I fåfängans park

Här är parken, här går stigen ner
smal mellan vita stammars rad.
Blott några steg och snart jag ser
hur älven glittrar mellan gröna blad.

Här går jag sakta uppå krattad gång,
där ärenpris står blå längs alla renar.
Jag stannar, lyss till bofinkhannens sång,
som stiger klar fram gröna valv och grenar.

Jag slår mig ned i en syrenberså,
där lyser vit en ensam bänk.
Hur glittrar icke älven blå!
Och denna lek av sol och vågors blänk!

Här växa björkar tätt till vattenranden
och sträcka grenar över dunkla djup,
de hälsa häggarna på andra stranden
som blomma vita uti branta stup.

Det tyckes mig att himlen möter jorden
i ljusa skyars spel på denna ström.
Här hör jag sakta viskas orden:
Glöm hjärtats oro, glöm!



Axel Lindholm (1965) Vid älven.


Läs mer:
Fåfängan av Erik Birck.