F.d. ”Hamnvaktskiosken” i juli 2005


F.d. Hamnvaktsstugan, sedan 1999 Törnqvists villa vid Andrasjövägen strax före korsningen med Bonäsvägen. En bit till höger finns Villa Nybo. En bit mot vänster fanns en tid en telefonkiosk.
Foto: F.L.

Vaktstugan tillkom 1870–71 och användes som stationsbyggnad under den smalspåriga järnvägens tid 1899–1916. Under ryska tiden var militär, som avväpnades under rätt lugna förhållanden, förlagd i stugan. Min farfar levererade vid något tillfälle ved och fick då ryska limpor med sig hem.


Frågan om hamnvakten vid Andra sjön ägnades en stunds diskussion, under vilken drätselkammaren fick sig en påminnelse om att den icke i allo ställt sig gällande stadganden till efterrättelse. Drätselkammarens ordförande, vilken hos oss även råkar vara stadsfullmäktig, upplyste om att en hamnvakt antagligen kommer att anställas även för denna sommar, men att kammaren ej ansett skäl därtill föreligga, förrän det blivit avgjort, om tågtrafik kommer att anordnas till hamnen. Ett par talare, som yttrade sig i frågan, delade drätselkammarordförandens uppfattning.

Österbottniska Posten, 28 maj 1915, nr 21, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


En hamnvakt

antages för instundande sommar till stadens hamn och kunna hugade sökande anmäla sig hos undert. drätselkammarens ordf. före fredagen den 21 innev. maj med uppgivande av sina löneanspråk.

     Nykarleby den 12 maj 1926.
     På Drätselkammarens vägnar: Dictor Holmström

Österbottniska Posten, 15 maj 1926, nr 19, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Till hamnvakt vid Andrasjön har för tiden juni—september antagits åkaren Hjalmar Sund.

Hamnkaptenstjänsten i staden har ansökts av två personer, av vilka drätselkammaren för sin del till tjänsten föreslagit tullvaktmästaren Ossian Sund.

Österbottniska Posten, 28 maj 1926, nr 21, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


70 år fyller i dag Maria Petterson, om somrarna sta­dens hamnvakt vid Andrasjön. Maria Petterson har färdats vida omkring, innan hon slagit sig till ro bland sina blommor och äppelträd på egen täppa, och hon kan berätta om, huru det är att segla som kock med folk av olika nationaliteter till Spanien och andra länder. Som hamnvakt är hon även en förmedlingslänk mellan skärgårdens villabor och staden och deras ofta anlitade »hamnkapten».

Österbottniska Posten, 30.03.1940, nr 13, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Dödsfall. I onsdags avled härstädes fröken Maria Petterson i en ålder av 73 år. Fröken Petterson har ända sedan 1920 eller i 23 år tjänstgjort som hamnvakt vid Andra sjön under sommarmånaderna. Med aldrig svikande punktlighet och samvetsgrannhet har hon skött detta uppdrag. Hennes pålitlighet och ärlighet har särskilt uppskattats av sommargästerna i skärgården, vilkas paket och saker hon noggrant hållit reda på. Mången villabo kommer helt säkert att sakna den kärva men humoristiska hamnvakten, när sommarstugorna åter befolkas vid sommarens inträde.

Österbottniska Posten, 17 december 1943, nr 50, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Notiser införda 2021-09-27.)


År 1926 anställdes Hjalmar Sund som hamnvakt. Ossian Östman innehade sysslan från 1949 till 1963 med några uppehåll. Mauritz Söderlund tog över 1959 men emigrerade samma år till Sverige. Vid återvändandet 1963 började han på nytt och fortsatte till slutet på 1970- eller början på 1980-talet. Frun Tekla hade en kiosk. Vid det mittersta fönstret fanns en hylla och en trall så att också små barn skulle kunna se utbudet som, vad jag minns, inte var så stort. Lemonaden var av en sort som inte fanns till salu på andra ställen. För ett par år sedan fick jag via min svåger Folke Sandberg reda på att det var deras lemonad tillverkad i Bäckby som såldes. Lemonad från Bäckby kan ju tyckas lite udaa, men förklaringen var att Sandbergs hade sin villa en bit längs Bonäsvägen.



Tekla och Mauritz Söderlund på gården vid Hamnvaktstugan.
Lars Pensar tillhandahöll. (Inf. 2021-09-27.)






Bland sorterna fanns Citronsoda, Messina (blodapelsin) och Valencia (apelsin). På etiketterna står vidare: Stig Sandberg, Bäckby 16 och 1/3 l. Telefoncentralen i Bäckby var för övrigt en av de sista i landet som automatiserades.
Fick etiketterna av Stig Sandberg.


Stefan Söderlund bidrog med fakta om Mauritz verksamhetsår och Mats Blomqvist och Lars Östman om Ossian Östmans.

Enligt Börje Wilkman så var en Maria Petterson en av de första hamnvakterna.


*     *     *


Att Söderlunds försäljning hade en föregångare framkommer i Gunda Åbonde-Wickströms minnesbilder från ca 1948–1957.

Efter sista kröken mot ångbåtsbryggan fanns på höger hand ett hus där Aina Sund sålde limonad och kanske annat. Vi brukade i alla fall bunkra limonad där (röd och grön) då vi skulle fara ut till Markusholmen i början på 50-talet. Och också tidigare då vi gick i simskola vid Andrasjön eller bara var och simmade köpte vi limonad och Ainas grisar där. Vid stora magasinet växte gullklöver. Det var en ballastväxt förklarade tant Ellen (Backman) som var småskollärare.

Hamnvaktsstugan såg nog inte ut sådär pimpinett … Den var omålad eller hade avflagad rödmylla och trappa mot vägen. Limonadkorgen hämtade man i ett skilt häbbre efter att man betalat i farstun.

Aina var legendarisk. Vid ett tillfälle prejade en bil ner henne och cykeln i diket efter en fotbollsmatch. Den bekymrade bilföraren steg ur och frågade ”hur gick det?” ”NIK vann” sa Aina.


Bra historier brukar med tiden förekomma i olika varianter. Lars Pensars version:

Haldins buss stötte omkull Sunds Aina, som på frågan hur det gick, svarade ”NIK, två mot noll”.


*     *     *

Även Jorma Metso har minnen av den tidigare försäljningen:



SITT HÄR TRÖTTA VANDRARE



Vill minnas att Söderlunds sommartid bodde i hamnkaptensstugan vid Andra sjön. Röd och gul lemonad fanns till försäljning och förvarades i magasinet där nu trötta vandrare kan sitta och vila sig.
Fotograferat den 28 juli 2005.


Varje gång jag ser skylten blir jag lika glad över denna ”vardagsomtanke” – men samtidigt tänker jag på de fina sittplatserna som försvann när simhuset revs.


*     *     *


Mats Blomqvists minnen:

Mitt kom-i-håg om hamnvakterna säger Sund – Östman – Söderlund i huvudsak. Sedan tror jag det var två somrar en ung familj som bodde i hamnvaktsstugan. Jag tror inte jag någonsin visste vad de hette, men jag tycker mig minnas 1–2 småbarn. Ledtråden till hågkomsterna är, att alla tog sitt dricksvatten från vår brunn.

Det var intressant med telefonen inne i hamnvaktsstugan. Pappa ringde ofta i skolärenden till Helsingfors under somrarna på 1950- och 60-talet. Ingen automatisk telefontrafik då, utan samtalen beställdes via ”riksen”. Det kunde dröja länge innan ett samtal från lilla Nykarleby förenades till H:fors, så pappa kom oftast hem för att vänta. Sedan kom Aina med andan i halsen springande för att säga, att nu är samtalet förenat. Ibland var det ju duktiga åskväder under sommarsamtalen. Pappa berättade att då kunde det stå ett blått sken runt apparaten, induktionsströmmarna var så starka. Det igen berodde på att telefonen var den sista länken av den långa linjen från stan och där koncentrerades all elektrisk laddning.

En sommar när vi skulle åka därifrån och ringa efter taxi var det ett sådant åskväder att telefonen slagits ut. Då cyklade min äldre bror, Jan-Anders, i simbyxorna upp till stan och tingade Sund att komma och köra oss på kvällen till tåget i Jakobstad.

Litet lättare nu med mobiltelefonerna.
(Inf. 2006-05-24.)


*     *     *


Lars Östmans minnen:

Hej.

Jag föddes 1949 vid vaktstugan. Vi hade vaktstugan från 1946 till -63 med något uppehåll på femtiotalet, då Mauritz Söderlund var där. Då min mamma blev sjuk kunde vi inte ha den längre. Min bror Nils-Olof här uppe i Sorsele har berättat hur de cyklade upp till skolan på hösten.

Vid kioskluckan fanns en pall som kunderna kunde ställa sig på om de var för korta för att nå upp till fönstret. Då det var kallt ute, knackade de på fönstret, men de kunde även komma genom ytterdörren.
Om det var varmt ute, öppnade vi helt. Jag hade för mig att det var vid tiotiden som vi öppnade.

Vi hade två hyllor där inne i det lilla rummet. Då man stod framför fönstret så var det en på vänster sida och en bakom ryggen. Vi hade ett litet sortiment som Bergfeldt levererade. Det var grisar, Marianne-karameller, lakritsstänger, godisaskar som Sisu och Viol m.m. Sedan hade vi Mariekex, annat smått och gott och lemonad. Åren 1963 och -64 kokade min bror Nils-Olof och syster Annalisa munkar som de sålde på vaktstugan.
(Inf. 2015-06-07.)


*     *     *


Mats Blomqvist noterade att stugan såldes 1999.
(Inf. 2017-02-14.)

*     *     *


Österbottniska Posten, 23.01.1925, nr 4, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar:

Den orkanlika storm, som rasade i måndags och natten mot tisdagen, vräkte upp vattnet i hamnen till en höjd, som under höstens många stormar icke tillförene nåtts. Vaktstugan vid Andrasjön förbands med fastlandet endast genom landsvägen och vågorna gingo fräsande upp innanför villaområdenas staket, ångbåtsbryggan stod c:a två fot över vattnet. En mängd träd kullvräktes av vinden, som därjämte förde med sig åtskilliga halm- och pärttak. Vindstyrkan noterades på måndagen i Wasa till 9 enligt Beauforts skala. Stormen utsträckte sig f. ö. över hela det nordliga Europa.


*     *     *


Sandra Backmans inlägg på facebook:



Den 31 mars 2020 kom vintern, som egentligen aldrig riktigt kom, tillbaka.Stefan Nyman på väg från båthuset, identifierad av Pia Prost, skymtar vid vägkröken. Förstoring.


(Inf. 2020-04-01.)


Läs mer:
Karl Wenelius minnen.
Boden fanns tidigare vid ångbåtsbryggan.
Fler kiosker.
Andrasjön i kapitlet Fakta.
(Inf. 2006-03-11, rev. 2021-09-27 .)