Där den bruna älven
strömmar
i sin bädd mot havets blå,
unga tankar, vårblå
drömmar
ut mot livets sommar gå.
Ort,
där ljusa
björkar
susa
i den unga junidag,
ungdomsstad, vår hälsning tag!
Stad
med dina stilla gårdar,
ängd med friden i din famn,
stilla
ort, som ödmjukt vårdar
än den store sonens namn!
Älvens
blida
böljor glida
vänligt vid den väna strand,
där han först fick se sitt
land.
Skola på den höga stranden
med din kända grupp
av hus,
du har strött en sådd i anden,
du har stritt för
sol och ljus,
och din trogna
sådd setts mogna.
Andens
åker, som du rett,
redan rika skördar gett.
Du har skingrat
hedenråhet,
som vår bygd var fången i,
över vardagslivets
gråhet
gjuts glans och poesi.
Ej
behöver
ljuset över
nya ting och nya land
bryta bygdens gamla band.
Överallt, där
billar sänkas
trognare i mullen ner,
och där nya tankar tänkas,
spåren av ditt verk man ser.
Se,
där säden
under
träden
skimrar, rörd av julis fläkt,
står det klätt
i högtidsdräkt.
Där den bruna älven strömmar
sorlande mot havets blå,
unga tankar, djärva drömmar
ut
mot livets vidder gå.
Plats,
där ljusa
känslor
brusa,
viljor växa och slå rot,
skola, tag vår hälsning
mot!