Selim Melin 1905—

År 1970 har prosten Selim Melin varit församlingen trogen i 40 år, därav 29 som kyrkoherde — ett rekord inom socknen.

När detta skrives, har Karl Selim Melin (f. 1905 i Raumo, till 1922 Nurmelin) varit Pedersöre trogen i tre och ett halvt årtionde, 1928—29 som kapellansadjunkt, 1929—31 som ministerieadjunkt, 1932—41 som kapellan, från 1941 som kyrkoherde. Han har i hög grad identifierat sig med bygden och upplevt dess brytningstid, betingad av förändringar till följd av andra världskriget (mera markanta gränser än förr mellan det kyrkliga och det allmänt kulturella, vissa drag av byseparatism) och av församlingens delning, varom tidigare berättats. Han har genom åren varit rastlöst verksam och utöver sin krävande tjänstgöring i egenskap av ordförande gjort insatser för Kyrkans Ungdom, för Österbottens kristliga folkhögskolsällskap, för Pörkenäs-Sällskapet (sedan 1958), för Människovännen. Man framhåller särskilt M:s förmåga som talare och som kunskapsrik och fängslande ledare av bibelstudier. Vi minns hans rättframma ord på 60-årsdagen 1965 till gamle studiekamraten, stiftets biskop. Som ett slags rekreation på de få lediga stunderna har Selim Melin haft sitt kyrkohistoriska intresse, vilket avsatt vackra frukter, bl.a. ”Kvevlax kyrka” (1943) och ”Pedersöre kyrka” (1965). På mera personligt religiöst plan framträder han i ”Dopets nådemedel” (1945), ”Nattvardens nådemedel” (1948), ”Glädjens budbärare i Finlands svenskbygder” (1952) och ”Trakten åt havet till” (1960). Hans meritlista upptar f.ö. följande data: student från Vasa svenska samskola 1924, teol. dimissionsexamen 1927, prästvigd 1928, pastoralexamen 1930 och 1940, t.f. komminister i Vasa 1928, t.f. kyrkoherde i Oravais 1929, kapellan i Kimito 1931—32, medlem av kyrkomöten sedan 1943, assessor i Borgå domkapitel 1950—56, kontraktsprost i Pedersöre prosteri från 1957 (tilldelad prostetitel 1954). Maka (1929): Ruth Alexandra Åkerblom från Kvevlax. — Här några ord av prosten Melin (1965—66) om Rosenlunds berömda trädgård: Alla kyrkoherdar har haft den som skötebarn. Johan Höckert reste minnesstenen över Gabriel Aspegren i egenskap av efterföljare i ämbetet och dotterdotterson. Arkeologiska kommissionen säger ifrån, att anläggningen inte får röras, emedan den är den mest typiska från 1700-talet på ecklesiastikt boställe i Finland. Församlingarna har nu tagit vård om densamma. Det var Johannes Arvonen som på 1880-talet planterade de sex lärkträden. Nu har här blivit för torrt — det var kringflutet förut. ”I huvudsak står prosten Aspegrens livsverk ograverat, fast kyrkans makt och stora jordbesittningar trängts inom snävare gränser. I dag är Rosenlund ett reservat, som stadsplanerarna fått rita en röd ring omkring: hit men inte längre ...”


Bror Åkerblom (1971) Pedersöre historia del III.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Jacob Rijf - Österbottens berömde kyrkobyggare av Selim Melin.
Aspegrens trädgårds webbplats.
(Inf. 2004-12-28.)