Korvkiosken hade flyttats till granntomten, så jag tog en serie
innan den försvinner och skrev en liten vers till dens minne. Som du ser
var den mobil med krampor för skalmar, som Lundqvist gick och skuffade
med, då den skulle förflyttas. Där inne satt han bakom en liten hylla i
jämnhöjd med fönstrets nedre kant, i vilken en kastrull med vatten hölls
sjudande med hjälp av ett primuskök undertill. Om det kokade sprack korven. På hyllan fanns en liten
bunt med lappar av smörpapper som veks kring korvarna som en strut.
Samtidigt fick han ju värme för fötterna i kyliga höstkvällar, när i
synnerhet återvändande dans- och biopublik gärna tog sig en värmande och
styrkande korv med den utsökt goda, starka senapen.
Det är något lurt med korvkioskerna på det sättet att Lundqvist haft (åtminstone) två stycken. Om detta är den första kiosken, vilket jag tror, fanns en nyare med något flackare
takvinkel och något större. Vad jag minns så började den brinna och blev förstörd. Det ledde till att korvförsäljningen upphörde.

På gårdsplanen 1958. Stående Irene Lundqvist född Biskop i Kronoby den 16/2 1901 död 6/4 1968.
Birgers syster Greta Lundqvist från Åbo
Birger Lundqvist född 2/3 1903 i Åbo, död 12/2 1968. Notera kiosken i högerkant – den står nästan på samma plats som 50 år tidigare! Förstoring.
Knackkorven, som såldes på torget, beställdes från korvmakeri H. Tuhkanen på Amerikagatan i Jakobstad – ”en utsökt fin knackkorv”. Senapsreceptet, som är hemligt, finns ännu i familjemedlemmarnas förvar. Huvudingridiensen i ”korvgubbens senap” är dock ”Colman's senapspulver”, men det övriga som sagt, hemligstämplat.
Torget skulle vara fritt på söndag. Därav de löstagbara skalmarna och
cykelhjulen på kiosken. Det lär ha varit ganska bestyrigt att
gå bakom kiosken med begränsad sikt, korta skalmar och på grusgropig
esplanad knuffa kiosken fram och åter.
|