Inga

Hon föddes. Verkligheten var
hungrig, och tog emot henne
i sitt gap. Dess svarta tänder
avtecknade sig mot blodet från
den långsamma rättegången
på kvällshimlen. Hon stängde
alla dörrar för att skydda sig
mot ensamheten, men ingen
kan existera utanför sin
ensamhet. En annan varelse
började tala med hjälp av
hennes kropp. Någon ville
födas; någon var redo att möta
sig själv — ett mod, som alltid
måste förändra allt, den råa
graffiti, vi kallar historia,
såväl som den dikt, vi inte
hann skriva, och det tomma
rummet när vi dött. Därute
vandrar människor förbi. Vem
var det som dog härinne? Var
någon hos oss, en stund, och
förändrade allt?



Gösta Ågren
(1988) Jär.


Läs mer:
Inga Ågren i Uppslagsverket Finland.