Författaren till Nykarleby stads historia är född i Jakobstad, men har sina rötter i Nykarleby både på fädernet och mödernet. Han tog sin magisters- och doktorsgrad vid Åbo Akademi och har tjänstgjort vid olika läroverk, blev docent i historia vid Helsingfors universitet 1949 och är kompetentförklarad för professur i ämnet. Hans forskning omfattar närmast 1700-talets politiska och militära historia, men även näringsliv och befolkningsfrågor under 1700- och 1800-talen. I dessa o.a. ämnen har han publicerat ett flertal arbeten, uppsatser och artiklar.

Minnen av Birck

Vi som bara läst det Birck skrivit när han räknar upp sifferuppgift efter sifferuppgift och inte träffat honom personligen, kan kanske uppfatta honom som torr. Tommy Hedenström på Dalarö som hade honom som lärare i historia i Brännkyrka gymnasium kan berätta om en annan sida:

Jag kan i och för sig förstå om en del uppfattat honom som en torris, för han var mycket kunnig i sina ämnen och ställde krav på oss.

Se´n var  hans humor kanske mer åt det brittiska hållet, d.v.s. torr men ändå roande. Jag fick intrycket av att inte mycket kunde rubba honom.

Kanske var det krigserfarenheterna som också bidragit till hans stabilitet.

Men vi hade honom i nästan tre år och på den tiden växer det även fram en människa bakom professionen.

Han var den enda läraren som vi i vår klass ”lussade” för. Det gick på den tiden till på det sättet att en lite större skara ur klassen oanmälda dök upp i svinottan hos läraren i fråga, varvid Luciasången sjöngs och läraren med respektive bjöds på kaffe med dopp.

Birck öppnade i pyjamas och bjöd in oss samt återvände till sin plats i sängen bredvid hustrun.

Det året Erik Birck uppvaktades på detta sätt av min klass hade vi spetsat kaffet med brännvin, men ur den andra termosen serverades hustrun bara vanligt kaffe.

Birck var en cool person. Han lät sig väl smaka av kaffet, plirade sedan illmarigt mot oss grabbar och sade med sitt finlandssvenska idiom: ”Nåjo, pojkar, gott kaffe det här.”

 Tänk om alla lärare var sådana!