Fiskaren sjunger i sin båt
om kvällen på hafvet
   


Somna, du min våg, i västanfjärdar,
somna sakta mot holmens strand!
Slockna, du min sol, i molnets världar,
slockna stilla vid himlens rand!
Bryt, du starka storm, din vilda vinge af!
Flyg i dufvohamn allt kring det vida haf!
Gunga roligt i vågens famn;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas hamn.

Kom, du tysta, kom, du underbara,
höga natt öfver spegelfjärd!
Hafvet somnar. Tusen, tusen klara
stjärnor blinka ur djupets värld.
Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig,
ensam bland de tusen, ensam där för mig?
Hvar är du, o min stjärna, nu?
Långt, långt i fjärran ensam brinner du.

Ja, jag ser dig, klara stjärnestrimma;
det var dig som jag sökte gladt.
Det var du som i lifvets storm och dimma
saligt log i mitt hjärtas natt.
Göm ditt hulda öga ej i molnet mer
o jag ser på dig som man på våren ser,
när en vinter i hjärtat rår;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår.

Hafvet sofver. Evigheten strålar
stum, högtidlig på jordens sorg,
och det tysta mörka djupet målar
nya riken i nattens borg.
Gunga mellan tvenne världar, du min båt!
O hvar skall du hamna på din långa stråt?
Hvar, o hvar är ditt lugna bo?
Långt, långt i fjärran är mitt hjärtas ro.

Alön, 17 Augusti.


(Inf. 2009-09-27.)
Fiskaren sjunger i sin båt om
qvällen på hafvet.
Somna, du min våg, i vestanfjärdar
Somna sakta mot holmens strand!
Slockna du min sol, i molnets verldar,
Slockna stilla vid hafvets rand!
Bryt, du starka storm, din vilda vinge af!
Flyg i dufvohamn allt kring det vida haf!
Gunga roligt i vågens famn;
Lngt, långt i fjerran är mitt hjertas hamn.
_______
Kom, du tysta, kom, du underbara,
Höga natt öfver spegelfjärd!
Hafvet somnar. Tusen, tusen klara
Stjernor blinka ur djupets verld.
Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig,
Ensam bland de tusen, ensam der för mig?
Hvar är du, o min stjerna, nu?
Långt, långt i fjärran ensam brinner du.
_______
Ja, jag ser dig, klara stjernestrimma;
Det var dig, som jag sökte gladt.
Det var du, som i lifvets storm och dimma
Saligt log, i mitt hjertas natt.
Göm ditt hulda öga ej i molnet mer,
O, jag ser på dig som man på våren ser,
När en vinter i hjertat rår;
Långt, långt i fjerran är mitt hjertas vår.



Zacharias Topelius (1853) Sånger II.
Lars Pensar tillhandahöll bild av originaldikten tillhandahållen av SLS.
(Rev. 2009-09-27.)