| |
Ett
julbrev
Du kära! När
kvällen av hemmets dag
är slut, med midvinterfesten,
och du
är ensam — då kommer jag,
den siste och skyggaste gästen.
Jag lägger ödmjukt vad bäst jag har,
vad evigt, i dina händer.
Så låt mig bli i din drömvärld kvar
tills morgonen återvänder!
|
