Bland sorterna fanns Citronsoda, Messina (blodapelsin) och Valencia (apelsin).
På etiketterna står vidare: Stig Sandberg, Bäckby 16 och 1/3
l. Telefoncentralen i Bäckby var för övrigt en av de sista i landet
som automatiserades.
Fick etiketterna av Stig Sandberg. |
Stefan Söderlund
bidrog med fakta om Mauritz verksamhetsår och Mats Blomqvist och Lars Östman om Ossian Östmans.
Enligt Börje Wilkman så var en Maria Petterson en av de första hamnvakterna..
* * *
Att Söderlunds försäljning hade en föregångare
framkommer i Gunda Åbonde-Wickströms minnesbilder från ca 1948–1957.
Efter sista kröken mot ångbåtsbryggan fanns på
höger hand ett hus där Aina Sund sålde limonad och kanske annat.
Vi brukade i alla fall bunkra limonad där (röd och grön) då
vi skulle fara ut till Markusholmen i början på 50-talet. Och också
tidigare då vi gick i simskola vid Andrasjön eller bara var och simmade
köpte vi limonad och Ainas grisar där. Vid stora magasinet växte
gullklöver. Det var en ballastväxt förklarade tant Ellen (Backman)
som var småskollärare. Hamnvaktsstugan såg nog inte ut
sådär pimpinett … Den var omålad eller hade avflagad
rödmylla och trappa mot vägen. Limonadkorgen hämtade man i ett
skilt häbbre efter att man betalat i farstun. Aina var legendarisk.
Vid ett tillfälle prejade en bil ner henne och cykeln i diket efter en fotbollsmatch.
Den bekymrade bilföraren steg ur och frågade ”hur gick det?”
”NIK vann” sa Aina.
Bra historier
brukar med tiden förekomma i olika varianter. Lars Pensars version:
Haldins buss stötte omkull Sunds Aina, som på frågan
hur det gick, svarade ”NIK, två mot noll”.
* * *
Även Jorma Metso har minnen av
den tidigare försäljningen:
Vill minnas att Söderlunds sommartid bodde i hamnkaptensstugan vid Andra
sjön. Röd och gul lemonad fanns till försäljning och förvarades
i magasinet där nu trötta vandrare kan sitta och vila sig.
Fotograferat
den 28 juli 2005. |
Varje gång jag ser skylten blir
jag lika glad över denna ”vardagsomtanke” – men samtidigt
tänker jag på de fina sittplatserna som försvann när simhuset
revs.
* * *
Mats
Blomqvists minnen:
Mitt kom-i-håg om hamnvakterna
säger Sund – Östman – Söderlund i huvudsak. Sedan tror jag det
var två somrar en ung familj som bodde i hamnvaktsstugan. Jag tror inte
jag någonsin visste vad de hette, men jag tycker mig minnas 1–2 småbarn.
Ledtråden till hågkomsterna är, att alla tog sitt dricksvatten
från vår brunn. Det
var intressant med telefonen inne i hamnvaktsstugan. Pappa ringde ofta i skolärenden
till Helsingfors under somrarna på 1950- och 60-talet. Ingen automatisk
telefontrafik då, utan samtalen beställdes via ”riksen”.
Det kunde dröja länge innan ett samtal från lilla Nykarleby förenades
till H:fors, så pappa kom oftast hem för att vänta. Sedan kom
Aina med andan i halsen springande för att säga, att nu är samtalet
förenat. Ibland var det ju duktiga åskväder
under sommarsamtalen. Pappa berättade att då kunde det stå ett
blått sken runt apparaten, induktionsströmmarna var så starka.
Det igen berodde på att telefonen var den sista länken av den långa
linjen från stan och där koncentrerades all elektrisk laddning. En
sommar när vi skulle åka därifrån och ringa efter taxi var
det ett sådant åskväder att telefonen slagits ut. Då cyklade
min äldre bror, Jan-Anders, i simbyxorna upp till stan och tingade Sund att
komma och köra oss på kvällen till tåget i Jakobstad.
Litet lättare nu med mobiltelefonerna.
(Inf. 2006-05-24.)
* * *
Lars Östmans minnen:
Hej.
Jag föddes 1949 vid vaktstugan. Vi hade vaktstugan från 1946 till -63 med något uppehåll på femtiotalet, då Mauritz Söderlund var där. Då min mamma blev sjuk kunde vi inte ha den längre. Min bror Nils-Olof här uppe i Sorsele har berättat hur de cyklade upp till skolan på hösten.
Vid kioskluckan fanns en pall som kunderna kunde ställa sig på om de var för korta för att nå upp till fönstret. Då det var kallt ute, knackade de på fönstret, men de kunde även komma genom ytterdörren.
Om det var varmt ute, öppnade vi helt. Jag hade för mig att det var vid tiotiden som vi öppnade.
Vi hade två hyllor där inne i det lilla rummet. Då man stod framför fönstret så var det en på vänster sida och en bakom ryggen. Vi hade ett litet sortiment som Bergfeldt levererade. Det var grisar, Marianne-karameller, lakritsstänger, godisaskar som Sisu och Viol m.m. Sedan hade vi Mariekex, annat smått och gott och lemonad. Åren 1963 och -64 kokade min bror Nils-Olof och syster Annalisa munkar som de sålde på vaktstugan.
(Inf. 2015-06-07.)
* * *
Mats Blomqvist noterade att stugan såldes 1999.
(Inf. 2017-02-14.)
* * *
Österbottniska Posten, 23.01.1925, nr 4, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar:
Den orkanlika storm, som rasade i måndags och natten mot tisdagen, vräkte upp vattnet i hamnen till en höjd, som under höstens många stormar icke tillförene nåtts. Vaktstugan vid Andrasjön förbands med fastlandet endast genom landsvägen och vågorna gingo fräsande upp innanför villaområdenas staket, ångbåtsbryggan stod c:a två fot över vattnet. En mängd träd kullvräktes av vinden, som därjämte förde med sig åtskilliga halm- och pärttak. Vindstyrkan noterades på måndagen i Wasa till 9 enligt Beauforts skala. Stormen utsträckte sig f. ö. över hela det nordliga Europa. |
* * *
Sandra Backmans inlägg på facebook:
Den 31 mars 2020 kom vintern, som egentligen aldrig riktigt kom, tillbaka.Stefan Nyman på väg från båthuset, identifierad av Pia Prost, skymtar vid vägkröken. Förstoring.
|
(Inf. 2020-04-01.)
Läs
mer:
Karl Wenelius minnen.
Boden fanns tidigare vid ångbåtsbryggan.
Fler kiosker.
Andrasjön i kapitlet Fakta.
(Inf. 2006-03-11, rev.
2020-04-02
.)
|
