ORDFÖRKLARING
|
| Alltiili |
alltid, ständigt |
| andrar |
sktidiknande skor, som användes
vid färd på sanka marker |
| bila |
yxa, som användes vid ”bilandet”
av timmer |
| bisvääri |
besvär |
| bjäran |
övernaturligt väsen, ansågs
likna hare eller katt |
| dadd |
gammelfar |
| dryyftstein |
slät sten, troddes orsaka hemlängtan
hos kreatur |
| fassnasi |
åkomma, sjukdom, som ”fastnat”
på en människa |
| futikor |
fina föremål, saker |
| fårfiol |
skämtsam benämning på
saltat eller torkat fårlår |
| fälan |
ligga i fälan, vara på
säljakt under längre tid |
| föusladu |
fähuslada |
| gammelfassin |
gammelfarfar |
| gröm |
väldig och stor |
| harabröd |
troligen harsyra, Oxális
acetosell'a |
| havsfru |
övernaturligt väsen, havsnymf |
| helldär |
heller |
| hixta |
gällt ropande |
| håckrar |
gnäggar |
| hälgomäss |
allhelgona |
| imåot |
emot |
| kallgård |
så kallade säljägare
nyfrusen blåis |
| kallmunkar |
förr nomandiserande monogoler,
fanns med som ryska soldater |
| kavelbro |
tätt liggande slanor eller
stockar |
| kessublad |
hemodlad tobak |
| knapolstein |
liten rund sten |
| kont |
oftast gjord av näver, ränsel |
| kuddhöling |
också koddhöling, vallpojke
eller vallflicka
[Som vallpojke och ”kuddhöling”
i Nykarleby på 1890-talet av J. L. Birck.] |
| kråkhackor |
utslag, orsakat av kallt vatten
och gyttja, fanns mest på fötter och fotleder [Se även.] |
| kråsabånen |
barn som blivit chockskadade av
våldsamma händelser |
| kvarnögat |
öppningen, som släppte
fram säd till kvarnstenarna |
| kåmbär |
kommer |
| laga om |
bota genom olika konster |
| lang |
lång |
| lommesäck |
byxficka |
| missne |
kärrväxt, Calla palustris |
| norrett |
norrut |
| nänn |
gammelmor |
| pjäxbandaskoan |
mjuka läderskor med remmar |
| pottaska |
brändes fram ur träaska,
lutämne |
| poitsjin |
pojke |
| päroådret |
gaffelplog, årder |
| rant |
mager och utarbetad häst |
| röuta |
råma |
| rådarin |
övernaturligt väsen |
| själar |
gammal benämning på säl,
lever ännu delvis kvar |
| skakolsläda |
enkel släde, utan helt fästade
fimmelstänger, förbunden vid hästen med skakolkäpp eller
-krok . |
| skogsgaanjin |
då kor gick lösa på
skogsbete |
| skulta |
skaka, slå |
| snobboko |
hornlös ko |
| spiggolja |
olja som utvanns ur spiggtran [Spiggolja i Nordisk familjebok.] |
| spänger |
ändlagda slanor över sanka
ställen stallkvarka kvarka, halssjukdom hos hästar |
| steedd |
stanna |
| stop |
mått, gammalt, c:a 1,3 l |
| storkräkla |
grenkrok för grötkokning
i gryta |
| stämma blod |
stanna blodflöde, övernaturlig
förmåga., som en del människor troddes ha |
| tarvades |
behövdes |
| teiji rei |
tagit redan |
| trodor |
slanor, gärdsel för gärdesgård |
| trumant |
genast — våldsamt |
| tykält |
ofta |
| tränipickor |
utslag, samma som ”kråkhackor” |
| tyrvärtände |
kådrikt trä, furustickor |
| tåtol |
tåtelgräs |
| tömdee |
de där |
| underbyggare |
övernaturligt väsen |
| upplöda |
bryta upp, bända |
| vartsjin |
varken |
| verst |
gammalt längdmått |
| vidjehankel |
handtag, ”grepane” i ett
träämbar |