RAFAEL  SJÖBLOM  –  fotograf

 

Här på Nykarlebyvyerna förekommer då och då anteckningen ”Foto: Rafael Sjöblom.” Här hans levnadsteckning:


Rafael föddes i Lill-Soklot den 31 augusti 1923 som den yngste i en syskonskara som omfattade 12 barn, av vilka endast sju nådde vuxen ålder. Mellan honom och den äldsta, en syster, var åldersskillnaden hela 20 år. Släktingar i Soklot fanns bl.a. i Björkmanska och Erikssonska släkterna där. Nämnas kan, att Rafael var i 5:te generationen ättling till lantdagsmannen Petter Klockars.

Som 6-åring fick Rafael scharlakansfeber, låg i karantän i ”Gula huset”  vid kommunalgården Kuddnäs och fick som följdsjukdom en hörselskada som tilltog med åren.

Småskola, folkskola och fortsättningsskola i Soklot för den fordrande läraren John Sundkvist blev Rafaels grundutbildning, men som teknikintresserad beställde han sedan från Sverige, NKI-institutets  korrespondenskurser i matematiska ämnen och radioteknik, hans intresseområden tillika med musik, allt medan han gick som dräng på hemgården.

Syskonen Sjöbloms gemensamma intresse var musikanknutet och musicerandet blev för Rafael en livslång sysselsättning, liksom konstnärliga ådran gav ytterligare uttryck i målningar och teckningar.

Hörselskadan gjorde att Rafael klassades som B-karl, när han inkallades 1943. Först Dragsvik och sedan Åbo var utbildningsplatserna och i Åbo tjänstgjorde han vid luftvärnet till krigsslutet. Dessförinnan hade han drabbats av en lunginflammation, som på nyåret 1945 tvingade honom att besöka dispensären i Jakobstad, där han diagnostiserades som tuberkulospatient. Denna tid fanns inte ännu effektiva mediciner att tillgå, så de följande fyra åren tillbragte han på sanatorium i Kronoby, där hans ena lunga avlägsnades år 1950.

Vid sanatoriet förekom av olika anledningar en livlig kursverksamhet, bland annat i gitarrspel, radioreparation och fotografering, i vilka han deltog med framgång. Denna tid träffade han också sin blivande hustru, Edith, med vilken han gifte sig år 1955, några år efter avslutad sanatorievistelse. De unga tu bosatte sig i hans föräldragård i Soklot och deltog i gårdens skötsel, samtidigt som Rafael inrättade ett mörkrum i en vindsskrubb och började fotografera och framkalla film. Ofta var han omgiven av intresserade barn från närliggande gårdar, vilka den gladlynte Rafael trivdes väldigt bra tillsammans med.

År 1956 köper familjen en stadsgård på Mathesiusgatan (nuvarande Sandström-Lindroos), som Rafael bygger om och inreder med mörkrum för sin fotografiska verksamhet. Under tio års tid är där livlig aktivitet då fotografering blivit var mans hobby. Under denna tid föds även sonen Ronny.

År 1966 säljs gården och den s.k. Strandéns gård vid Bangatan blir familjens nya hem.

Denna tid har en polaroidkamera för passfotografering införskaffats och även en ”Agfa Variomatic” automatkopieringsmaskin  som gör kopieringsarbetet möjligt i dagsljus.

Färgfotografering slår igenom 1969 i trakten och nu börjar svartvit films nedgång. Passfotografering med en specialkamera  som tar fyra bilder per gång anskaffas, men all färgframkallning och kopiering ”måste skickas bort”, så marginalerna krymper.

År 1983 upphör Rafael med verksamheten, samtidigt som han fyller 60 år. Som 100 % krigsinvalid, senare klassad som 80 %, går han i pension med livränta.

Alla sina år i Nykarleby var Rafael engagerad i manskör, stråkorkester, spelmansgille och gitarrspel, vilket tog det mesta av hans tid. Villan vid Andra sjön var kanske tidvis bortglömd. Hans ambition att alltid ”kunna sin läxa” och kanske även att ”vara bäst på klassen” tog även sin tribut. Krafterna började sina, samtidigt som krämpor kändes av.  Den 17 mars 2011 avled Rafael. Då hade han varit änkling i två år, och nu är det sonen Ronny, som efter studierna vid Åbo Akademi, återvänt till hemstaden och har hemgården omhand.



Rafael Sjöblom.
Rafael Sjöblom. Troligen självporträtt.

 

Rafael Sjöblom.
Och så här såg den obeskurna bilden ut.


Lars Pensar intervjuade sonen Ronny.



Läs mer:
Mer om och fotografier av Rafael.
(Inf. 2014-04-17, ev. 2014-04-17 .)