På kvällen sänktes hembygden i dimma,
men höjdes frostigt klar i gryningsbrand.
I denna sällsamt skira morgontimma
jag drömmer bygden till ett sagoland.

Utöver åkrar snökristaller glimma
och ledningstrådar liksom vita band
i fjärran tona till en silverstrimma.
Från stugor ringlar blåvit rök ibland.

Så ståtlig som nu jag aldrig skådat
min hembygds träd som uti denna skrud;
mot azurblått de höjer vit kupol.

Jag tycker denna morgonstund bebådat
ett upphöjt land nånstans där alla ljud
får silverklang vid sken av evig sol.