Tullstrand
Det
finns ett sommarställe
jag aldrig glömma kan,
ett ställe
dit jag längtat
ännu som vuxen man. Var gång Tullstrand
jag minnes
blir tanken sällsamt ljus.
Hela mitt sinne fylles
av sol och sommarsus. Jag ser den blanka älven
glida med skum uppå
och strandens ljusa grönska
och himlen hög och blå. Än
minns jag julidagar,
då vinden svepte varm
och hela stranden genljöd
av glada pojkars larm. Det var ett stoj, ett myller
i vattnet vid Tullstrand,
då hela ystra skaran
dök i från stenens rand! Där
knuffades och roptes,
där sprattlades minsann!
Och glittrande kaskader
vi stänkte på varann. Först efter friska duster
och
efter månget dopp
vi sökte oss tillbaka
i väpplingsgräset
opp. Där lade vi oss makligt
i sol, i doft och sus
och halvt
i drömmen lyssnande
till forsens dova brus. Tullstrand, du minnesrika,
du gav en kostbar skänk
av sorglös sommarlycka,
av sol och vattenblänk! |