M I N N E S R U N O R

WOLD. BACKMAN

Den 18 mars avled medicine- och kirurgiedoktorn, professor Wold. Backman i en ålder av nyss fyllda 76 år. Han hade ett par månader tidigare drabbats av ett slaganfall, och platsen för hans sista sjukbädd blev det sjukhus han själv i tiden skapat, det bekanta Malmska sjukhuset i Jakobstad. Med honom bortgick en man, som i hög grad gjort sig förtjänt av det norra svenska Österbottens och särskilt sin födelsebygds högaktning och tacksamhet.

Wold. Backman föddes på släktgården Juthbacka strax utanför Nykarleby den 9 mars 1870. Efter avlagd studentexamen vid Vasa klassiska lyceum 1888 blev han medicinekandidat 1892, licentiat 1896 och medicine och kirurgiedoktor 1899. År 1898 begynte han sin läkarbana som kommunalläkare i Pedersöre, Larsmo och Purmo, blev 1907 stadsläkare i Jakobstad och året därpå överläkare vid det då öppnade Malmska sjukhuset därstädes. På denna krävande post kvarstod han till 1917, då han tillträdde tjänsten som första stadsläkare i Vasa. År 1923 blev han provinsialläkare i Nykarleby distrikt, i vilken befattning han kvarstod, tills provinsialläkarinstitutionen nyligen upphävdes.

Denna yttre ram rymmer inom sig en verksamhet av icke alldagliga mått.

Redan i början av Wold. Backmans läkarbana blev hans namn intimt förbundet med ett företag av största betydelse för hela norra svenska Österbotten, nämligen det Malmska sjukhuset i Jakobstad. Det var han som lyckades intressera donator för uppförandet av detta, det var han som planlade det och såsom dess första överläkare förskaffade det ett gott anseende redan från början. Då senare fråga uppstod om uppförandet av ett interkommunalt sinnessjukhus för hela det svenska Österbotten, var han även självskriven att taga del både i de förberedande arbetena och i sjukhusets fortsatta övervakande såsom styrelsemedlem. Bland kommittéer, i vilka hans sakkunskap tagits i anspråk, må nämnas den statskommitté, som uppgjorde förslag till tuberkulosens bekämpande, en fråga, vars betydelse han alltid ägnat den största uppmärksamhet. År 1918 tilldelades honom professorstitel.

Hos den stora skaran patienter lever Wold. Backmans minne ej blott som läkarens, utan som den deltagande vännens, som redan genom den välvilja och det lugn, som från honom utstrålade, verkade gott på den kranke. Av sina kolleger uppskattad var han hedersledamot, slutligen hederspresident i Mellersta Österbottens läkarförening.

Professor Backmans insikter och omdömesförmåga gav honom även i det kommunala livet en framskjuten plats på alla de orter, där han var bosatt. Han var också representant för Jakobstad i borgarståndet vid ståndslantdagen samt elektor vid tvenne presidentval.

Wold. Backman hade lyckan att få ägna sin livsgärning främst de bygder, som utgjorde hans hemtrakter. Men denna gärning omfattade ej blott hans läkarkall och med detta sammanhängande frågor. Det fanns ett område, som isynnerhet under hans äldre dagar låg honom varmt om hjärtat, och det var den ortshistoriska forskningen. Hans varma känsla för hembygden var det väl ytterst, som redan under vasatiden tog sig uttryck, då han blev den ene av initiativtagarne till Svenskösterbottniska samfundet, vars förste ordförande han var och till vars hedersmedlem han sedermera kallades. Men det var först då han åter trampade förfädrens mark i hemstaden och på det av honom återköpta, idylliska och rofyllda Juthbacka, som detta intresse manifesterade sig i synliga forskningsresultat. Redan hans »Nykarleby provinsialläkardistrikt 1870—1924» döljer bakom sin för lekmannen något skrämmande torra titel en mängd ortshistoriska upplysningar och är för övrigt en uppslagsbok för allehanda vetande. Därefter koncentrerade han sig enbart på hembygden och främst på en detaljerad utforskning av förhållandena i Nykarleby under gångna tider. Tyngdpunkten i dessa forskningar ligger inom det genealogiska området, och hans utredning av gamla nykarlebysläkter har gjort staden till den i detta hänseende fullständigast utforskade bland landets städer. Även kringliggande landsbygd har blivit föremål för hans släkthistoriska undersökningar. Då en stor del av hans forskningsresultat såväl i fråga om bygd som släkter publicerats i den av hembygdens befolkning lästa tidningspressen eller spritts i övertryck, ha de utöver sitt vetenskapliga värde helt visst bidragit till att låta många av det nulevande släktet i ökad grad känna styrkan av de band, som binda dem samman med förfädrens bygd, liv och gärning.

För att ge uttryck åt sin tacksamhet för helgjutet arbete till hembygdens väl hade Vasa nation utsett professor Backman till sin hedersledamot.

Wold. Backman har inristat sitt namn i det norra svenska Österbottens historia, och hans födelsebygd räknar honom bland sina bästa söner.