Nekrolog

Fredagen den 22 oktober 1915 nedbäddades till gravens ro stoftet av Handlanden Wilhelm Siegfrids. Det långa soregetåget och de många kransarna på graven vittnade mer än väl om det goda minne den avlidne lämnat efter sig.

Wilhelm Siegfrids föddes den 23 april 1875 i Socklot. Föräldrarna voro torparen Simon Siegfrids och hans hustru Stina Lisa. Under torftiga förhållanden växte barnaskaran upp. Den unga Wilhelm, den andra i ordningen fick redan tidigt öva sig i sparsamhet och försakelse. I hemmet rådde ett strängt patriarkaliskt förhållande. Aktning för Gud och föräldrar samt kärlek till medmänniskorna var uppfostrans a och o. ABC-boken och katekesen skulle ovillkorligen kunnas från pärm till pärm. Den stränga tuktan i uppfostran samt förhållandet i hemmet i övrigt bildade karaktärens grundlinjer, vilka sedermera så vackert framträdde under Wilhelm Siegfrids barndom, samt ynglinga och mannaår.

När den unge Wilhelm Siegfrids hösten 1886 inträdde i folkskolan ägde han för sin ålder sällsynt goda kunskaper. Flitig och lydig, stillsam och ordningsälskande blev han snart en bland de allra bästa eleverna. För att skaffa sig medel till skolmaterial brukade han rita kartor, vilka han sedan avyttrade åt sina i teckning mindre begåvade kamrater. År 1890 dimitterades han från skolan som årsavdelningens primus.



Wilhelm Siegfrids 1875–1915. Förstoring.


Redan från 14 års ålder var han ambulatorisk lärare i Socklot, Kovjoki och Markby byar. Denna verksamhet utövade han med stor framgång tills han inträdde i Wasa bataljon för att fullgöra sin 2-åriga värnplikt. Där åter antogs han snart till föreståndare för artilleriet och befordrades till gefrejter*.

[*Menig uttagen till underbefälstjänst eller visst underbefäl av manskapsklass, enligt Svenska Akademiens ordbok.]

Wilhelm Siegfrids hade redan i ungdomen drömt om att få ägna sig åt affärsmanna-verksamheten. För erhållande av nödigt rörelsekapital härför, reste han till Amerika och vistades under 4 år i Mexikos och Arizonas urskogar. Under mycket tungt arbete och genom klokt beräknad sparsamhet, sparade han ett så litet kapital. Han återvände till hemlandet, där han 1904 startade en i början blygsam kolonialvaruaffär i Socklot. Denna utvidgades dock betydligt med tiden och förlades senare såsom huvudaffär till Nykarleby dit han själv utflyttade 1910.  Kanske var det överansträngning – han skötte nämligen ensam huvudaffären – som grundlade den sjukdom, viken sist och slutligen bröt hans krafter. Redan en längre tid försvagad av en tärande bröståtkomma slöt han sitt liv den 16 oktober 1915.

Många hundraden män och kvinnor, vilka erhållit den första grundläggande undervisningen av Wilhelm Siegfrids skola helt visst vid hans frånfälle åter erinra sig det forna skollivet och dragen av den unga älskvärda läraren.

Varmt intresserad för sång och musik deltog han i de sångkörer, som tid efter annan bildades i Socklot, och ingick även som medlem i Socklot hornseptett.

Som affärsman var Siegfrids städse tillmötesgående och i hög grad punktlig och skall hans frånfälle helt visst väcka saknad bland hans många vänner. Visserligen stod han icke högt på den samhälleliga rangskalan, men han var trofast i vänskap, redbar i ord och handling, och kan därför framstå för mången såsom ett vackert föredöme i dessa avseenden.

En vän



Österbottniska Posten oktober 1915.
Christina Björklund, sondotter till Wilhelm, tillhandahöll och även dödsannonsen:



Läs mer:
Siegfrids i Klockars ... av Woldemar Backman.
Sonen Mauritz barndomsminnen.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
”nedbäddades till gravens ro” är en lika vacker inledning som i flera av J. J. Huldéns minnesteckningar, t.ex. de över V. K. E Wichmann, Alexander Slotte och och Ernst V. Knape.
På sidan med annonsen fanns även en ”tidtabell” för posten.
(Inf. 2014-01-26, rev 2014-01-27 .)