Om skylten av Börje Wilkman.

Detta väldigt tydliga vykort får mig att tänka på att Pihlainen eliminerade de gamla fönstren när han gjorde det till varuhus. Och Handelslaget eliminerade de gamla fönstren tills de skulle uppträda i renoverat skick till julen 1948. Då hade de gjort nån fönsterbelysning, det var visst lampor runt om i de nyinsatta fönstren som lyste som inga andra i det ganska mörka Nykarleby.

Här ser man bra varför det den tiden gick att ”köra i diket” i korsningen Bankgatan-Esplanaden. Jag minns hur bilar som stannat vid trottoarkanten nångång när den första, kladdiga snön kommit, inte klarade av att från det ler-snöblandade ”diket” ta sig upp på körbanan utan måste få ”skuffhjälp”. Palissadpålarna vid esplanadändan kanske var till för att förhindra bil- och cykelåkning längs gångarna i esplanaden. Ordningsmakten jagade faktiskt i min barndom cyklisterna längs gångarna i parken, t.o.m. strandgången i Topeliusparken var en tid förbjuden att cykla på. Likaså var det förbjudet att på de diagonala stråken över torget framföra cykel. Dagens slappa attityd mot cyklister och mopedister var helt otänkbar för 50 år sen.

De två anslagstavlorna på hotellväggen. Vem använde dem och till vad? Idrottsföreningen, kommunala anslag, biografen? Jag vet inte — måste försöka fråga nån som var med den tiden.