Fågeln
Där sitter en liten fågel
på havets vilda strand.
Långt borta uppgår solen
i gyllene morgonland.
Där vinkar emellan rosor
en port av rubiner och gull.
Det växer i fågelns hjärta
en lust så längtansfull.
Han flyger mot morgonrodnan,
skön vinkar dess purpurkust;
han flaxar med svaga vingar,
han sjunger med mäktig lust.
Allt längre, allt längre han ilar,
han skådar bakom sig ej mer,
tills, vart han vänder blicken,
blott öde vatten han ser.
Han flyger tills vingen brister,
han sjunker i böljande hav ―
och aftonen ler i rosor
och stjärnan i guld på hans grav.