Karleborgsgatan 23, tomt nr 101, mot nordväst, nuvarande Olli. Tomten inropades på auktion den 29 mars 1859 av skepparen Matts Brunberg för 50 rbl 10 kop. Från vattentornet 1965, kan jag sluta mig till eftersom på hela bilden tycker jag mig kunna urskilja vattenledningsarbeten vid min hemgård. Tillbyggnaden närmast revs någongång före eller under 1967.
Foto: Rafael Sjöblom. Kolorering: Peter Gullback (2020-09-14).

Langraden från Karleborgsgatan. Förstoring.
Ur Holger Haglunds samlingar.

På 1930-talet bodde fyra familjer och Ellen Barrner, ägaren, i huset. I det långa uthuset bedrevs hönsfarm och så fanns vedlider och utedass. På grund av hönsfarmen samlades en massa råttor — de var en stor plåga. De kom ju också in i boningsrummen. En gång sparang en råtta över mina fötter då jag satt på pottan. Jag var då 5 år. Ja, såna minnen har man från Langraden.

Vi flyttade bort därifrån våren 1936 [till Lybecksgatan], men mina uppväxtkamrater förblev mina, för alltid.

Tidigare omkring sekelskiftet var Langraden snickaren Holmkvists snickeri. Min mor brukade berätta många roliga historier om honom, Liima-Janne som han allmänt kallades. Jag kan berätta en historia om honom.

En käring kom dit in och ville koka kaffe i spisen. ”Det går bra!” sa Janne. Så frågade hon vad de har i plåtburken som stod där bredvid. Janne han svarade ”Dä ä bara gråsalvan hede mot flatlössen”. Hon frågade om hon fick ta lite. ”Ta på bara!” — hon visste inte att det var trälim som hade svalnat lite. Hon tog burken och gick lite avsides och smorde in grenspelet. Om en stund kom hon ut och hade svårt att gå. ”Nog har jag vari med om mycket då det gäller kvinnfolk, men aldrig att de går och limmar igen sprickan” — så sa Janne!