ANT PÅ LILLHÖGVÄG

husbonde på Lillhögväg
satt bredtrygg vid långbordet
ätande i lugn sitt morgonmål
när objudna främlingar
inträdde i stugan



Pengar skulle de ha och mat
och bröd från spettet
och de klargjorde
genom hotande åtbörder
sina avsikter



Men husbonden Ant
lyfte ut de objudna så ogrannlaga
att de skräckeligen rymde fältet
Ant
som enligt fasfar
var omöjligt stark i sin grov byggnad sa härtill
— Me tråss kåmbär it jäär
vartsjin äta eli pengan.



Gunnar Nylund (1982) Solvarv.


Nästa dikt: Antasback Isak.
(Inf. 2005-12-26.)