Om jag kommer, så stannar jag i Södra Finland under juli månad, jag har blivfit bjuden till Jumalvik, någonstans i närheten av Ekenäs. Sundströms ville ha mig att stanna hela vintern, men det är ej möjligt för mig, i många afseenden att antaga, ehuru tacksam jag är för deras stora vänlighet.

Ävfen här är det vår! Alla fruktträn stå hvita som om de vore betäckta med snö och den unga grönskan är herlig och mångfaldig att se, men en dag ha vi vårväder och solsken, nästa dag mulet slask och dimma. Men oaktadt allt detta kommer sommaren dock.

Jah denna vinter varit ganska fri från några krämpor, nu just dessa dagar har jag haft snufva, men äfven den tycks vika för våren.

Om Du kunde se mig sitta och skrifva detta, med en svart kattunge som sitter på min nacke och putsar mina hårtestar, du skulle fnna bilden rätt treflig! ”Smut” tillhör ej mig utan huset, men den har en sådan kärlek för mig att det ej är möjligt än låta den klättra upp och på detta sätt bli buren upp i mitt rum, der alltid en droppe mjölk blir dens helsning eller undfägnad. Nu har den undersökt alla vrår på mitt skrifbord och hoppar ner till mjölkfatet då den ingenting godt fann här.

När reser Du hem? Jag har ej på länge hört något derifrån.

Undrar huru Paul håller sig på våren! Nog är det synd att han ej kan arbeta utan att plågas! Stackars Ma, hon har mycket att lida, hennes tålamod är undransvärdt i alla skiften!

Skrif nu snart och låt mig höra från Dig, Du kan lugnt tänka att jag med innerlig glädje emottager hvarje underrättelse af alla af Er! Har du sett eller hört någonting af Viborgsfamiljen? För mig är allt obekant huru de lefva nuförtiden.

Må nu väl, arbeta ej öfver förmågan, det vill kosta sig dyrare än om du hvilade ett ögonblick.

Hjertligt helsar Dig

gamla Moster Hilda

Le Havre

19.9.1904

Fru Kaptenskan
Alma Hongell
Gamlakarleby
Finland

En hjertlig helsning från Havre till Eder alla! Hoppas att alla ären vid god helsa. Här är fullkomlig sommar ännu och jag bjuder till att draga in den friska sjöluften och njuta af att se vattnet stiga och falla. Då stora fartyg löpa in är det trevfligt att sitta på piren. Låt mig nu ha ett bref eller ett kort när jag återvänder till London i början af October. Hit kom jag i lördags. Må nu alla väl önskar innerligt

Hilda

Havre

den 2 oktober 1904

Kära Alma!

Innan jag lämnade London väntade jag att få höra från Dig och huru Ni alla må, men denna väntan fick ingen tillfredsställelse. Emellertid hoppas jag att rätt snart få höra huru allt går der uppe i Norden. Nu är sommaren åter gången för detta år och hösten är inne, dock har jag haft tur med min lilla utflygt, att ha utmärkt vackert väder här hela tiden, dessa fjorton dagar ha ej annat varit än fullkomlig sommar, ända tills i går då det öste af alla krafter nästan hela dagen. Men i dag är det åter torrt och jag ämnar skutta upp till Paris för tvenne dagar endast, och jag skall sända detta bref derifrån.

Jag har vandrat omkring här allena och har varit ute så mycket som möjligt alla dagar för att riktigt ha nytta af sjöluften. Canalen ligger här just utanför i Seineflodens mynning och gör att det är friskt och skönt.

Men mitt största nöje är borta, ty de ha rifvit mer än halfva piren för att bygga ett nytt och bredare hamninlopp för de stora transatlantiska kolosserna med tusental af passagerare som gå från denna hamn. Detta är mycket storartat att betrakta från stranden och följa signalerna. Ibland ser man då det är ebb, flera ångare och segelfartyg tåligt vänta ute på redden till vattnet stiger. Skillnaden mellan högt och lågt vattentillstånd, som växlar två gånger i dygnet, är här mellan 9 och 10 fot. Inga finska fartyg har jag sett inlöpa detta år. Men i tidningen såg jag Sirius har lemnat för Helsingfors. Nu skall jag göra en promenad till hamnen, som är endast tio minuter härifrån, och sedan gå till Bangården. Hit återvänder jag för att packa in och sedan gunga öfver till dimmans hem, der de vänta alla – till och med mr Perry, kattvännen min.

Paris Här är jag nu! Kom i går aftons – det regnade, men här gör det ingenting! Ännu har jag inte varit långt – men det upplifvar minnet af långt förgångna, lyckliga dagar som man lefvat här. Hurulunda annorlunda har ej lifvet redan gestaltat sig! Men man kan vara tacksam för allt, det oaktat. Skrif nu till London rätt snart! Har du hört något från Henrik?

Tusen hjertliga helsningar till Eder alla, men mest helsad är du af

Din gamla tillgifna Moster Hilda

LE HAVRE — La Gare.
Järnvägstationen.
Förstoring.

LE HAVRE — La Gare.
Järnvägstationen.
Förstoring.

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Oct. 15 - 1904

Min käraste Annie!

Ditt bref har gifvit mig en glad nyhet! Tack för detsamma! Gud är god och der hjelp behöfs kommer den! Måtte Gud löna den goda menniskan, som sände mamma och Paul dessa pengar! Har I ingen aning om hvem som gaf? Måtte nu både Ma och Paul dra all möjlig nytta i Hyvinge att de återvända till Dig och i godt och friskt tillstånd för att rädda Dig från ensamhetens långa stunder, men Du har ju ”Fätorna” att springa till och behöfver ej äta allena, hvilket gör att det är mindre hårdt att vara allena. Det var nog ledsamt att Paul blef sämre och svag, men låtom oss hoppas att han repar sig nu under vintern (Efter åratal av sjukdom blev Paul inte bättre trots pengarna. Fyra veckor efter detta bref avled han i åldern 20 år). Har Ni tänkt huru länge de stanna borta? Eller komma de hem till Julen?

Låt mig äfven få veta om Ada, i sin hårda sträfvan, bor på gamla stället ”5 Ludvigs gatan” eller hvar?

Arbeta nu Du ej öfver Dina krafter, så du stupar i förtid! Följ mitt råd, som är mycket viktigt, att ”så snart Du känner minsta trötthet vid arbetet, res Dig och vanka omkring, ute eller inne, för några minuter blott”. Du arbetar derefter dubbelt bättre och snart återtar denna oundvikligt nödvändiga lättnad och detta äfven så stärkande uppehåll. Gör denna regel till vana och Du skall arbeta utan tröttnad mera än Du tänker, min lilla, kära Annie! Det är erfarenheten som talar!

Nu är jag åter hemma efter min lilla tripp till Continenten, och finner mig fullkomligt normal, hade ett trefligt ombyte, ett verkligt ombyte i allt. Luft, mat, lefnadsvanor och såg nytt folk, det är en annan nation och dess vägar som alltid är af intresse för mig att betrakta. Wädret var vackert, alldeles sommar, torrt och framför allt roligt. Det har styrkt mig mycket och hjelper mig en god bit genom den foggiga vintervägen i London.

När jag kom hem kunde ”Purry” den svarta katten, ej lemna mig, han hoppade i famnen, på ryggen och strök sig intill mig, visande huru innerligt glad han var att se mig åter!

När Du skrifver till Ma, helsa henne hjertligt och säg att mina hjertas tankar äro med henne och Er alla, ständigt! Helsa äfven Ada och glöm ej att låta mig snart höra huru allt går omkring Eder, önskar Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Juni 30 - 1905

Min kära Alma!

Tack innerligt för Ditt senaste bref och allt hvad Du deri meddelar. Ehuru det låter sorgligt med Din egen helsa. Och jag kan förstå det att Du har i Din gosses bortgång förlorat mycket af hvad Ditt hjerta höll kärt. Men Du borde tänka att hans lif var mera lidande än fröjd och att han nu ej mera lider och plågas. Tag nu unga Wolonti upp och egna den raska gossen en liten tanke, ty han intresserar mig genom vad du berättar om honom. Det tycks ligga karla-gry hos honom och jag är övertygad om att det skall gå honom väl. Du är väl något af Adas lärdom och inflytande, som bildat hans karaktär kan jag förstå; och han känner sig kanske ensam och af de sina öfvergifven behöfver han en god vän.

Det är så gott att höra att Ada nu är färdig att fortsätta sin väg i lifvet och måtte hon få sig en god tjenst, just sådan hon önskar och behöfver för att lära de yngre huru de böra gå fram på den bana de följer – enkelt, redligt, trofast och vänligt. Nu segla de väl till Varfvet alla dagar sedan båten är tjärad och torr? Annie är väl lifvas efter sejuren till Borgå och fortsätta sina bank förbindelser nu som vanligt?

Huru gerna jag ville se Er alla de kunnen I tänka och huru tungt det är att ej kunna flyga upp, som alla flyttfåglar till Norden under sommaren, men lefver man ett annat år kanske finnes det då medel att helsa på Er derborta.

Det är godt att höra det Leander Palm har orkat öfver denna vinter och nu kan njuta af sommaren igen. Måtte hans helsa bli bättre. Ada och Annie få det trefvligt på brölloppet, som Du nämner om skall bli i sommar. Far ävfen Du med, det vill krya upp Dig och taga bort Dina sorgliga tankar. Du har ju då ännu så kärt att levfa för – nemligen Dina kära flickor hvad skulle de säga och göra utan Dig? Tänk derpå och krya upp Dig en smula för deras skull! Ansträng Dig ej så att du ej orkar, det beror så mycket på energin och jag vet att Du kan göra mycket om Du vill.

Du har ej vidare sagt om bladet jag sände Dig växer på gardinen? Jag fäste tre på min och alla tre har två tums långa stänglar, med blad fullt, ehuru ännu små, och tyckas trifvas hittills.

Nu farväl för denna gång! Skrif snart, helsa båda töserna och mest är Du alltid helsad af

Din gamla Moster Hulda

Huru länge skall detta livfet i fjerran Öster fortgå? Det är förfärligt!

Tack för de sednaste tidningarna!

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Febr 6 - 1906

Min kära Alma!

Det är förfärligt huru tiden gått! Och jag har alla dagar tänkt att skrifva. Det har kommit så mycket emellan att det blifvit uppskjutet från dag till dag. Kan du tillgifva mig denna försummelse? Men ser Du jag har haft arbete som ej kunnat uppskjutas och sedan ha mina ögonlock varit högeligen inflammerade att jag ej velat eller kunnat göra någonting om aftnarna, nu börjar inflammation att ge med sig och allt blir bra igen. Tack för brefvet och tidningarna! Så att Leander Palm vandrat hän, har han någon son eller barn?

Här förefaller ingenting af intresse att berätta, och tidningarna ha varit fulla af valet till parlamentet och ingenting annat har der i tryckts på detta år, icke ens blodbaden i Ryssland ha fått rum. Jag har ej ännu prenumererat på ”Free Russia” men vill göra det den vecka och skall sända Dig dem efter som de komma ut.

Här är så kallt ibland och jag blir ej af med min hosta förr än det blir vår. I dag på morgonen när jag steg upp var det endast 5+ Celsius i mitt rum, men sedan jag kokat kaffet och druckit detsamma känns det varmare och temperaturen har nu stigit till 12+ C. Hvad skulle ni göra om denna värmegrad i höjden av Edra rum?

I går och i dag har det snögat – ja – snögat så mycket att man såg att det var snöflingor som föllo. Men man är så småningom van vid detta väder här, som Americanare säga: ”It is no weatherm it is only sampels!”

Mest lider jag om fötterna när det är kallt, jag har troligen i unga dagar ömkylt dem och nu är de ibland plågsamma.

Jag längtar för varmare tider och sommar en gång igen, och snart är den väl åter här för att lika hastigt vara förbi.

Månne det ej ännu skall bli bättre tider öfverallt i Finland och annorstädes med? Nog är det hårdt att Ada får vänta, men man väntar aldrig för länge när man väntar på något godt! Och godt blir det nog bara man har tålamod. Jag är så ledsen att Du haft så mycket arbete och tröttat ut Dig istället för att hvila en smula. Håll nu upp modet och helsan då vi råkas i sommar om jag kan ställa om att resa norrut! Nog är det min tanke att komma, om ej något hinder ställer sig emellan och min kassa räcker till, ty det är en kostsam färd, och en tröttsam färd öfver hafvet om man till är sjösjuk, som ofta händer med mig. Men nog vill jag komma och helsa på Dig och Dina snälla flickor, om Gud så vill!

För mig går alla dagar lika, der är intet nytt att berätta, arbete har jag ibland men mera litet numera, och jag orkade ej heller såsom förr. Nu farväl min kära Alma skrif snart och förlåt detta brefs ankomst så långt efter det borde ha skrifvits. Hjertliga helsningar till Ada och Annie men mest är Du sjelf helsad af

Din gamla Moster Hulda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Dec 14 - 1906

Min kära Alma!

Du har säkert undrat att ha haft en rad af mig på så länge? Men min dumhet har varit orsaken. I en väska till Fritz (Hildas brorsson på Åminnegård) inneslöt jag två små lärftsbitar, som du önskade, och till Annie några mönster jag lofvat, samt tyckte brefvet kunde gå med. Detta afgick den 22 november härifrån och hvart alltsammans hamnat, det vet Gud, men jag har dag för dag väntat få höra någonting derom, hittills dock förgäfves. Kan nu ej annat än skrifva för att få veta huru Ni alla må och huru tiden går med Er?

Vid denna tid ha Ni väl alla slutat skolorna och fått Julfrid? Ja måtte Julen bli fridfull och god önskar jag af allt mitt hjerta! Och att jag må få höra av Er, ty mina tankar äro ständigt hos alla mina kära derborta i Norden! Här har varit kallt och midt i allt kom en verklig vårdag i onsdags. Nu är det åter kallt, men ringa känning af ”fogs” har ännu hittills varit.

Min Jul blir väl som vanligt, ”doppar” hos herrskapet Bromans och förmodligen Juldagen med. Annandag Jul har jag lofvat komma till nya pastorn och på aftonen följa dem till Sjömansfesten i finska kyrkan, då sjömännen få sina julklappar från Finland. Enkvist hade julfesten på julafton, hvilket vi nu alla som tala kunnat, bedt pastor Wallenius ändra, emedan den afton få alla sjögastar ett godt mål ombord, och det var synd om dem att gå miste derom, ty i kyrkan få de endast en kopp te.

Denne nya pastor synes mera känna för de sjöfarande och mera förstå hvad tiden fordrar och lemnar bort all politik i sitt embetes kall.

Hjertligt och innerligt helsar jag Er alla och måtte Guds välsignelse varda med Er under helgen och allt godt!

Så önskar

Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Mars 14 - 1907

Tack för tidningarna! Det gladde mig att deraf de att, som jag hoppas, allt är som vanligt och att vintern ej ännu vikit. Låt mig snart höra huru Du och flickorna må, jag längtar så. Det är länge sedan någon af Er skref.

Vintern har gått här ganska bra fastän det har varit kallt. Nu är det på väg till mildare väder och i dag lyser solen. Hjertligt helsar till Eder alla och Dig mest, Din Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Mars 28 - 1907

Kära Alma!

Nu ha ni väl lugn och ro sedan valen äro gjorda? Men ännu är det intressantaste att vänta, nemligen att se de valdas namn. Det synes som om de starkaste partierna vore de mindre värdiga, men hvad är att göra? Med tiden lugnar sig väl all strid, om det bara skulle ske innan det blir ohjelpligt för sent!

Tack för brefvet och valsedeln. Det var trefligt att se huru ert område röstat.

Mig tycker Ada och Annie samt äfven Du sjelf haft nog oro och bråk nu för en tid och lugnet skall kännas ljuft, icke sandt?

Det gör mig ont att Du varit krasslig och att Dina ben äfven pinat Dig, der finns väl ingenting annat hjelpemedel deremot än lugn och hvila, och dessa två saker har alltid varit Dig emot. Men om Du sjelf ej vill taga Dif ro för Din skull gör det för Dina snälla kära flickors skull! Äfven mig skulle det glädja att finna Dig glad och rask ifall jag kan komma till Finland i sommar, hvilket ej ännu är säkert, ty det beror på så mycket ännu. Dock låt oss hoppas allt godt!

Ämnar Ada komma till England i sommar, då skulle jag bli här med henne. Universitetet i London ger också ferie kurser och det ginge ju att taga dem. Då kunde hon taga ett rum här i huset och vi kunde hushålla tillsammans, så blefve det ju billigare. Det skulle bli trevfligt nog för mig att ha Ada här, men om hon finner det bättre på annat vis så får hon ha sin frihet att göra huru hon tycker.

Det är så snällt af Dig, snällt som alltid att fråga om min Purry, han kommer alla morgnar och ber så jämmerligt att få komma in för att få frukosten, som består i bröd och mjölk, samt någon gång en sardin eller kött som blifvit öfver. Det är så trevfligt att höra ett den lilla röda kattan fortfarande är med Er och upptagen som barn i huset och Kultus vän. Det skall bli trevfligt att se hurudan afkomman blir. En behåller du väl vid lif?

Var ej ledsen om tidningarna komma något sent, de äro alltid välkomna, det betyder ju ej när de komma, de kunna alltid läsas och smältas.

Nu måste jag sluta, har skrifvit och har att skrifva så många bref just nu att jag är litet trött för ögonblicket.

Helsa hjertligt till Ada och Annie samt den snälla Malo, mest är Du dock sjelf helsad af

Din egen moster Hilda

Suffragetterna tyckas ha lidit nederlag för tillfället, men hvarken böter eller fängelse slår ner deras mod; Dock deras taktik är ju ej den, som skulle inge någon regering att sanctionera deras begäran.

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Mai 10 – 1907

Min kära Ada!

Ditt bref har jag med nöje emottagit, läst och begrundat! Tack för alla nyheter deri! Det skall bli en glad dag då jag får möta Dig i London, och Du kan få ett rum här i huset, och maten den få vi arrangera om. Kostnaden för allt får Du bereda Dig att stiga till ungefär Fmk 25 i veckan, om vi kunna göra det billigare skola vi göra så.

Om Du kommer så snart som skolan slutar kunde Du ännu till medlet af Juli följa klasserna i Englands litteratur, historia och språket vid polytecnicum här alldeles intill och sedan fortsätta vid Universitetet. Men har du gjort upp andra planer då äro de kanske bättre än mina. Kommer Du och blir i London, då stannar äfven jag här, ty min resa till Finland har ej ännu varit säker, emedan financerna ej ställt sig gynnande, åtminstone ännu.

Har du en kamrat, så får ävfen hon rum här och min värdinna vill göra sitt bästa ”to please you both”.

Helsa Mamma och tacka henne för det välkomna brefvet och tidningarna och säg att hennes längtan till warfet låter mig förstå att hon har lifskraft och lifslust ännu quar!

Låt mig nu med snarast veta när och huru Du har beslutat. Hvad färden beträffar så blir väl en rundresa det bästa, och de på kontoret ge Dig väl upplysning om den billigaste vägen. Du har att uppge hvilka platser och hvilken väg Du ämnar. Den billigaste, om Du bara far till England blir endera från Åbo till Hull, eller via Lybeck och Hamburg till Harwick och London. Härifrån är det endast 30 shillings retur 3dje class till Paris.

Vidare uppgifter om Classerna vid Polytecnicum får jag nästa vecka och då skall jag sända dem till Dig.

Helsa nu hjertligt Ma och Annie! De få det ledsamt att sakna Dig under sommaren.

Äfven Du helsas hjertligt af Din gamla

Moster Hilda.

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Juni 29 – 1907

Min kära Ada!

Huru har jag ej väntat att få höra huru Du far fram, och när Du kommer! Som Du ser så är jag här att taga emot Dig och Dina medresande. Du får köpa billet till London Victoria Station o Calais. Om du kan säga när Ni anländer så skall jag vara Er till mötes i Victoria Station. Skulle då vara att jag ej får veta när Ni kommer, så tag en cab, begära en ”fourwheeler” och gif kusken adressen ”40 Whiteheads Grove, Chelsea” och han för Er hit säkert. Här har ej varit hett knappast warmt väder ännu. (Ären I två eller tre, som komma?) Nog finns här rum om det behagas. Vi skola ha det trefligt, men mycket enkelt får Ni det.

Att du är förtjust i Paris finner jag fullkomligt naturligt ty jag är sjelf kär i den staden!

Från Ma hade jag ett brev men har ej besvarat det emedan jag väntat att höra af Dig. Låt mig nu veta när Ni kommer och hjertligt välkomna Du i synnerhet till Din

gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Nov 18 – 1907

Min kära Alma och flickorna båda!

Det tyckes mig som om det vore en lång tid sedan jag sist skref, eller sedan jag hört någonting af Er mina kära. Tack för tidningarna, dem läste jag igenom och sände dem till Kämpe.

Vi hade en Bazaar här för sjömanskyrkan med de små resurser, som hade skrapats ihop af vänner och fränder, så fingo de ihop närmare 20 pund, hvilket var alldeles öfver förväntan. Anna Kämpe kom ej dit, men tvenne andra finska flickor voro der från Annas närhet. De bo så långt att det är svårt för dem att komma hit ofta, jag hoppas dock att få se dem igen någon gång.

Till Ada sänder jag en pamflett, hon kunde läsa igenom den och sedan sända den till Ura Johansson, kanske ville hon ha hela verket som nu kommer ut att betalas månatligen. 8 häften äro redan utkomna. Den tyckes vara i alldeles ny form af historia.

Ni ha väl alla nu mycket att göra? Det stundar till terminens slut.

I lördags sände jag bort mitt manuskript af 8de upplagan af en liten förteckning i bokform af, som den heter ”Homes and Hospitals for Gentlewomen”. Jag har haft att korrespondera med närmare 300 skilda anstalter och sedan skrifva ut hvart och ett svar igen. Den kommer ut på nyåret. [Konstigt nog hittade jag den inte i British Library.]

Det är bara en förteckning på ställen der mindre bemedlade ”gentlewomen” kunna fira sina holidays och hvarest de kunna söka någon hjelp etc.

Nov 20 – klockan är 11 på morgonen och ute är det natt, inne är gasen tänd, folk som färdas förbi på gatan skrika och hojta för att ej bli överkörda eller råka i sammanstötning. Det är mörkt! Nog är en fog i London ett af verldens underverk! Nu lofvas det att det skall bli någon slags luftpump som kommer att förskingra detta fenomen. Hjertliga helsningar till Eder alla och låt mig nu snart få höra hur Ni alla må!

Vet ni att Fritz fått sin långa önskan uppfyld att få en liten doter?

Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Dec 31 – 1907

Min kära Alma!

Nu på Nyårs-afton eller sista dagen af detta år ila mina innerligaste tankar bort till Eder der uppe i Norden, önskande ett godt nytt år och allt godt till en och hvar! Må all glädje och frid vara med Dig och Dina båda flickor samt alla som är Dig nära. Vi börja inom några timmar ett nytt tidsskifte, som är höljd i dunkel och allt hvad det har med sig kunna vi bara lugnt taga emot! Jag förmodar att er jul varit fridsam i det Ni alla varit tillsammans och firat högtiden.

Mina hjertans tankar voro hos Er der jag var bland främmande vänner. Som vanligt var jag hos herrskapet Bromans på ”dopp”, der har jag firat min Julafton flera år årad; de äro utmärkt snälla mot mig alltid och hennes syster, madame Bergman-Österberg är jag verkligen tackskyldig, ty genom hennes Julgåfva ser jag en möjlighet att om jag bara orkar, kunna komma och se Er alla i sommar. Ja vi får se.

Juldagen tillbragte jag med tre systrar, en af dem gift och hennes man. Annandagen var sjömansfest i finska kyrkan. Anna Kämpe höll på uppmaning af den snälle pastor Wallenius, ett litet föredrag om sin sändning och sitt val af missionär till Tibet. Vidare var sång, bland annat af en finsk kvartet på väg till ett allmänt möte af studenter i Liverpool denna vecka. Så var det der föredrag på svenska och finska, kaffe och te för alla, men julklappar åt sjömännen bestående af för det mesta strumpor, skjortor, ullvantar, böcker och halsdukar.

Jag följde en del af vägen med sju, säger sju finnar, nemligen 2 herrar och två damer, kvartetten, sedan Hanna Granit, Edith Gaufin och lilla snälla Anna Kämpe. Jag förmodar att de alla äro i dag igen i Kyrkan, men det är så kallt, så kallt att jag föredrog att vara hemma.

Tusen tack för brefvet, det kärkomna och snögiga kort! Det känns så ljuft att se och läsa allt hvad som kommer från mina kära.

Nu har Ni ju alla Jul-låf eller Julfred och jag tycker huru den njutes af Eder alla efter så mycket arbete hela året om. Ja, måtte helsan hålla ut och denna vinter vara öfverståden!

Lef nu väl och skrifven snart igen. Nog längtar jag att åter se Er alla och låtom oss hoppas på ett återseende under det nya året!

Hjertligt helsar till Dig och Dina båda rara flickor samt äfven till Faster Mala

från Din egen gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Jan 31 – 1908

Min kära Alma!

Tusen tack för ditt vänliga bref samt tidningar, kort etc! Nog har jag tänkt på Dig och flickorna ständigt, men att skrifva, dertill har jag ej kommit. Ja, Anna Kempe har varit mycket snäll! Jag hade bedt henne och två andra finska flickor hit till mig för lördagen den 11te men måste skrifva och säga att jag ej kunde se dem den dagen, ty jag var i sängen, oaktadt detta kom den snälla Anna dock och var med mig hela eftermiddagen. Sedan bad jag henne följande lördag komma och stanna öfver söndag, som hon äfven gjorde ty miss Soltau föreståndarinnan i China Inland Mission tillåter ingen af dem som bo der att åka om söndagen. Hon är så uppe i Tibet att det står herliga till. Hvad hon skall uträtta der, blir någonting att se för framtiden. För min del tycker jag det vore fält nog hemma att nyttja krafter på.

Det är glädjande att höra det Ni alla ha varit raska, Du i synnerhet och att flickorna äro i full verksamhet! Ja, måtte allt strävande i hemlandet för dess väl och goda krönas med framgång. Der är mitt hjerta och min själ med, fastän jag ingenting förmår göra dertill sjelf.

Helsa Ada och säg att jag tackar för Johan Ulfstjerna (han är på lån, hvar? vet ej) och att jag ej undrade på om österlänningarna tyckte det luktade ”brändt horn”, men jag följde läsningen med intresse, slutet var oväntat.

Mina vänner ha varit så utmärkt snälla och sett om mig, men mest har det lugnat mig att min värdinna miss Witherwick varit så snäll alla dagar och skött om mig lekamligen på allt bäst sätt.

Jag skulle önska Ada att nu se pysen Mabel, sedan hon fått ett eget tvättställ, bära sin lilla mugg med varmt vatten för att göra ”toilett på eftermiddagen”, hon är förkastelig och vigtig i sitt uppträdande.

I går var jag hos Thorsbjörns på lunch, de bådo helsa, i dag kom pastor Wallenius på egna och fruns vägnar för att se huru jag befann mig, då jag ej varit der. De voro båda här en dag då jag var i sängen.

Något som vill intressera Dig Alma är att Herr W. Holstius – Liverpool bekanta till Dig begrovs förra lördags. Pastor W berättade mig det i dag. Han hade någon inre åkomma som ej tillät operation. Familjen lär flytta till Liverpool, der de ha flera hus.

Nu måste jag sluta mina skriblerier.

I förrgår var jag ute för första gången på tre veckor, och huru kallt och miserabelt var det ej under den tiden. Snö emellanåt men sex dagars fog, så man fick ha lampan tänd hela dagen. Sådant är vädret i London under vintern. Hjertligt helsar jag till Er alla och mest till Dig.

Din gamla Moster Hilda

Tänker ej Annie att komma till London i sommar?

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

Mars 28 – 1908

Min kära Alma!

Det är så länge sedan jag hörde någonting af Dig eller flickorna! Huru lefva ni der uppe i Nordens kalla luft? Icke för här har varit just varmare i förhållandena. Tack för tidningarna redan länge sedan emottagna! Anna Kempe kom just hit lördagen efter och hon fick fröjda sig åt klockarspostens innehåll, hvilket gladde henne, hon är så inne i Tibet att allt sammanhänger med denna tanke hos henne.

Jag har ej varit ut på hela vintern nära nog. Först fick jag ligga till sängs med en svullen och värkande fot några veckor, då den blef bättre fick jag igen gå till sängs med influensa och en svår bronchitis. Jag var nära en hel vecka aldeles döf. Dr sade att det härrörde af halskörtlarna hvilka stundom svällde upp. Nu hör jag normalt igen, men Du må tro att det var glädjande att åter få höra Kittis spinnande och portens slamrande ljud, ty då visste jag att jag hade fått hörseln tillbaka. Dr sade då han undersökte mina öron att der ej var någonting orätt. Om det blir en blid, lugn och vacker dag får jag gå ut på en half timme att börja med. Sedan engång kängorna på fötterna går det nog till det gamla vanliga trottandet. Huru jag längtar efter frisk luft kan jag ej säga!

Ni ären väl alla fullt upptagna af Edra förhafvande och hinna tänka på annat? Annies chef såg jag hade dött. Hon får väl eller redan har en ny buse? Han var ej en gammal karl.

Huru går allt nu i Finland? Har ni känningar af förändringarna i styrelsen eller räcka de ej så högt i Norden? Blir det början till vår hos Er i alla snödrivfor?

I dag lyser en sol här, men klar är den ej, alltsom oftast seglar ett moln deröfver och gör det mörkt.

Nästa månad flyttar Pastor Wallenius till Tammerfors och hit kommer Pastorn från Antwerpen, Serenius, men det ser ej ut som om de vore lika älskvärda att få att göra med, men man vet ej ännu att säga någonting.

Nu har jag ej någonting mera att säga, än att jag hoppas snart få höra af Er huru Ni lefva.

Hjertliga helsningar till Dig sjelf främst och sedan till Dina kära, snälla dugtiga flickor

sänder Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea London S.W.

April 17 – 1908

Min käraste Alma!

Tack för Ditt och Adas vänliga kärkomna bref! Det är så godt att höra det Ni alla ären raska och verksamma och knallar af på gammalt vis vägen lång! Det tycks ju äfven börja gå på gammalt vis igen för mig, sedan jag kan gå ut, men nog behövs det tid att få gamla krafterna upp. Det känns litet tungt att färdas ännu, men det tycks som om hvar dag dock ökar på farten.

Nu är det vår, men först de sista dagarna har det varit sol-ljust, men ej solvarmt. Men man får ej klaga – det blir ju sommar igen en gång och då ha alla vinterns minnen försvunnit.

Ada tyckes lefva i resans minnen och göra planer för sommaren. Nog skulle det vara trefvligt att se henne eller Annie här i sommar, ty om jag och kan fara till Er upp i Norden blir det dock ej för mig förrän första dagarna af juli. Och jag skall taga vara på dem, detta uttryck stöder väl Ada?

Den 24 reser Pastor Wallenius och hans fru till Finland, det blir tomt efter dem, ty de voro båda snälla och vänliga menniskor. Huru det nya herskapet kommer att uppträda vet man ej men vi skola hoppas att de äro menskliga varelser och finnar i all bemärkelse.

Ja, min kära Alma nog skulle det ha varit utomordentligt skönt om här hade varit någon egen då jag var sjuk, men ser Du, det hade väl varit för mycket godt för mig! Anyhow, min värdinna var mycket snäll, och skötte om min välfärd godt ehuru hon har så mycket att göra. Och nu är jag återigen rask nog att ta vara på mig sjelf. Mina vänner har varit så innerligt snälla och ej låtit mig tryta någonting. En god vän sände mig en cheque och ber mig fara till Bournemouth för en liten omvexling, och jag tänker nog derpå bara det lider litet längre fram. Icke nästa vecka – men sedan kanske på en vecka, nog skulle det göra godt. Bournemouth ligger alldeles på södra kusten och klimatet der skall vara herligt. Om jag bara finge någon att gå med, men det blir väl någon råd för den som väntar. Adas beskrifning om lilla Rölle är så uppiggande och jag ser i andanom, kanske en annan dylik när jag kommer i sommar. Jag håller af kräken och vill se dem trefliga och pigga.

Nu slutar jag. Helsa Ada och Annie tusenfallt och Där äfven helsad af allt mitt hjerta! Låt mig nu snart igen höra af Er derom beder Din gamla Moster Hilda.

Anna Kempe har jag ej sett till, hon är troligen så upptagen under Påsktiden och fastan inom hemmet att hon ej haft tid att komma hit. Det skall bli bra intressant att se hvad hon kommer att uträtta i Tibet!

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Mai 24-1908

Min kära Ada!

Tack för brevet emottaget denna morgon, så Du ser jag följer Din önskan att svara med omgående. Först och främst så är jag här hela juni månad, ty förr än början af juli kan jag ej fara om jag alls kan resa.

Jag var inte i Bournemouth utan jag for till Ventnor, Isle of Wight, der jag varit mycket förut och hvarest det är mycket angenämt annars, men den veckan jag var der kallt, så man kunde ej sitta ut. Dit skulle jag rekommendera Dig att fara adressen är:

Miss Johnson
Marine Boarding House
Ventnor
Isle of Wight
England

Hon är utmärkt snäll och tillmötesgående och mitt namn vill vara nog som rekommendation.

Min värdinna tar emot Dig och en vän med uppräckta händer om jag är här eller ej. Om Ni stanna i London får Ni nog rum hos Herskapet Holstius, 143 Ferme Park Road, Harnsey, London N.

De talas bara engelska, mycket strängt. Annars känner jag ej någonting att rekommendera. Ett ber jag Dig om, att i fall fröken Liverpool till familjen Holstius der, gå ej dit jag har mina skäl, men vill ej skrifva ner dem. Dessutom får man ej höra god engelska der.

Det är trefligt att höra det våren är der uppe i Norden, den är visst här och vi borde ha sommar nu, men det är så kallt.

Anna Kempe reser nästa lördag från Hull, hon var i förrgår och är så i andanom i Tibet. Jag undrar hvad hon skall uträtta der! Jag tycker hon är ej utveklad nog för ett företag bland hedningar, men man kan ej döma förrän man ser och hör.

Du ber om goda råd! Det är en mycket svår sak att ge och vanligen passa de ej, ty så många förhållanden komma i vägen och ändra allting. Om Du ej nödvändigt behöfver en Universitets kurs, så kan Du väl fylla Din tid annorstädes. Eller om Du ej beslutit Dig hemma med Dina kamrater, så kunna vi ju göra planer här. Jag antager att Du kommer hit först?

Vad är det Annie nu väfver? Är det något storartadt företag?

Helsa nu hjertligt mamma och Annie samt Dig sjelf från gamla moster

Hilda Olson

Du låter väl mig höra när Du kommer och hvilken väg? Om du kommer öfver Hull till Kings Cross, så tag en cab hit.

ST. BONIFACE DOWNS. VENTNOR. I.W.
Förstoring.

VENTNOR ( Isle of Wight). The Railway Station.
Förstoring.

Juni 14 – 1908
(Postkort.)

Kära Alma Hvart har Ada tagit vägen? Jag har så väntat att höra om hennes resa. Här sitter jag, kan ej komma och se er i sommar. Efter den stränga och hårda vintertiden synes mina krafter uttömda och det vore för stor ansträngning att företaga den långa resan. Man får lof att försaka här i verlden! Skrif nu snart beder med hjertliga helsningar till Eder alla och Dig med, Din gamla Moster

Tack för tidningarna anlände denna morgon!

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Juli 7-1908

Kära Alma

På Adas välkomna bref svarar jag till Dig, ty hon är väl nu på väg om hon tänker sig hit. Det skall bli så trefligt, hjertligt trefligt att återse henne här! Nog känns det tungt att ej få råka Er alla i sommar som jag i vintras drömde om, men man vet ej för hvad det är bra att ej företaga den långa resan i sommar. Hoppas att Ni alla ären vid helsa ehuru Ada säger att det stormar mycket? Vi hade ett förfärligt åskväder hela sista lördags, det började klockan 2 på morgonen med sådana knallar att jag hoppade till i sängen ett par gånger.

Fröken Roshier träffade jag hos Lundens, hon är nu i Oxford, och jag läste att då Ada kommer skola vi fara och helsa på henne der. Om Mag. Peteson kommer och helsar på mig nog skall han bli emottagen, som en välkommen landsman, nemligen så långt min förmåga står. Men om han ej sänder mig ett kort förut får han ursäkta om jag är ut då han kommer.

Det skall bli så trefligt att få höra allt från Er, när Ada kommer och äfven veta hvad hon ämnar sig.

Nu är väl den oroliga valdagen öfver och de utkorade färdiga att åter igen uppträda, få nu se vad storverk de komma att uträtta och sabba sig? Jag har ej ännu varit i tillfälle att se listan.

Nu är väl Anna Kempe hem? Och bereder sig till Tibet färden. Det tycks ej höras godt derifrån för närvarande, Sven Hedin, den svenske exploraren saknas, och det förefinnas stora mistankar att han har blifvit mördad i Tibet.

Huru går det med Annies vävar, eller hvad har hon annat för sig för närvarande?

Vi har en mycket vacker sommar i år, varmt och torrt, men det påstås att det är för torrt, menskligheten är aldrig belåten! Här är att förfärligt vimmel af alla slags nöjen, utställningar etc. Biskopar från alla verldens kanter håller kongress, 500 000 menniskor besökte Franco-English utställningen annan dag pingst och det vimlar af alla verldens nationer på gatorna när man är ute, så man ej vet var man är ibland.

Nu farväl för denna gång. Hjertliga helsningar till Er alla Dig sjef i synnerhet från

Din gamla moster Hilda

FRANCO BRITISH EXHIBITION LONDON 1908
FINE ART PALACE
Förstoring.

Tunis Paviliom, Franco-British Exhibition, London 1908
Förstoring.

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Juli 24 - 1908

Min kära Ada!

Tack för brefvet! Det gör mig ondt att foten hindrat Dig att komma, visst har jag väntat på Dig, men det skulle i alla fall ej varit möjligt för mig att fara förut borta. Tro ej att jag ämnar fara till någon engelsk plats, det vore ingen skillnad alls, nej jag ånger öfver Kanalen till någon fransk stad, det ser ut som om det blefve St Malo at börja med, det är en gammal dags fransk kuststad och har så många små trefliga grannar. Det hade varit så trefligt om Du kunnat komma till mig!

Men nu är mitt råd att Du ej nu skulle komma till England mera i år, utan lemna det till nästa år, börja med Oxford och sedan skutta vi tillsammans öfver till la belle France då får jag åtminstone, liksom alltid ett fullkomligt ombyte till kropp och själ, som nog är behövligt!

Jag hade ett kort från Thea Thorbjörn, som bad mig komma och luncha hos henne i morgon, och om Du vore här taga Dig med. Hon är så snäll, alltid lika hjertligt vänlig.

Hos Doktorn har jag sprungit för alla möjliga krämpor, der var en svulnad innanför ögonlocket och i dag brändes det igen, men nu ser det ut som om det ville blifva normalt.

Det smärtar i mig att herr Peterson inte kom, men bättre lycka nästa gång.

Låt mig nu höra huru allt blir hos Er. Hvad gör Annie? Far ej hon någonstädes i sommar och hvilar sina fingrar? Hvad Ma gör behöver jag ej fråga ty hon går som månen, sin gamla gång! Hoppas hon ändå håller sig rask och kry.

Här är varmt i dag, bara 24 C i mitt rum och ävfen derute. Kattungen som vi alla i fjol hade sådan medömkan för, är nu en stor katt och det snyggaste renaste kräk man kan tänka sig, ligger i min länstol med utsträckta tassar och sover, sover hela dagen. Om jag kör ner den så är den efter fem minuter åter upp. Men huru vänlig den än är, det är ej min kära Purry ändå! Man får ej alltid behålla det man tycker om och har fäst sig vid. Det är en sida av lifvet!

Hjertliga helsningar till Kära Mor och Annie samt om någon mer minner mig!

Äfven till Dig är en likadan helsning från gamla Moster

Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Sep 12-1908

Min kära Alma!

Tack tusenfalt för tidningarna och äfven tack till Ada för kortet! Det är ledsamt att Amalia allt fortfarande är sjuk och ger Dig och Er alla så mycket bekymmer, som jag nog kan föreställa mig. Men låtom oss hoppas att hon snart blir frisk igen.

Det skulle väl intressera Er att ha en litet beskrifning af Etretat? Det är en liten stad af omk 2000 innevånare, så katolsk den än är finns det endast en kyrka, ett apotek, ingen bank, ingen båtbrygga, alltså ingen ångbåt lägger till der. Stranden vimlar om morgonen af engelsmän som dyka i vattnet, alla hotel äro fulla af dem och deras automobiler eller spårvagnar och menskligheten tyckes förakta trottoirerna, man spatserar mest på gatan. Etretat ligger djupare än högvattnet men skyddas af strandbanken som består af knapperstenar. Under staden rinner en flod som ger friskt vatten åt innebyggarne, men då tidvattnet är lågt samla sig alla stadens tvättmadamer och med en spade gräva sig gropar der de få friskt vatten att tvätta. Det rena vattnet rinner in i gropen och det orena vattnet rinner ut. Sedan breda de ut de tvättade kläderna på stenstranden och fästa dem med stenar så att blåsten ej kan föra bort något. Ekonomiskt är detta sätt att tvätta byken nog bra.

Man har vackra promenader då man går upp åt höjderna, friskt och rent. Sista veckan var vädret ej behagligt, då jag beslöt att med automobil fara till Havre, det är endast 1 timme och 15 minuter väg, hvilket är för Londons vägar en småsak. I Havre var jag tre dagar, väntande på att det skulle bli lugnt för hemresan. Men det blef allt värre så att de 3 ½ timmar på sjön var den värsta passage jag någonsin varit med om. Alla passagerarna voro sjuka. Jag försökte hålla emot och lyckades omkring en timma, men sedan var det omöjligt, vatten rann i strömmar ned för kinderna och jag kunde ej röra på mig så mycket att få fram en näsduk. Hu! Det var hemskt! Men allt obehag är glömt så snart det är överståndet och deri ligga en välsignelse.

Nu har väl Ditt och flickorna vinterarbete börjat och jag hoppas ni alla förskaffat Er kraft och mod att hålla ut i vinter! Jag skall med glädje motse den tid då åtminstone Ada kommer hit med helsningar och nyheter.

Hjertligt helsar till Er alla mina kära

gamla Moster Hilda

101 ÉTRETAT. — Vue générale. — ND Phot.
Förstoring.
Bågen i fjärran från motsatta hållet.

101 ÉTRETAT. — Un Cabestan
Ett gångspel.
Förstoring.

Sep 1908
(Postkort.)

Fru Kaptenskan Alma Hongell
Gamlakarleby
Finland

Tack för kortet från Nykarleby! Glad att höra det Du haft en liten utflygt och att Du sett dem på Åminnegård i all sköns välmåga och trefnad. Vi ha haft det allra vackraste sommarväder, men nu är det foggigt. Man får vara glad så länge kölden uteblir. Hjertliga helsningar till Er alla från Moster Hilda

Huru är det med Amalia?

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Nov. 23 – 1908

Min kära, hurtiga Ada!

Huru intresserad jag var att läsa Ditt föredrag kan jag knappast säga, ty de vältaliga, välvalda raderna funno varmt eko i mig! Måtte den Svenska dagen alltid firas lika varmt och i enighet samt med lättare sinnen i en snar framtid, och ändamålet följas bland all de svensktalande i Finland bygder!!! Men de behöfva kraftiga uppmaningar med ”förfäras ej du lilla hop”.

Det måste kännas ljuft att kunna arbeta och verka för fosterlandet, det allmänna goda och hjelpa dem som ej förstår nöden i Finland, som tycks vara större nu än någonsin. Ja, Gud bevare Fosterlandet! Det är en bön hvilken bör hörsammas och bes, ej allenast i ord, men i gerningar! Och Guds välsignelse skall följa den uppriktiga trofasta handlingen! Ni alla tycks ju manhaftigt sträva dit. Och jag, kan endast deltaga i att följa och höra hvad som föregår der uppe i den kära Norden, men mitt hjerta och mina djupaste tankar äro med Dig och Eder alla.

Tack för alla tidningar jag fått nu senast! Mamma sade hon skulle skriva, så jag får väl snart höra huru Ni alla lever. Der är väl snö och vinter hos Er? Här har varit sommar väder ända hittills, nu börjar det storma och regna.

Hjertliga helsningar till Mamma och Annie samt alla som minnas

Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

December 1908

En glad Jul och ett godt nytt år önskar jag af allt hjerta Dig och Dina båda snälla flickor. Måtte Gud vara med Er och beskydda Er alla! Det är så innerligt trefligt att följa med hvad Ni göra, det är som om jag vore der med ibland Er. Nu ha ni väl vila en smula från de yttre bestyren och få hänge Er åt den inre njutningen i hemmet!

Att Du och flickorna bråka med Engelskan är högst intressant att höra och alla de böcker Ni läsa synas vara af utmärkt innehåll.

Af Anna Kempe hade jag ett brev från Munsala, men hennes bläckhorn tycks ha torkat undertiden hon varit borta och hon har spät ut innehållet med vatten då hon skref, så jag får ej ut af innehållet annat än att hon reser, och ber för mig. Du kan ju helsa henne mycket när Du skrifver henne till härnäst.

Att Mala är bättre är en glad nyhet och säg att jag tycker hon har arbetat nog för sin tid och behöver vila.

Nu skiner solen in i mitt rum och gör det så gladt och trefligt. Husets katt, som Ada såg, kommer alla morgnar och rattlar dörrlåset för att få komma in och få sin mjölktår under bordet.

Annandag Jul blir det fest i Finska kyrka och Pastor Serenius har bedt mig framsäga Ditt poem ”Hemåt” alla äro så förtjusta att höra det igen. Har du någon annan sjömansbit som skulle anslå, så låt mig ha den framdeles någon gång.

Nu farväl för denna gång. Hjertligt helsar Dig och Dina kära flickor. Din gamla

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Mai 23 – 1909

Min kära Alma!

Nu har Du länge fått vänta på ett tack för Ditt senaste härkomna brev, men du tillgiver väl en gammal trög hand att ej vara kvickare! Nu är all vinterns tråkiga sidor glömda ty nu är sommaren här i full prakt, de vita fjärilarna flyga i massa, som äro tecknet på att vi ha sommar.

Prata nu ej mera om betalning för ”The British Workman” så länge jag kan skall den finnas i Yxpila och hos Dig.

Mina bidrag äro så obetydliga och förtjena ej att nämnas. Jag önskade att kunna göra mera!

Nu är väl Ada upp i reseverden [resevärlden] när skolorna sluta. Hvart bär det af i sommar? Nog finner hon mig här om hon kommer till England, jag tycker ej kunna fara till Finland i sommar för många handa hinder. Det gör mig ondt att ej få se Dig och Dina men mina tankar är alltid hos Er.

Vi ha en liten syförening för sjömanskyrkan här. Mötena äro varannan onsdag hos Pastorns, Serenius, en gång hos Kapten Lundens var sista onsdags, nästa blir hos Herskapet Blomqvist dessa äro finska familjer, men de äro ett svenskt och tre norska hus som deltaga och der vi samlas, sista gången vi hade en försäljning fingo de inkasserat över 20 pund, men de hade många saker sända från vänner i Finland.

Du nämnde att Dina flickor voro på resa, till Viborg. Låt mig höra huru de bemöttes af morbror och Helena samt huru de hade det.

Måtte ni få der upp i Norden en vacker sommar och repa kraft och helsa för den kommande vintern, man måste tänka framåt!

Hjertliga helsningar till Eder alla och mest till Dig sjelf från Din gamla tillgivna

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Jan 28 – 1909

ÉTREAT. — L'Aiguille et la Porte d'Aval à Marèe basse
[ÉTREAT. — Den vassa bergstoppen och den stödande portalen vid ebb]
Förstoring.

Kära Alma! Tusen tack för brevena och det herliga poemet! Men jag tror ej sjöbussarna kunna fatta dess innehåll som är så vackert.

Historien från Ny-bys fordom skall roa mig mycket att läsa och jag skall nog säga derom hvad jag vet.

Hvad tidningen angår, Du önska skall jag bjuda till att få tag i, tror att The Guardian blir rätt, will sända ett provnum.

Ledsamt med Adas knä! Hoppas hon är försiktig att börja med.

Vi leva i ”fog” nu alla dagar, rimfrost på taken det är vår vinter här. Men nu har jag orkat ändå hittills nog. Brevskrivning är svår att utföra med styva fingrar, derför endast kort. Hjertliga helsningar till Er alla från Moster H.

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Febr. 8 - 1909

Min kära, snälla Annie!

Du vet ej huru Ditt kort fröjdade mig! Tack kära vän! Det var så snällt av Dig att tänka på gamla Moster Hilda under Dino Tandpino (tandvärk?), tack!

Nu är Du väl hemma redan och i fullt arbete på Banken? Will Du helsa Ma och säg att hon skall låta mig veta vilken af de där pappren jag sände, Ni ville ha att läsa, de bli alla nära nog samma priser och de kunna alla fås från årets början.

Jag skall om jag hittar på någonting annat låta Er veta.

Jag hoppas Du hade det trevligt i H.fors, så glad att Du kunde ha en veckas ledighet.

Ännu har jag ej kunnat få klart hvem Gustav Lindhult är, men jag tror att det är Mikael Lybecks mammas farbror Gustav Lindqvist, men det är så mycket som ej slår in, och toddy gubben kan visst vara Janne Kerrman. Men tiden från 54 till 1870 var jag ej i Österbotten. [Den siste majgreven av P. W. Lybeck utkom 1911, men Hilda spekulerar förmodligen om förlagan i ett manuskript.]

”Lilla Rosas födelsedag” är en älsklig bit, alldeles Mammas hjerta och själ uttrycker sig deri så fullt och rikt, så som hon är, såsom hon tänker fint och godt!

Tack till Er alla för vad jag sist erhöll i tidningsväg! Jag slukar Klockposten såsom ända källan till politiska och lokala nyheter, men det är tillräckligt.

Nu farväl för denna gång. Hjertligt helsar jag till Eder alla av gamla

Moster Hilda

Havre

Sept 6 – 1909
(Postkort.)

Bara en helsning härifrån till Eder alla! Blir här endast denna vecka. Här är trevligt fast det regnar ibland. hoppas Ni alla må bra och nu njuta af en glad sammanvaro och skolan.

Hjertliga helsningar från

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea
London S.W.

Jan 14 – 1910

Min kära Alma!

Måtte det nya året hemtat allt möjligt godt till Dig och alla Dina och med en god helsa låta Er gå den vanliga vägen all dagar! Tusen tack för Ditt bref och kortet från er alla tre till Julen! Allt var så välkommet ty det sade att Ni voren fria från skoloket, som tyvärr nu åter börjat. Men allt arbete är ju till välsignelse för hela menskligheten och bör derföre vårdas och högaktas!

Tack även för Dina verser som jag uppläste på sjömansfesten om måndagen i kyrkan och alla tyckte de voro så vackra och ljuva att höra. Här fanns så många fartyg och så mycket af sjögossar att de hade att dela de finska och de svenska i den nuvarande lilla kyrkan. Men det var nog bättre ty det blev förut ganska långtråkigt att höra och ej förstå ”bå målen”.

Tack också för tidningarna.

Jag har för detta sent två små tidningar till Dig för Yxpila, den ena Du hade i förra året och en annan dylik. Det var ju sorgligt att Kapt. Kyntzell dog så hastigt, han var ju ej så gammal? Men döden frågar ju ej derefter!

Ni ha väl full vinter der uppe? Här är mest mörker och otrevligt väder, men nu så kom det två, säger två vårdagar. Nu är det mulet och foggigt igen.

Ja, nu är julen och det gamla året igen en gång förbi och vi få vänta mera ljus och längre dagar, icke för att jag just uträttar mycket men det är trevligare att leva. Min jul var i år alldeles lika de föregående, alla vänner voro snälla och jag är så tacksam för all godhet!

De hjertligaste och varmaste helsningar till Dig och Dina kära flickor samt alla som minnas mig och glöm ej att snart låta mig höra huru Ni alla ha det till helsa och sinne.

Din egen Moster Hilda

Feb 10.1910

Kära Alma

Några rader att berätta att jag nära slut, fick en ”clot on the brain”, kunde ej tala ett par dagar, men nu är all fara förbi och jag börjar att vara uppe litet emellan. Orkar ej skriva mycket men skulle be om det kan fås att exemplar af Svenska folkskolans Kalender det skulle fröjda mig innerligt – Hoppas H

40 Whiteheads Grove
Chelsea, london S.W.

Mars 24 – 1910

Tack hjertligt för brev och tidningar. Du måste nu vara nöjd med ett kort, ty det är för mycket att få ihop ett brev ännu. Glad att Ni alla ären raska och orka med arbete. Det tycks som om der uppe är tecken till vår som livar själ och kropp.

Stackars fröken K. som haft sådana svåra prövningar, nu sist i Hfors. Trevligt för Ada att resa av igen för påsken. Mina vänner ha varit mycket snälla under min sjukdom och min väninna och lilla Mabel, som Ada minns ha gjort vad de kunnat. Tusen hjertans helsningar till Er alla från gamla Moster Hilda, som ännu ej givit in!

40 Whiteheads Grove
Chelsea, london S.W.

Maj 13 – 1910

Min kära Alma!

Tusen tack för det dubbelt härkomna kortet från vår födelsestad! Så sorgligt att fru Nessler är Enka [efter Johan Wilhelm], jag deltar i hennes sorg! Glad att du kunnat se henne och säkert lugna henne med Din varma vänskap.

Jag skulle ha skrivit förut men min högra axel har inverkat på handen, ty en motorbuss kom på trottoaren och slog mig omkull. Men allt är nu bra igen.

Hjärtliga helsningar till Eder alla tre! Kommer Ada ej till London i sommar? frågar

gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, london S.W.

Sept 25 – 1910

Min kära Alma!

Det var så trevligt att få Ditt välkomna brev, tack tusenfallt! Och se att Ni alla ären ”as usual” i full verksamhet och även hjertligt tack för kortet med ”familjen”! Jag förmodar att gamla Kultu har gått all verldens väg, då han ej var med?

Nu är jag åter tillbaka i mitt hem och tänker att den lilla utflygten till havet och Continenten har haft sitt goda med sig åtminstone kan jag utan att må illa äta maten för mig och det är en god sak, så det går ju, man kan ej klaga då man snart är 78 år gammal.

Sen jag kom hem har jag ej varit någonstädes ännu, ty nästan alla bekanta äro borta ännu.

Om din vän Fröken Kyntzell kommer till London skall det bli ett stort nöje att emottaga henne, men hon måste låta mig veta när hon ämnar komma att jag ej råkar vara ute, ty vägarna här äro mycket långa. Till ex när jag far till somliga bekanta tager det mig en timmes väg minst, men det beror ju på var hon stannar. Ura Johansson kom ofta fastän hon bodde utom London, det var så trevligt att se henne och jag såg alltid i andanom Ada vid hennes sida.

Jag sänder Er en tidning som har existerat 110 år för kuriositetens skull. Då den först kom ut, betaltes den med six pences, nu säljs den för en penny. Kung Georg IVs porträtt följer med.

Det är så trevligt att höra Dig vara så intresserad i Sjömanshemmet, men det är ej förvånande alls. Och att der varit så många trevliga personer Du mött. Jag var så ledsen att Serelius ej kom till Gamlakarleby, men vem kan hjälpa det.

Nu börjar hösten och långa aftnar, men de gå väl också sin gång, som vanligt!

Nu mån alla väl och varen hjertligt helsade af

gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, london S.W.

Dec – 1910

Min kära Alma!

En fridfull Jul och ett godt nytt år önskar jag Dig och Dina kära flickor af allt hjärta!

Mina tankar äro alltid hos Eder, men längre har det ej kommit all denna tid. Jag är ibland så trög med pennan, men det förlåter Ni alla väl?

Tack för sista tidningarna! Det är då trevligt att följa med Österbottens tankar och meningar. Klockarposten är alltid välkommen och ger en ganska god idé om tankar och händelser i Öster och hemma med.

Nu ha Ni väl vilans timme från skolbråket, det nödvändiga och enda medlet att bilda tankarna der hemma i god riktning ett mödosamt wärf för alla som ha att undervisa! Mon Courage!

Julafton blir jag, om helsan tillåter igen hos herskapet Broman till ”Dopp” enligt Sveriges häfdvunnet bruk. Kan ej noga säga huru många Jular jag på detta vis firat hos dessa vänner, de hava ej glömt mig! Och alla mina vänner här de komma ihåg den gamla Finskan, icke för att jag kan finska alls, men Finland är mitt hemland.

En bekant från Finland som för ett par år sedan vistades i Vancouver berättade att hon var i sällskap med en Chinesisk marinofficer och frågade henne om hon var fransk eller tysk. Hon svarade att hon kom från Finland, men att det var bara ett land han ej hade reda på. Huru förvånad blev hon ej när han derpå sade: ”Jo det land der kvinnor sitta i parlamentet”. Det gjorde mig godt att veta och höra.

Jag har dessa dagar gått stödd på en käpp i mitt rum, en stygg ryggvärk, reumatism, men det är bättre nu.

Hjertliga helsningar till Dig, Dina flickor, faster Malo och om några mera frågar efter mig, från Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, london S.W.

Mai 6 – 1912

Min kära Alma!

Du förlåter väl att det dröjt så länge att besvara Ditt kära brev! Och nu tack derför även för tidningarna som kommer i dag. Men jag har varit så olustig och trög att skriva annat än just var har varit att måsta. Envar har vi sådana perioder vilka verka allt annat än godt.

Annars har jag Gud vare låv ej haft andra krämpor denna vinter och skattar mig lycklig att kunna säga det. Och nu har vi våren här i full fart, som livar en till kropp och själ och gör att man orkar leva.

Jag innesluter härmed något som jag tänker att Ni alla skola gilla och kanske höra om. Vårt senaste möte var ganska väl besökt och vad som var märkvärdigt hörde jag sedan några dagar efteråt att bland dem som voro der var Hildegard Backlund och hennes pojke. Jag var så ledsen att jag ej visste det, jag skulle säkert talat henne till och bedt henne och Edgard komma och helsa på — och även jag skulle gå och söka upp dem om jag visste deras adress, ty jag har intet ont om dem eller någon annan af slägt — familjen, skall försöka få adressen ”by hook on crook” (= till varje pris).

Nu börjar väl sjöfarten på Yxpila att sysselsätta Er på sjömanshemmet, men huru går det få Ni ryska lotsar dit? Det går baklänges der uppe i Norden fast då går det även annorstädes. Det kokar överallt i verlden i denna tid! Det är elektricitet i luften och i blodet, det finns ej rast och ro någonstädes!

Huru blir det, kommer Ada hit i sommar och fröjdar mig med sin kära och raska tillvaro? Jag motser den tiden med stor fröjd att få se någon af Eder.

Hjertliga helsningar till Eder alla och Gud vare med Er önskar af hjertat gamla Moster

Hilda

Sept 20 1912
(Postkort.)

Fröken Ada Hongell, Gamlakarleby, Finland

Här är jag nu engång ännu! Och helsar Eder alla! Tack för det välkomna från Hfors! Det är så skönt att ha ett litet ombyte, det känns så godt till kropp och själ. Hoppas Ni alla ären raska för det påbörjade arbetet och vintern. Stannar några dagar blott, kan ej bestå mera. Här är full sommar ännu. Sommaren i England var rysligt ruskig och våt. Hjertligt helsar till Eder alla

moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Dec. 1913

Min kära Alma!

Tusen tack för brevet och alla tidningar, kalendern och almanackan! Ett godt nytt år önskar jag Er alla och måtte Din resa till Hfors ha sin goda sida. Vad är det egentligen som nu plågar Dig det vore verkligen godt att få veta, ty Du har ej klagat något skiljt eller något speciellt ondt. Är det Ditt gamla onda i knäna eller vad? Låt mig höra om ej förr så från H.fors.

Det låter så bedrövligt att läsa om livet i Ny-by-. Ja, nog tror jag Fritz sterbhus står i stort trassel sammanhängande med Lönneströms onaturliga slut. Jag har min idé att Lönneström drack och slarvade i affärerna. Stackas Huda och hennes tre små! Mitt hjerta lider för dem, men jag kan ej göra något för dem.

Bara jag kan komma up till Cityn skall jag skicka the British Workman till dig igen. Jag har ej glömt den. Här var Bazaar för Finska Sjömans kyrkan före Julen och de samlade in 30 pund på aftonen och Pastor Airila var högeligen belåten. Vi alla finnar som höra till Syföreningen voro der och det var ganska trevligt. Till Julfesten i kyrkan gick jag ej ty det är så långt att komma hem så sent på natten. Jag börjar känna mig trött i bland.

Helsa Ada och Annie hjertligt och Du sjelv även och låt mig höra huru Du far i Helsingfors, önskar

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Febr 3 - 1914

Min kära Alma!

Så glad att få ditt sednaste brev och finna att Du åter var hemma! Och tack även för tidningarna! Måtte Du få lindring i Ditt onda önskar jag av allt hjerta!

Jag såg i tidningen huru busy Ada är för närvarande utom skolarbetet. Måtte allt gå väl för Er alla mina kära.

Jag har ej varit utom dörren på en hel månad före än i dag. Först hade jag hosta och förkylning som jag botade med syrap och ingefära på gammalt vis, men då fick jag någon slags gastritis. Kunde ej på flera dagar hålla någonting av mat, allt kom upp. Då kallade jag på Doctorn och fick hjelp och nu tycks jag komma igen till det gamla, men måste hålla barna diet, bara mjölkmat som babies, sade han. Och jag har ej smak varken för fisk eller kött. Fisken ger mig klåda över hela kroppen och köttet är motbjudande, har så varit i flera år. Och jag går på med barna maten och är nöjd.

Det måste ha varit besynnerlig för Dig att träffa Sofie Häggblom, så hon är ännu kvar af de samtida av min tid, hon är ett eller par år äldre än jag. Alla hennes syskon tror jag är borta.

Backlunds, det är Edgar och hans frun Ga, reste till Paris senaste vecka, hon följer nu på hans resor och båda barnen äro i boarding school. Han har så store affärer som agent för flera firmor i america och gör pengar i stort. De kommer tillbaka till påsken då barnen få lov och då fara de igen till andra orter. Jag tycker det är troligare för dem att få vara tillsammans och Ga kan i många fall vara Edgar till med brevskrivning och annat, än att sitta allena och ha det tråkigt. Det kostar ej mera om de äro tillsammans än om hon sutti här och hushållade. Jag tycker mycket om Edgar, vem han än brås på men snäll är han. Ga är en smula aristokratisk då hon kan så vara. Snälla ha de varit mot mig sedan jag fick fatt på dem.

Nu har jag berättat allt vad jag kunnat, så farväl till en annan gång! Låt mig nu få höra från Er snart och varen alla hjertligt helsade av

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Aug 1 - 1914

Min kära!

Tack för de sednaste tidningarna om Sångfesten och Z. Schalins berättelse om Kuddnäs, wilket allt var så innerligt trevligt att läsa då man känner till var knut och alla dem som levat der. F.O. (Fritz Olson) hade ändrat och ställt om ett litet för mycket, men var och en har sin idé och behov i livet. Hoppas ni alla må väl? Hjertligt helsar till Er all

Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea, London S.W.

Aug 31 - 1914

Min kära Alma!

Så innerligt glad att få Ditt kära brev och höra hur Ni ären der hemma! Men der är ingen fara upp i Norden så länge the Baltic Fleet keeps the Mad uncle Bill at bay. Detta brev blir väl, som Ditt var öppnat och tillslutits i Torneå av Militäre censur, men det är ej underligt om all försiktighet iakttages, ty det finns ju så många fall av bedrägeri i krigstid. Så glad att veta det Ni har det lugnt liksom vi här i London. Ingen annan skillnad än att det vimlar af gråa kaki soldater och en del matvaror ha stigit en smula i pris, men det synes ej bli någon nöd ty Englands flotta håller öga på de tyska kapare som önska taga en god last.

Du frågar efter Edgar och G. har ej hört av dem sedan 1 mai. De äro så förargade på mig att det hos henne adeliga högmodet kom ut i ett stort mått (Sofias sonson Edgar Backlund och hustrun Hildegard, född Procopé). Jag kan helt lugnt berätta förhållandet. När de ämnade återvända till america gave Ga mig en oilstove utan förbehåll. Och som jag ej behövde den gav jag den åt min värdinna. Efter en tid kommo de åter till London och beslöto att ta en flats och stanna någon tid igen då hon bad att få eldstaden tillbaka för att byta den med en bättre, som en bekant hade. Då sade Ga ”givare tagare, kattens bedragare”. Jag teg. Skaffade den fodrade pjesen till ort och ställe, och sist jag såg dem berättade jag att en gaseldstad har jag låtit inrätta i stället till min värdinna och detta förargade dem orimligt, intet ord har jag sedan hört och var de finnas har jag ingen aning om. Har ofta tänkt månne hans storartade business har tagit slut och vad han har för sig vet Gud.

Nu har jag sladdrat nog! jag tyckte om dem ganska mycket, ehuru det var såder uppifrån man bemötte gamla tanten ibland.

Så glad att höra det Du är bättre och att ni ha varit på varvet så länge.

Börja ej skolorna som vanligt i år i Finland? Här kallades barnen en hel månad tidigare att komma till skolan och nu fortgå lärotiden som vanligt.

Jag sände i går en ”Daily Mail” och vill med nöje ibland sända flera i synnerhet om der är någonting som rör de nordliga trakterna. Ett stort skepp ”Magdeburg” kallat var blåst upp i Finska Viken, det vet ni väl?

Hjertliga helsningar till er alla och låt mig höra huru det går Er och vad Ada tar sig till om ingen skola får komma till stånd?

Din gamla Moster Hilda

40 Whiteheads Grove
Chelsea S.W.

Juni 6 – 1915

Min kära Annie!

Din båda kort av den 22 och 27 mai anlände för ett par dagar sedan och 2 blad av de 8 tidningarna. Men tack i alla fall för välviljan! Om Du nu sydde tidningarna nästa gång så att de höllo tillsamman men kunde av Censuren läsas, och adressen på det första bladet då kan de komma fram, behövs inga vidare omslag än ett snöre. Huru må ni alla? Och huru mycket ha Ni sommarn? Vi ha det härligt! Kriget bara gör en miserabel till sinnet! När skall fred komma tillstädes?

Hjertligt helsar till Eder alla på Warvet, gamla Moster Hilda

Enligt Torkel Hellström är Hildas sista brev daterat 15 juli 1915. Det brevet har jag inte lyckats få tag på. Därför avslutningsvis ett citat ur brevet enligt Hellström:

”Här är allt soldater och mörka gator det enda som är att se. Allting dyrt och priserna stiga allt vad de hinna. Men man få taga dagen som den kommer!”