|
Rose-Marie
Ensam
i skogen sjöng den vackra Rose-Marie,
kom till den klara bäck och
såg sin bild däri,
löste sitt långa hår,
log som den fagra vår:
Hur är min bäck så glad, där
han i blommor går?
Säg, varför ler i dag
skogen i grönt
behag?
Varför är himlen blå, och varför sjunger jag?
Kom, sade bäcken, kom, du vackra Rose-Marie,
kom, som
en vind i skogen susar lätt och fri!
Sätt dig invid min strand,
svalka din varma hand,
lös dina skor, och fäll ditt blåa
strumpeband!
Vila vid björkens rot,
bada din vita fot,
skölj
dina röda kinder! Tag mitt svar emot!
Därför är
jag så glad, du vackra Rose-Marie,
att jag din spegel är och ser
din bild däri.
Därför i täckt behag
blommar din
skog i dag,
därför att Rose-Marie bär sjutton vårars
drag.
Därför är himlen ljuv,
därföre sjunger
du,
därför att bortom skogen bor en hjärtetjuv. |