Österbotten, Österbotten, land vi ha ändå - Svenska Österbottens landskapssång av Gånge Rolf

Österbotten, Österbotten Svenska Österbottens landskapssång I den vänstra kolumnen finns de verser som finns i Sjung och i den högra originalet. Den sjunde versens två sista rader skiljer sig från detta. Känner ej till om bearbetningen är gjord av skalden själv eller någon annan.
Österbotten, Österbotten, land vi ha ändå! Allt från Tornes dubbelälvar ner till Lappfjärds å. Le i ljusa sommarnätter, åkrar, ängar, fjäll och slätter, skogar, sjöar, skär och öar, bottenböljor blå.	Österbotten, Österbotten, Land vi ha ändå Allt från Tornes dubbelälvar Ner till Lappfjärds å Le i sommarljusa nätter Åkrar, ängar, fjäll och slätter, Skogar, sjöar, skär och öar, Bottenböljor blå
Österbotten, Österbotten, hem för tro och mod, dina skördar friska spira upp ur fädrens blod. Här har Finlands strider brunnit, Armfelt slagits, Döbeln vunnit; främst i skocken Vasaflocken gånge än med mod!	Österbotten, Österbotten, Hem för tro och mod. Dina skördar friska spira Upp ur fädrens blod. Här har Finlands strider brunnit, Armfelt slagits, Döbeln vunnit. Främst i chocken Wasaflocken Gånge än med mod.
	Österbotten, Österbotten, Hem för sägn och sång. Tankens hjältar, sångens furstar Bar du oss engång. Selmas skald och sångarkungen, Blomsterplockarn blid bland ljungen. Än de unga Söner sjunga Om sin gamla sång.
Österbotten, Österbotten, hem för frihet, rätt! Hellre dö än bojor bära, det var fädrens sätt. Aldrig de sin rygg ha buktat, våld och väld de själva tuktat. Stolta minnet elde sinnet än hos bottnisk ätt!	Österbotten, Österbotten Hem för frihet, rätt. Hällre dö än bojor bära Det var fädrens sätt. Aldrig de sin rygg har bugtat, Våld och väld de själva tuktat. Stolta minnet Elde sinnet Än hos bottnisk ätt.
	Österbotten, Österbotten, Bygd, där mannen säll Bygger opp på egen torva Trygg sitt trefna tjäll. Inga grefvar och baroner, Endast prostar och patroner, Endast bönder, frie bönder Bygde våra tjäll.
	Österbotten, Österbotten, Hem för glädtigt mod. Där bor manligt trots i blicken Eld i bottniskt blod. Ystert våra forsar frusa, Friska Bottnens brisar brusa Friskt är modet, eld i blodet. Hos hvar bottning god.
Österbotten, Österbotten, hundramila land! Dina öppna, vida slätter, havets fria rand vidgat hugen, höjt vårt sinne. Städs för stora mål vi brinne! Dig att hägna dem vi ägna hjärta, håg och hand.	Österbotten, Österbotten, Hundramila land, Dina öppna, fria slätter, Hafvets blåa rand Widgat hugen, höjt vårt sinne Städs för stora mål vi brinne. Då vi fatta först och skatta Rätt vårt stolta land.
	Österbotten, Österbotten, Bygd som bottning bar. Här i dina lunder lekte Han i barndomsdar. Här han fröjdats, stridit , brunnit, Här han hem och kärlek vunnit. Hembygdsmullen hölje kullen, När han somnat har.
	Österbotten, Österbotten, Land vi ha ändå! Alt från Tornes dubbelälfvar Ner till Lappfjärds å Le i ljusa sommarnätter Åkrar, ängar, fjäll och slätter, Skogar , sjöar, skär och öar, Bottenböljor blå.
Gånge Rolf (V. K. E. Wichmann). Tonsättning: Uno Moring (1884—1937).
Viviann Liljeström och Berit Bäckfors tillhandahöll. Österbottens landskapssång är Vasa marsch, text Z. Topelius, melodi Karl Collan.	Lars Pensar tillhandahöll med kommentaren att den ursprungliga versionen ingick i Joukahainen nr 9 av år 1883 (?) och denna i Norra Posten den 17 maj 1883. (Inf. 2004-12-04.)