Carl Oskar Olson
1822–1907
— Dödsfall. Senaste lördag den 24 dennes [augusti 1907] afled å Åminnegård en af landskommunens äldsta personer sjökapten Carl Oskar Olson. Den aflidne var född i Gamlakarleby den 4 jan. 1822 och son till en sjökapten Olsen, hvilken var norrman men blef bofast i Finland och ändrade sitt namn till Olson. Den aflidnes moder var från Palm hemman i Nedervetil.
Vid nio års ålder begynte kapten Olson sin sjömannabana såsom kajutpojke hos sin fader. Vid tjugo års ålder fick han befäl på barkskeppet ”Hebe”, tillhörigt firman Hackman i Viborg. Olson gick med detta fartyg på utländska hamnar under en tid af 15 år, hvarefter han förde andra fartyg, såsom ångarna ”Örnsköld” och ”Storfursten”. År 1857 blef han befälhafvare på”Österbotten”, som han förde under en tid af 16 år. Ännu efter det han öfvergifvit sjömanslifvet, förde han under några sommarmånader befäl på andra fartyg, såsom ”Zachris Topelius” m. fl.
År 1875 köpte han Kuddnäs gård och begynte ägna sig åt landtmannavärf utan att dock vara någon i högre grad intresserad jordbrukare. Sin kärlek till sjön bibehöll han, men den tog sig numera förnämligast uttryck i båtbyggeri, och under en följd af år förfärdigade han egenhändigt en mängd båtar, sjödugliga och vackra, om ock icke snabbseglare af senare tiders typ.
Kapten Olson, som under sitt lif äfven utförde hvarjehanda förtroendeuppdrag, var den sista af ortens gamla sjökaptener, ett minne från tider som gått. I det enskilda lifvet gjorde han sig känd som hjärtegod, enkel och anspråkslös. Han åtnjöt en förträfflig hälsa ända till för ett par år sedan, då ett lindrigt slaganfall påminde den gamla sjömannen om den sista hamnen, där hans lefnads farkost skulle kasta ankar.
Kapten Olson var gift med Charlotta von Schantz och änkling sedan 1900. Han sörjes af en son, sonhustru och sonsöner samt af en syster, målarinnan Hilda Olson, sedan många år bosatt i utlandet.
Kapten Olsons stoft invegs i går till den sista hvilan, och tolkade lektor K. E. Wichmann därvid i vackra ord den dödes minne, hvarpå grafven höljdes med blommor af vänner från äldre och senare tider. |