Vi är stadsbor nu.
Nyårsafton nittonhundrasjuttiofem
höll vi bröllopsfest med staden,
den lilla fattiga staden.
Som nu är bra mycket större
och äger, förutom skulderna
och ett litet kraftverk,
även nejdens minkskattören
och många vackra stränder.
Nyårsafton sjuttiofem var det.
Våra barn skall länge minnas fyrverkeriet
som kostade några tusen, och blåsmusiken
och talen. Ja, länets hövding talade också.
Han fick ett rävskinn som belöning, eller minne
för att han välsignade förbundet.
Vi är stadsbor nu,
vi skrattar och funderar
vad huvudgatan genom Harjux skall heta.