[Detta är fortsättningenBorgmästare och rådmän i Nykarleby 1620—1680.]

 

Borgmästare och rådmän
i Nykarleby
1680—1750.

Av

K. V. ÅKERBLOM.

[Gick som följetong augusti—september 2006.]


Nykarleby stads domböcker visa sig också för åren 1680—1749 innehålla om stadens borgmästare, rådmän och andra tjänstemän en mängd sådana upplysningar, som ej kunna erhållas ur stadens kyrkoböcker eller andra källor. Dessa notiser förtjäna därför hopbringas och offentliggöras. Nedanstående kortfattade biografier äro sålunda sammanställda huvudsakligast med ledning av Nykarleby rådstugurättsprotokoll (här förkortat till Nr), vilka förvaras i Finlands statsarkiv, nämligen volymerna

0

2 för åren1665—1686
0 3   »    »  1687—1694
0 4   »    »  1695—1698
0 5   »    »  1699—1705
0 6   »    »  1706—1712
0 7   »   år 1722
0 8   »    »  1723
0 9   »    »  1724
0 10   »    »  1725
0 11   »    »  1726
0 12 för  år  1727
0 13   »    »  1728
0 14   »    »  1729
0 15   »    »  1730
0 16  » åren 1731—1734
0 17   »    »  1735—1736
0 18   »    »  1737—1739
0 19   »    »  1740—1749
0 20   »    »  1712—1749


Övriga använda källor nämnas i noterna i det följande. Vasa rådstugurättsprotokoll == Vr, kämnersrättsprotokoll == Vk.

Biografierna bilda fortsättning till uppsatsen om borgmästarna 1620—1680 i Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift XI.



BORGMÄSTARE.


7. Ross, Wilhelm, 1671—90.
Född 1625, död 1690. Son av handelsmannen William Ross i Vasa. Löjtnant vid Österbottens regemente 1600. Hovsekreterare 1666. Är redan 1662 gift med borgmästarens i Nykarleby Cordt Bochmöllers dotter Anna och kom därigenom att bosätta sig här.

Vid allmänna rådstugudagen i Nykarleby den 3 maj 1671 »påmintes om borgmästarevalet, att borgerskapet må sig samsätta, vilken de vilja kora till sin förman och borgmästare i framlidne sal. Henrik Kluvensiks ställe. Mesta parten av dem ville hålla sig vid Wilhelm Ross». Hauptmannen Johan Forsman framlämnade en kopia av den rekommendation, som hovrätten den 19 april d.å. sänt till riksrådet och fältmarskalken Claes Tott till förmån för Henrik Kluvensik, den avlidne borgmästarens son, vilken hovrätten önskade se befordrad till borgmästare i hans faders ställe. Ärendet bordlades till nästa sammanträde, så att borgarna skulle få tid att betänka sig. Den 8 maj tillfrågades borgerskapet ytterligare, om de fortfarande ville ha Wilhelm Ross till borgmästare. Därtill svarade de: »Ja, vi begära ingen annan». Henrik Henriksson Kluvensik föreställde sig och begärde, att rådmännen ville beakta hovrättens rekommendation. Det måste bli omröstning. Alla avträdde, och en i sänder inropades att avgiva sin röst. Endast fyra personer nämnde bestämt Kluvensik, »där ibland hans svåger». De andra, undantagande vid pass 18, som voro på resor stadda, nämnde alla Ross. Efter omröstningen undersöktes om en träta mellan borgare, uppkommen vid första omröstningen vid borgmästarvalet. Kluvensiks svåger, Sigfrid Mårtensson, hade överfallit en borgare, som röstat på Ross i st.f. Kluvensik. Sigfrid hade berättat: »Borgerskapet flinade åt mig i dag, men det lovar jag: De ska gråta sina ögon ut innan midsommardagen». Simon Olofsson hade, då åsyftande Henrik Henriksson Kluvensik, svarat: »En sådan skulle vara borgmästare i helvetet». Svaret hade lett till slagsmål. Båda bötfälldes.

Protokollen från Nykarleby rådstugurätt saknas för april—december 1672, så att man ej får veta, vilken tid Wilhelm Ross tillträdde borgmästartjänsten. Detta har dock skett under år 1672, vilket framgår bl.a. därav, att han deltog i riksdagen, som hölls från den 18 augusti till den 18 december 1672, såsom Nykarleby stads ombud. Vid magistratens sammanträde den 12 februari 1673 sitter Wilhelm Ross som ordinarie borgmästare. Men det dröjde länge, innan han blev stadfästad i tjänsten, antagligen beroende på besvär från Kluvensiks sida. Först den 19 juli 1675 kunde Ross låta »publicera h.k.m:ts sig meddelta konfirmation på den fullmakt honom av hans hög grevliga excellens sal. hr Claes Tott meddelt är».

Vid samma tillfälle gällde det att välja ombud till riksdagen, som skulle börja i Uppsala den 15 augusti. Borgerskapet korade härtill borgmästaren Wilhelm Ross. Hans lön härför skulle bli 450 dr krmt, som skulle hopbäras. Wilhelm Ross har också den 24 september 1675 undertecknat riksdagsbeslutet som ombud för »Nye Carleby» stad och stämplat stadens sigill under sitt namn.

Wilhelm Ross idkade handel och seglation liksom de tidigare borgmästarna i Nykarleby. Han fortsatte tillsammans med sin svåger, rådmannen Jacob Bochmöller, den affärsrörelse, som Cordt Bochmöller haft och Cordts änka Anna Gammal upprätthållit. Detta framgår bl.a. av följande. Borgmästaren Wilhelm Ross och rådmannen Jacob Bochmöller gåvo vid rådstugudagen den 26 april 1680 klageligen tillkänna, att deras tjänare Anders Hansson, som hösten 1679 varit till Stockholm med en skuta gods, kommit sjuk hem och dött några dagar efter hemkomsten samt att i hans kista hade bort enligt räkningarna finnas 991 daler 3 öre krmt, men att 90 dr 28 öre saknades. Båtlagets 7 personer förhördes om bristen.

Vid rådstugurättssammanträdet den 15 dec. 1690 omtalades, att »den förrige borgmästaren sal. Wilhelm Ross är för några dagar sedan saligen i Herranom avsomnad». Han hade således dött i början av december s. å.

Gift före dec. 16621 med Anna Cortsdotter Bochmöller. Hon flyttade 1703 till sin måg kyrkoherden Forsman i Nykarleby, men var död redan före 1 febr. 17042.

Barn:

Magdalena Wilhelmsdotter Ross, gift med kyrkoherden Johan Forsman i Nykarleby.

Margareta Wilhelmsdotter Ross, död i Piteå 1715, gift med Bengt Granroth, kapellan i Uleåborg, död i Piteå 1715.

Johan Ross, kanslist. Död 1704.




8. Bochmöller, Jacob
, 23/1 1691—3/10 1701. Son av borgmästaren Cordt B. i Nykarleby och hans hustru Anna Magnusdotter Gammal. Född i Nykarleby den 3 mars 1650 . Inskrevs i Uppsala akademi den 10 juli 1666 under namnet »Jacobus Conradi Bochmöller», således redan vid endast 16 års ålder. Studerade handelsvetenskap i Hamburg 1667—68. Utnämndes till bokhållare i grevskapet Korsholm och Vasa den 13 juli 1669. »Hans hög grevlige nådes Gustav Adolf Oxenstiernas befallningsman Jacob Bochmöller» blir den 8 maj 1675 krävd inför Vasa rådstugurätt av handelsmannen Henrik Eggers på 1,448 daler krmt. Grevskapet Korsholm och Vasa hade från ingången av 1675 upphört att existera och då höll sig Eggers framme för att få likvid. Bochmöller hade, såsom den citerade notisen upplyser, avancerat till befallningsman i nämnda grevskap. Men då detta indrogs till kronan, blev han utan tjänst. Han flyttade då till Nykarleby och öppnade handel där.

Den 17 mars 1675 gav borgmästaren Wilhelm Ross tillkänna för borgerskapet i Nykarleby, »att Jacob Bochmöller ville inlösa det tomtställe Erik Hermansson åbott, vilket sedan är kommit under salig Niels Joensson och dädan under staden i skuldfordrans avbetalning». Möijmans änka satt på samma tomt nedanför, men dömdes att flytta därifrån. Bochmöller skaffade sig således redan på våren 1675 bostad i Nykarleby.

Den 5 januari 1678 sitter Jacob Bochmöller som »adjungerad» rådman i rätten i Nykarleby och blir den 6 maj s. å. ordinarie. »Emedan få äro, som i rätten sitta och eljest f.d. rådman Simon Mickelsson nu genom döden avgången är, ty åtfrågades borgerskapet, vilken de till rådman utnämna och välja ville, då samtlige nu närvarande svarade och begärde, det välaktad Jacob Bochmöller ville taga sig det besväret uppå. Och såsom borgmästare och råd tillika med dem funnos härutinnan ense, ty bejakade han omsider härtill, och blev däruppå efter sin avlagda rådmansed insatt uti rätten».

Den 14 dec. 1678 fick rådmannen Jacob Bochmöller rätt att övertaga Järffs hemman, ½ mantal stort, i Nykarleby. Åbon Matts Jakobsson Järff hade åsamkat sig icke mindre än 1,321 daler krmts rester till staden för hemmanet, varför rådstugurätten fråndömde honom bördsrätten och upplät det för 201 ½ dr krmt åt Bochmöller.

Jacob Bochmöller kom att deltaga i tre riksdagar (1680, 1682 och 1686) såsom representant för Nykarleby stad, redan innan han blev borgmästare. Borgmästaren Wilhelm Ross undanbad sig uppdraget för sin opasslighet, och då var Jacob Bochmöller den, som ansågs mest representativ. Härom berättas bl.a. följande i rådstugurättens protokoll.

Vid rådstugudagen den 7 aug. 1680 publicerades k.m:ts plakat om riksdag, som skulle börja den 1 okt. i Stockholm. Borgerskapet ville välja borgmästaren W. Ross, men han undanbad sig för sin opasslighet och föreslog rådmannen Jacob Bochmöller, som också blev enhälligt vald till stadens fullmäktig. Han uppmanades bl.a. söka utverka lindring åt staden från de 6 månaders underhåll, som krävdes för löjtnant Daniel Ramfelts servis, nämligen 110 dr krmt.

Vid Nykarleby rådstugudag den 23 aug. 1682 publicerades landshövdingen Didrik Wrangels skrivelse från Salo av den 10 augusti s. å. jämte k.m:ts plakat om en riksdag, som skulle börja i Stockholm den 2 oktober d.å. Borgerskapet tillspordes, »vem de ville välja till herrdagsman och på vad sätt de ville honom avlöna». »De nominerade enhälligt rådman Jacob Bochmöller härtill, emedan borgmästaren excuserade sig för sin opasslighets skull». Bochmöller »mottog efter långsamt betänkande och intalan» uppdraget. Han skulle få lika stor lön som andra städers riksdagsmän här i nejden. Jacob Bochmöller förmådde, som känt, icke hindra, att trivialskolan genom Vasa borgares verksamhet vid riksdagen 1682 bestämdes att flyttas från Nykarleby till Vasa.

Den 14 febr. 1683 var rådmannen Jacob Bochmöller åter hemma i Nykarleby och anmälde, att han som »herrdagsman härifrån staden på en, lång tid sig med egna medel uti Stockholm uppehållit». Han begärde därför ersättning. Borgerskapet ansåg sig ha svårt att bevilja den summa han begärde. Omsider nöjde han sig med 500 dr krmt, »som borgerskapet lät sig intala att uttaxera».

Vid rådstugudagen den 10 juli 1686 publicerades landshövding Gustav Grass' brev av den 5 juli och k.m:ts plakat om allmän riksdag, som skulle börja i Stockholm den 10 september s. å. Borgerskapet ville välja borgmästaren W. Ross »till herrdagsman», men han föredrog sin opasslighet, varför man åter valde rådmannen Jacob Bochmöller.

Bochmöller förmådde sannolikt icke uträtta så mycket för Nykarleby vid denna riksdag, som borgerskapet önskat, eftersom man vid nästa riksdagsmannaval förbigick honom och valde rådmannen Johan Carlsson till stadens representant.

Vid rådstugudagen i Nykarleby den 15 dec. 1690 ansågo borgarna nödigt att »vocera en annan borgmästare uti denförriges, sal. hr Wilhelm Rosses ställe, som för några dagar sedan saligen i Herranom avsomnade, då strax samtliga rådmännens vota föll på rådman välaktad Jacob Bochmöller, som prövades därtill bekvämlig och meriterad, ej allenast i anseende till hans egen person och kapacitet, utan ock för hans faders, fordom borgmästarens sal. Cordt Bochmöllers långliga och redliga tjänst vid samma ämbete här i staden». Borgerskapet bejakade enhälligt till förslaget beslöts därför anhålla hos landshövdingen om samtycke och förord för Jacob Bochmöller hos k.m:t.

»Rådman Jacob Bochmöller framledde (vid rådstugudagen i Nykarleby den 6 mars 1691) sig given fullmakt av k.m:t den 23 januari 1691 att vara borgmästare här i framlidne borgmästaren Wilhelm Rosses ställe, vilken fullmakt blev uppläst, varefter landshövdingen (Gustav Grass, som var närvarande) förmanade borgerskapet att erkänna Jacob Bochmöller som sin rätta förman och borgmästare». »Däruppå gav hans nåde hr landshövdingen till hr borgmästaren dess immission, varuppå välbemälte hr Jacob Bochmöller avlade nu sin borgmästared efter det nya formuläret».

Vid rådstugudagen den 21 maj 1692 uppsade Isak Erichsson Somp sin stadskassörstjänst. Borgerskapet begärde, att borgmästaren Jacob Bochmöller ville åtaga sig besväret. Den 23 maj lät han övertala sig att mottaga tjänsten. Stadskassören ålåg att även årligen bära upp kronoutlagorna från staden och leverera dem till kronobefallningsmannen i häradet.

Jacob Bochmöller deltog i 1693 års riksdag som ombud för Nykarleby stad. Han har undertecknat riksdagsbeslutet av den 20 nov. s. å. Också till 1697 års riksdag valde man Jacob Bochmöller. »Dock skulle man hos landshövdingen anhålla, att tvenne städer skulle låta representera sig genom en person». Jacob Bochmöller måste återvända för motvind. Borgmästaren Carl I. Forsman från Gamlakarleby gavs då rätt att också representera Nykarleby.

Den 26 augusti 1701 satt Jacob Bochmöller sista gången som borgmästare i rådstugurätten i Nykarleby. I Sursilliana omtalas, att han drunknade i Stockholm 3/19 1701, dit han seglat med egen skuta. Denna datering har uppfattats som 19 mars, men B. var ju i Nykarleby ännu i augusti s. å., och den 22 okt. 1701 omtalas vid rådstugurätten i Nykarleby, »hurusom för detta borgmästaren här i staden — — — Jacob Bochmöller på sin resa uti Stockholm för någon tid sedan igenom döden avgången är». Dateringen 3/19 1701 torde avse 3/10 1701, d.v.s. ett tryckfel har insmugit sig i Sursilliana.

Genom sitt hastiga frånfälle kom Bochmöller att efterlämna flera oklarerade affärer, så att änkan Margareta Brenner råkade i trångmål för dessa. 1 juli 1702 blev hon ålagd att svara kommerskollegiet, varför hennes man 1696 hade sålt sin farkost »till 2:ne som diktat sig namn», så att de med fartyget fått bedriva lurendrejeri. Den 1 augusti 1704 lät befallningsmannen Samuel Österbeck »inteckna för kronan Margareta Brenners, sal. borgmästaren Jacob Bochmöllers änkas egendom i löst och fast för 2,350 daler kopparmynt, som han av sterbhuset pretenderar, härflytande av bondeaccepter». Bochmöller hade mottagit varor av bönderna och förbundit sig att i stället betala deras kronoutskylder. I september 1705 måste änkan förskriva som pant åt befallningsmannen »hennes gård här i staden med ½ mantals hemman till 1,000 daler krmts värde, halva delen av beckpannan till 700 dr krmts värde samt vidare i huset 600 dr krmt». Stadskassören Henrik Wessman protesterade mot denna förskrivning, påstående sig ha företrädesrätt till tillgångarna, eftersom borgmästaren Falander eller sterbhuset tagit av honom konungens medel 471 dr 28 öre krmt och stadens utlagor för två år 502 dr 16 öre, allt tillsammans 1,730 dr 21 öre krmt.

I mars 1708 »undersöktes, om sal. borgmästaren Bochmöllers kassörsrest ifrån år 1701 och de föregående åren. Sterbhuset salderar sig till 1,179 daler 19 öre 12 pen:r silvermynt». Landshövdingen Clerck sporde, »vad säkerhet sterbhuset kunde för denna summa prestera». Borgmästaren Falander svarade, att i sterbhuset ej fanns annat att tillgå »än en ansenlig utestående gäld, vilken k.m:t och kronan till säkerhet blev uppdragen emot ovanstående summa».

Gift 9/1 1678 [Rättelse i marginalen med blyerts, 1673] med Margareta Isaksdotter Brenner, kyrkoherdedotter från Storkyro.

Barn:

Brita Jacobsdotter Bochmöller, gift med diakonen i tyska församlingen i Stockholm Carl Geijer. Barnlösa.

Anna Jacobsdotter Bochmöller, död i Luleå 1715, då hela familjen utdog. Gift med borgmästaren i Nykarleby Isaac Falander.



9. Falander, Isaac
, 22/11 1701—1715. Son av prosten Isaac Eriksson Falander i Gamlakarleby och hans hustru Brita Johansdotter Mathesius. Student i Åbo akademi 1695. Han kom 1697 till Nykarleby, var först stadsskrivare och orgelnist, men blev snart även rådman och inom kort borgmästare.

Den 31 juli 1697 »upplästes (vid rådstugudagen i Nykarleby) monsieur Isaaci Falandri till magistraten inkomna skrift, vari han söker att succedera rådmannen och notarien Johan Matlien, som nyligen sina tjänster uppsagt. Ty meddeltes bem:te [bemälte; omtalade] Falander magistratens rekommendation till hr landshövdingen, helst emedan Falander ock kan förestå organisttjänsten i kyrkan». Den 10 augusti s. å. har landshövdingen bifallit till förslaget, att Isaac Falander skulle anställas som stadsnotarie och orgelnist, vilket den 16 augusti kungjordes vid rådstugurätten. Falander fick väl då tillträda båda dessa tjänster, ehuru det dröjde nästan ett år, innan han offentligt insattes i stadsskrivartjänsten. »Efter hr landshövdingens samtycke gjorde Isaac Falander å bok sin notariied» den 30 juli 1698. »Sedan (samma dag) gjorde bem:te Isaac Falander — — — sin rådmansed».

Falander gjorde sig snabbt väl anskriven i Nykarleby. Därtill bidrog väl också, att han gifte sig med borgmästaren Jacob Bochmöllers dotter. Han hade sålunda icke varit här mera än tre år, innan borgerskapet på rådstugudagen den 22 okt. 1701 »samtliga begärde rådman och notarien här i staden Isaac Falander» till borgmästare efter den avlidne Jacob Bochmöller. Man framhöll, att »Falander här i staden nu i några år förrättat rådmans- och notarietjänst och under samma tid förhållit sig flitig och arbetsam och således till sådant ämbete gjort sig skicklig och meriterad». Rätten hemställde detta till landshövdingen med anhållan om hans rekommendation för Falander till k.m:t. Redan den 28 nov. 1701 har Karl XII i Wurgen givit fullmakt åt Falander på borgmästartjänsten. Den 22 febr. 1702 hade den anlänt till Nykarleby och Falander fick tillträda tjänsten. Han hade blott att underteckna en borgmästared och insända skrivelsen till landshövdingen. Den muntliga eden togs av honom den 21 maj s. å.

Isaac Falander började idka handel såsom andra borgmästare i Nykarleby. Sannolikt fick han övertaga sin svärfaders affär. Men han hade samtidigt även åtagit, sig ansvaret för Jacob Bochmöllers skulder och råkade därför snart i trångmål. I mars 1704 kärade Falander till handelsmannen Johan Ryss, för det denne »emot åtskilliga förbud tagit 5 tunnor tjära av hans handelsbonde Jakob Mårtensson ifrån Pensala, som till honom en stor post penningar skall vara skyldig; och tjäran i förtiden höstas vid inventeringen på hemmanet blivit till hr borgmästaren anslagen»!. I december 1709 måste borgmästaren Falander »avstå halva värdet i sin klinkskuta för 550 daler krmt, som han blivit skyldig lanträntmästaren Gerhard Hallberg i Vasa». Befallningsmannen Samuel Österbeck krävde samtidigt inteckning i borgmästaren Falanders egendom »för den skuld 1,142 daler 23 öre 16 p:r silvermynt, som han har att fordra av hr borgmästaren».

Falander hade som f.d. orgelnist i Nykarleby kyrka intresse för kyrkan och särskilt för en ny kyrkas byggande. Han anses som den, vilken jämte kyrkoherden Johan Forsman staden och landsförsamlingen främst har att tacka för den nuvarande kyrkans byggande. Av rådstugurättens protokoll framgår, att »borgmästare och råd konfererade med samtliga borgerskapet om nya kyrkans byggande här i församlingen» första gången 24 jan. 1706. »Vartill borgerskapet fann sig hel benägne, allenast omkostnaden för en och var sker efter råd och lägenhet». Början gjordes redan den 30 okt. 1706. Borgmästaren Falander presenterade i febr. 1708 en ritning, som assessor Elias Brenner i Stockholm gjort till en kyrka. Den skulle hava små kors, ett på bägge sidor. Ritningen följdes, men de små korsen lämnades bort. Indirekt framgår det av handlingarna, att borgmästaren Falander drog bekymmer om kyrkans nybyggande.

Till den riksdag, som riksrådet sammankallat till den 31 mars 1710 i Stockholm, förordnade landshövdingen (!) borgmästaren Isaac Falander att representera Nya och Gamla Karleby samt Jakobstad. Han kom att vara ombud för fem städer i Österbotten. Under bortavaron i Stockholm verkställdes den 18 april pantauktion för kronans räkning på borgmästar Falanders klinkskuta, som värderats till 1,000 daler krmt. Ingen bjöd mera än 720 daler. Handelsmännen Hans Werander och Jakob Rörvik fingo den för nämnda summa.

I juli var Falander ännu borta i Stockholm, då landshövdingen lät inteckna borgmästarens lösa och fasta egendom till säkerhet för dennes halva lön, som nu skulle levereras till staten. Borgmästarens hustru hade icke penningar att erlägga, varför inteckningen verkställdes.

Den 3 augusti 1710 var borgmästaren Falander »lyckligen hemkommen från herrdagen». Han lät för borgerskapet uppläsa åtskilliga handlingar angående det, som på riksdagen blivit »föredraget, avskedat och gottfunnet». Också upplästes landshövdingens skrivelse, att de städer Falander representerat, ännu skulle ersätta honom med 400 dr krmt, emedan det de tidigare sammanskjutit ej räckt till, då sammankomsten blivit långvarig och dyra tider rådde, Nykarleby stad hade att tillskjuta 60 dr 12 öre, som borgerskapet också lovade sammanskjuta åt honom. I augusti löste han tillbaka skutan av dem, som på auktionen inropat den.

År 1714 flydde borgmästaren Falander jämte större delen av Nykarleby stads invånare undan ryssarna. Falander avled 1715 i Luleå, då även hans hustru Anna Jacobsdotter Bochmöller och hela familjen dog, troligen i någon farsot.



10. Kluvensich, Josef
, 17/6 1719—1726. Född 1676, son av häradshövdingen Henrik Henriksson Kluvensik och hans hustru Susanna Josefsdotter Mathesius och alltså sonson till borgmästaren Henrik K. (n:o 6) i Nykarleby. Inskrevs jämte sin yngre broder Henrik 1691 i Åbo akademi och 5/11 1696 i Uppsala akademi. Mantalskommissarie 1705 och då bosatt i Uleåborg. Mistade sin gård nämnda år vid en brand. Var 1712 hospitalsföreståndare i Kronoby. Vistades såsom flykting i Sverige under ofreden och utverkade av k.m:t i Karlberg den 17 juni 1719 fullmakt på borgmästartjänsten i Nykarleby samt förfogade sig hit, så snart det blev möjligt.

Den 14 febr. 1722 hölls första allmänna rådstugudagen (så vitt protokollen utvisa) i Nykarleby efter ofreden. Borgmästaren Josef Kluvensich var då närvarande. Han publicerade k.m:ts fullmakt av 17/6 1719 för sig på borgmästartjänsten i denna stad efter sal. borgmästaren Isaac Falander. »I anledning varav han jämväl den 26 januari innevarande år (1722) uti högvälborne hr baron generalmajoren och landshövdingens närvaro sin borgmästared efter edsformuläret avlagt».

Josef Kluvensichs verksamhet i Nykarleby blev ej långvarig. Den 15 aug. 1726 satt han sista gången i rätten som borgmästare. Han hade valts till riksdagsman för Uleåborg och Nykarleby. Riksdagen började den 1 september s. å. Kluvensich blev synbarligen under vistelsen i Stockholm i tillfälle att åt sig av regeringen utverka transport till Uleåborg. Redan den 18 oktober 1726 har landshövdingen sänt brev till magistraten i Nykarleby med underrättelse, att »k.m:t har genom dess öppna fullmakt behagat transportera denna stads borgmästare hr Josef Kluvensich härifrån till Uleåstad att där uti den genom döden avlidne borgmästaren Esaias Groops ställe vara borgmästare». »Vi hava orsak så alle i gemen som var och en i synnerhet att beklaga, det denne staden haver uti borgmästaren Josef Kluvensich mist en redlig, uppriktig och i alla måtto staden välmenande borgmästare», uttalades med anledning härav till protokollet. Josef Kluvensich dog i Uleåborg den 27 juni 1740.

Gift 1:o med Maria Haak, f. i Stockholm 1674, d. i Uleåborg 23 juli 1729, dotter av till Uleåborg 1694 inflyttade guldsmeden Jacob Haak; 2:o med Brita Miller, f. i Gävle 1669, död barnlös, begr. i Uleåborgs kyrka 4 apr. 1740, änka efter kyrkoherden i Skellefteå, kontraktsprosten Olof Segersson Svanberg, d. i Skellefteå 3 apr. 1722. — Från 1:a giftet åtminstone 3 barn.



11. Brinck, Samuel
, 9/8 1727—1753. Född 1697. Son av landskamreraren i Vasa Samuel Brinck (f. 1670, d. 26/11 1723) och hans hustru Elsa Pehrsdotter Falck. Fadern landskamreraren hade råkat i stor skuld redan före flykten under ofreden, så att sonen »nästan ifrån sin barndom av sin morfader (faktoren Pehr Olofsson Falck) och andra fått understöd» vid sina studier. Sedan sonen 1722 blivit häradsskrivare i Korsholms södra härad »har han med sin lön underhållit sin moder och anhöriga». Hade studerat i Uppsala. Blev 11/9 1725 utnämnd till borgmästare i Jakobstad.

Vid magistratens sammanträde i Nykarleby den 24 okt. 1726 föredrogs landshövdingens brev med underrättelse, att Kluvensich blivit borgmästare i Uleåborg. Borgerskapet uppmanades att »utvälja tre förståndiga, meriterade och tjänliga personer att föreslås till borgmästare». Magistraten och borgerskapet föreslogo i första rummet borgmästaren i Jakobstad Samuel Brinck, i andra rummet landsfiskalen Carl Borgerus och i tredje rummet notarien och rådmannen i Gamlakarleby Sigfrid Brumerus. Om Brinck framhölls bl.a., att han 1:o visat »berömligt anlagd ungdomsflit i studier», 2:o »har bemälda borgmästare Brinck här i staden ansenliga fastigheter av gård och grund samt åker och äng, vilka så vida han härtill varit långt ifrån boende till stadens såväl som till dess egen stora skada äro ännu i sådant ödesmål och beklageligt utseende, som de av fienden vid dess avtågande ifrån länet uti ömkelig måtto lämnade blevo; 3:o har bemälte borgmästare Brincks förfäder varit sådana, som uti långliga tider emottagit och dragit den kraftigaste tyngden av stadens utskylder».

Samuel Brinck vistades denna tid vid riksdagen i Stockholm som representant för Jakobstad i och hade, som vi märka, intet annat att göra, än att giva sitt bifall till Nykarleby borgerskaps anhållan hos landshövdingen och k.m:t. Jakobstads borgare sökte beveka honom att bli kvar. Men det var synbarligen de fastigheter, han ägde i Nykarleby, som blevo bestämmande för hans val. Den 9 aug. 1727 gav k.m:t i Karlberg fullmakt åt Samuel Brinck på borgmästartjänsten i Nykarleby.

Den 25 okt. 1727 hölls på borgmästaren Samuel Brincks anhållan en allmän rådstugudag i Nykarleby. Han redogjorde då för vad han på riksdagen uträttat såsom stadens fullmäktig efter borgmästaren Kluvensichs avresa från Stockholm i mars 1727. Brinck hade med ledning av Kluvensichs ingivna memorial sökt utverka lättnader för staden och den 3 maj 1727 fått resolution om förlängning av frihetsåren. Vidare väntade han resolution om fem hemmans lösen till staden. Sist lät han uppläsa landshövdingens brev av den 15 september s. å. om ersättning åt borgmästaren Brinck »för dess sorgfälliga arbetande vid riksdagen». Borgerskapet beviljade honom »efter enhälligt omröstande» 100 daler silvermynt.

Den 2 mars 1728 var landshövding Reinhold Wilhelm von Essen och landssekreteraren Johan Borre i Nykarleby närvarande vid rådstugudagen. »Borgmästaren i Jakobstad, Samuel Brinck, framlämnade sin transportfullmakt till den här i staden vakanta borgmästarbeställningen efter borgm. Josef Kluvensich, som är transporterad till Uleå». Fullmakten upplästes, varefter Brinck avlade sin huld- och trohetsed samt tillträdde tjänsten.

Samuel Brinck hade den 26 dec. 1725 gift sig i Vasa med jungfru Katarina Bladh, f. 1708, d. i Nykarleby 7/6 1769, dotter av handelsmannen Johan Bladh och hans hustru född Kerstin Bröms. Johan Bladh hade såsom måg till den rika handelsmannen Bröms fått i sin ägo dennes stora fastigheter i Nykarleby, men hade efter ofreden flyttat till Vasa. Det var synbarligen dessa fastigheter Samuel Brinck såsom måg åt Johan Bladh blivit ägare till, och som gjorde, att han valde att bli borgmästare här för att kunna taga vård om dessa. Vilka de borgmästaren Brincks förfäder varit, »som uti långliga tider emottagit och dragit den kraftigaste bördan och svåraste tyngden av stadens utskylder», har tills vidare ej kunnat utredas. Samuel Brinck dog den 2 juni 1753.

[Inf. 2006-09-04.]



 




RÅDMÄN.

31. Schepper (även Skeppar o. Skeppare), Nils Larsson, son av borgaren Lars Nilsson i Nykarleby. Vistades 1671 borta, sannolikt till sjöss. Köpte 1678 en gård, belägen intill borgmästaren W. Ross' gård. Handelsman i Nykarleby; var 1695 den 7:de i ordningen efter sin rörelses storlek. Avlade 2/5 1681 rådmansed. Var äldsta rådman 1711.

Gift sannolikt tre gånger, 1:o omkring 1663. År 1675 är han gift med Karin Eriksdotter. År 1689 är borgaren Isak Andersson hans svärfader. Gifte sig i mars 1708 med jungfru Christina Tadman, som överlevde honom; levde ännu 1729.

Barn: se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 330.



32. Finelius, Carl Jönsson.
Borgare i Nykarleby 1675. Mindre handlande här 1695. Vicerådman 1678—90, ordinarie 19/5 1690—13/3 1709. Dödades av ryssar på Karlö under flykten.

Barn:

Ericus Caroli Finelius, inskrevs 17/6 1685 i Uppsala och 1691 i Åbo akademi.

Övriga barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 305.



33. Ryss, Grels.
Son av rådmannen Isak Grelsson Ryss (n:o 28). Handelsman i Nykarleby. Avlade rådmansed 19/5 1690. Dog redan omkring 1693. Hustru och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 328.



34. (Nyman), Matts Andersson.
Borgare i Nykarleby 1671. En av stadens största handelsmän 1695 (den 4:de i ordningen efter handelsgenantens storlek). Valdes 30/5 1694 till rådman och avlade 6/2 1695 rådmansed. Uppsade 6/5 1707 sin rådmanstjänst. Tillnamnet Nyman begagnas aldrig för eller av Matts Andersson. Hustru och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, ss. 311 och 326.



35. Mathlien, Johan Johansson.
Hemma från Uleåborg. Student i Uppsala från 2/10 1686 och i Åbo 1689. Ofta nämnd för excesser och gäld. Blev 6/2 1695 antagen till notarie i Nykarleby och 18/5 s. å. till rådman. Uppsade 1/7 1697 båda tjänsterna i Nykarleby. Var landsfiskal, då han 21/11 1705 gifte sig med inspektor Ulrik Kåcks dotter, Margareta Elisabet Kåck, i Runsor by i Korsholm. Borgmästare i Kristinestad 1719—30. »En odugling, som redan 1725 suspenderades från sin tjänst», dömdes 1729 till döden, men benådades. Dömdes i nov. 1730 att utvisas från Vasa »för det bedrägliga skrivande han för en och annan brukar». Begr. i Kristinestad 5 febr. 1731.



36. Falander, Isaac.
Blev 30/7 1698 notarie och rådman i Nykarleby. Sedan borgmästare här. Se ovan.


37. Groop, Esaias. Son av kopparslagaren Olof Esaiasson Groop i Vasa och hustru Elisabet Caspersdotter Martzan. Student i Åbo 1696. Erhöll 27/6 1701 fullmakt att vara likvidationskommissarie, »dessmedelst likvidationer borgerskapet och lantmannen emellan blivit honom anförtrodd». Antogs 5/2 1702 till notarie och rådman i Nykarleby. Var t.f. borgmästare här våren 1703. Var även stadskassör här. Avgick i juli 1703. Blev då kronobefallningsman, sist borgmästare i Uleåborg under flykten i Sverige. Död i Uleåborg 51 aug. 1726, begr. i kyrkan 1 maj. s. å. [Här är något som måste kollas upp.]

Gifte sig 8/12 1704 på Korsholm med jungfru Greta Stridbeck eller von Streitbach, d. i Uleåborg 19 aug. 1749, 67 år gl, dotter till amiralitetsöverkommissarien Johan von Streitbach och Wendela Ehrenskiöld. Hon gifte om sig 12 dec. 1728 med kapellanen i Uleåborg Georg Rajalin, d. i Uleåborg 5 mars 1739.

Barn, se K. Teräsvuori, Ståhlbergin suku, s. 16, ofullständigt. Hade 6 barn.



38. Wessman, Henrik.
Blev 5/8 1703 notarie i Nykarleby och 5/9 s. å. rådman. Postmästare i Nykarleby 1705—13. Blev oense med borgmästaren Falander och därför ogin att betjäna denne. Råkade hösten 1708 i slagsmål med provinsialinspektören Johan Bergström. Wessman utfor häftigt mot borgmästaren inför rätten när denne rannsakade om slagsmålet. »Språng han till bordet där rätten satt och 3 eller 4 gångor på rad slog näven i bordet, sägandes: för till protokollet, det fan tog dej». Borgmästaren befallde betjänterna föra ut honom. »Fånen besitta en sådan borgmästare, hundsvott, du bedragare, du hundsvott. Jag skall lära dig». Rätten dömde Wessman till livsstraff. Hovrätten upphävde den 19 febr. 1709 dödsdomen, och Wessman fick åter tillträda sina tjänster. Hade nya konflikter med borgmästaren 1711, om vilken denne införde relationer i domboken. Måste 1709 avstå rådmanstjänsten åt tullnären Petter Giedda och förlorade notarietjänsten 1712.

Gift i Vasa 25/8 1704 med jungfru Anna Beata Jungerman. Ytterligare om Wessman i Gen. Samf. Årsskrift X, s. 317.



39. Schepper, Lars.
Född omkr. 1664. Son av rådmannen Nils Larsson Schepper (n:o 31). Avlade 13/4 1705 rådmansed. Postmästare i Nykarleby 1705. Efter ofreden tullnär i Kristinestad.

Jämväl rådman där. Död i Kristinestad 12 aug. 1743. Hustrun, vars namn är okänt, d. i Kristinestad 28 apr. 1740. Ytterligare om honom i Gen. Samf. Årsskrift X, s. 330.



40. Brask, Nils Mattsson.
Son av (?) båtsmannen i Nykarleby Matts Pehrsson Brask. Var skrivare hos borgmästaren Wilhelm Ross' änka 1691. Köpte en gårdstomt i Nykarleby i mars 1693 av Anders Olsson. Avlade borgared 6/2 1695 och rådmansed 15/7 1707. Avsade sig rådmanstjänsten 11/5 1723. Hade ännu 1695 obetydlig rörelse. Krävde i dec. 1725 »herrdagspenningar för år 1719», också av de borgare, som inflyttat till Nykarleby efter 1719. Dessa vägrade. Brask framhöll, att präster, som 1719 ej hade fullmakt på någon tjänst, deltaga i herrdagspenningar. Handelsmannen Wessler svarade: »När rådman Brask blir biskop och borgarna präster, så vilja de utgiva dessa herrdagspenningar». Brask fordrade böter för sådant tal. Rätten utdömde åt honom 300 daler att uppbäras av alla borgare. Brask dog 1732, begrovs 5/2.

Gift före 1696 med Malin Holmudd.

Barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 303.



41. Giedda, Petter.
F. c. 1677. Var sannolikt borgarson från Vasa. Gifte sig där 14/11 1705 med Maria Eneroth, änka efter Petter Wijkman i Vasa och dotter av tullinspektören Petter Eneroth i Vasa och hans hustru Gertrud Thomasdotter Ryss. Torde genom svärfaderns bemedling förhjälpts till tullnärtjänsten i Nykarleby. Installerades här av provinsialinspektören Johan Bergström den 6 febr. 1707, »då och i förstone dess undfångna fullmakt på berörda tjänst blev uppläsen». Den 3 april 1709 gav landshövdingen honom fullmakt på en rådmanstjänst i Nykarleby. Därmed blev Henrik Wessman berövad sin rådmanstjänst. Denne gjorde den 28 april s. å., då fullmakten föredrogs och Giedda skulle tillträda tjänsten, ivrigt motstånd. Wessman framhöll, att han redan lagt in en besvärsskrift till landshövdingen mot tullnären. Hotade att gå till kungs med saken, men kunde ej förhindra, att Giedda blev rådman. Skyllde rådmannen Brask för åtgärden. Giedda var rådman ännu 1736. Erhöll 21/2 1721 fullmakt av landshövdingen på notarie- och kassörstjänsterna i Nykarleby, vilka han innehade till sept. 1725. Var även postmästare i Nykarleby 1730—40. Dog 1740, begrovs 16/3. (Jfr. Gen. Samf. Årsskrift X, s. 304 och 311).



42. Juniander, Johan.
Son av rådmannen Johan Carlsson Enquist i Nykarleby (n:o 27). Var postmästare i Nykarleby 1704—5. Blev rådman 1705. Anhöll 31/1 1731 att, »för sin ålder och mörka syn» bli befriad från rådmanstjänsten. Rätten anhöll, att han ännu en, tid ville kvarstå. Han hade »alltid med gott beröm och uppriktighet förenämnda angelägna syssla vårdat». Hustru och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 309.



43. Nyman, Lars Andersson.
F. c. 1683, d. 1743, begrovs 10/6. Handlande i Nykarleby. Avlade bisittared 19/3 1722 och föreslogs 21/1 1723 till ordinarie rådman. Undanbad sig 13/11 1723, emedan han var änkling. Om honom vidare i Gen. Samf. Årsskrift X, s. 310.



44. Rörvik, Jakob.
Son av borgaren Knut Knutsson Lill i Nykarleby. Vann 10/5 1705 burskap i Nykarleby. Var 1709 stadskassör. Antogs 21/1 1723 till rådman, avlade 21/10 s. å. rådmansed. Dog 1735.

Gift 1:o före febr. 1708 med Catharina Grandell, dotter av kyrkoherden Johan Grandell i Nykarleby och hans hustru Vendela Wernberg samt änka efter pedagogen i Jakobstad Carl Scholberg; 2:o med Beata Elisabet Rörvik.

Barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 329.



45. Brenander, Hans.
F. d. mönsterskrivare vid Smålands regemente. Ansökte i början av 1725 att bli antagen till notarie och stadskassör i Nykarleby, sedan k.m:t 1724 förordnat, att tullnären Petter Giedda skulle lämna dessa tjänster. Då landshövdingens skrivelse med förord för Brenander föredrogs (Va 1725) för borgerskapet, anmärkte det, att k.m:t vid senaste riksdag beviljat städerna frihet att disponera över dylika tjänster och att lönen för dessa vore för liten för en skild syssla, varför de ej ville få flera betjänte. Landshövdingen gav dock den 14 maj 1725 fullmakt åt »f.d. mönsterskrivaren Hans Brenander» att vara notarie och kassör i Nykarleby. Den 1 september 1725 var Brenander kommen till Nykarleby och avlade sin tjänsteed. Den 25 sept. s. å. avlade han även domared och antogs till t.f. rådman samt den 18 dec. s. å. till ordinarie rådman. Har 8/8 1734 sista gången undertecknat brev av magistraten till hovrätten. Omtalas i sept. 1736 som död.

Gift med Elisabet Wijdbohm, som överlevde mannen.

Barn:

Bengt, f. 1730.

Anna Lisa, vuxen 1742.

(?) Niclas Brenander, auskultant. Gift med Maria Kurlagia, som vistades i Nykarleby 1748.



46. Kempe, Daniel.
F. i Gamlakarleby 1692, död i Nykarleby 1739. Var 1712 skrivare hos handelsmannen. Johan Ryss' änka. Köpte gård i Nykarleby 6/5 1723. Handlande. Avlade 29/2 1724 bisittared och 15/1 1729 rådmansed. Avsade sig rådmanssysslan 30/4 1735. Om honom i övrigt samt om hans hustrur och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 291. Hans senare hustru Helena Calamnius gifte sig efter Kempes död med handelsmannen Erik Rydman.



47. Lithovius, Samuel.
»Kyrkoherdens son från Lappo, Samuel Lithovius, antogs till borgare och avlade sin ed» i Nykarleby den 22 jan. 1724. Denna Samuel Lithovius var således son av kh. i Lappo, mag. Michael Samuelsson Lithovius, och hans hustru Klara Larsdotter. Född 23 jan. 1704, död i Brahestad 5 sept. 1765. Köpte 15/3 1728 en gård i Nykarleby av tullnären i Kristinestad Lars Schepper. Antogs 17/11 1733 till vicerådman, valdes 16/12 1735 med sluten votering till rådman och tillträdde tjänsten 3/3 1736. Har 10 okt. 1749 senast undertecknat brev av magistraten i Nykarleby till hovrätten. Blev 1748 utnämnd till borgmästare i Brahestad.

Gift 1:o med Katarina Bullien, född i Vasa 8/9 1708, dotter av kronobefallningsmannen Reinhold Bullich och hans hustru Brita Mickelsdotter Asplund; 2:o sedan 1760 med Susanna Aejmelaeus.



48. Wessler, Lars.
Hemma från Högsjö socken i Medelpad. Vann 6/5 1723 burskap i Nykarleby. Valdes 16/12 1735 med sluten votering till rådman efter avlidne Hans Brenander, installerades i tjänsten 3/3 1736. Deltog i riksdagen 1751 som ombud för Nykarleby, Kristinestad och Brahestad. Wessler var 1740 »arrendator till Kimo bruk». Tillhandlade sig 1741 hälften av Orisbergs bruk. Sålde denna del 25 nov. 1754 åt landshövdingen Gustav Abraham Piper i Vasa för 18,000 daler. L. Wessler hade utnämnts till borgmästare i Gamlakarleby och skulle nu flytta dit, men dog emellertid redan 13 mars 1755, 56 år, 4 mån. gammal. Ytterligare om Wessler samt hustru och barn i Gen. Samf. Årsskrift X, s. 316.



49. Claesbergh, Olof.
F. c. 1706 i Karlshamn i Sverige. D. 5/5 1745 i lungsot. Är notarie i Nykarleby från början av 1735. Antogs 16/12 1735 till rådman. Blev även handelsman. Har mest låtit tala om sig för sitt religiösa intresse. Redan hösten 1738 var han bland dem, som antastades av kyrkliga och världsliga myndigheter för avvikande åsikter om den allmänna gudstjänsten, de s.k. separatisterna. År 1741 var han inkallad till Åbo hovrätt i förhör och fick tillstånd att återvända till Österbotten. Skulle dock hållas under observation av prästerskapet och rapport ingivas till hovrätten om hans vidare förhållande. Han lät dock ej dämpa sig därav. Söndagen den 28 juli 1745 trädde han vid aftonsången fram på stora gången i Nykarleby kyrka, när predikan var slut och prästen skulle gå ned från predikstolen, och läste med bibeln i hand med hög röst upp Pauli brev till filipperna 1:3 (»Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder») samt riktade i ett tal anmärkningar däröver till prästerna samt frågade, huru de med gott samvete kunde säga dessa Pauli ord till sina åhörare. Claesberg blev avbruten av prästen, som började mässa, men fortsatte, när mässan tystnat. Folket närmade sig för att höra, men kyrkoherden Michael Jesenhaus vinkade med handen, att folket skulle avlägsna sig från kyrkan. Rådmannen Jakob Neuman och handelsmannen Erik Rydman, »merbemälta Claesbergs släktingar», tillsades att leda ut Claesberg ur kyrkan. Saken undersöktes vid flera rådstugudagar. Man bad Claesberg förklara, varför han uppträtt i kyrkan. Han svarade omsider, »sedan han en stund stått tyster, således: Vad jag i denna sak gjort, däruti har jag till Guds namns ära följt mitt bästa förstånd och samvete. Och som tillståndet här är beklagligt så sömnaktigt och säkert, så behöves väl, att någon finnes, som dem därutur uppväcker». Den 28 sept. 1745 dömdes Claesberg med stöd av Missgärningsbalken VI kap. 4 § till 25 dr smts böter. Sedan utslaget avkunnats för honom, anhöll han om ett anständigt fängelse, emedan han ej förmådde betala böterna med penningar, »sägandes sig lida för samvetet och ej som en missgärningsman».

Hustru, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 292 och 312.



50. Hallberg, Petter.
Född i Vasa den 7 nov. 1705, död i Nykarleby c. 1743. Son av handelsmannen Anders Hallberg i Vasa och hans hustru Elisabet Eriksdotter Fant. Petter Hallberg manades av magistraten i Vasa 24/9 1729 att avlägga burskapsed i Vasa, men han framhöll, att hans svärfader rådmannen Brask i Nykarleby gärna ville ha honom till sig. Anhöll därför om några års anstånd, men att likväl bli skriven som borgare i Vasa. Beviljades fyra års uppskov. Petter Hallberg valde att flytta till Nykarleby. Blev handelsman här. Valdes den 8 maj 1741 till rådman och avlade rådmansed 14/10 s. å. Han utverkade d. 14 maj 1741 av bergskollegiet i Stockholm rätt att övertaga Orisberg och att återuppbygga det förfallna järnbruket. Han skulle få uppbygga en stångjärnshammare med tvenne härdar samt en kniphammare. Beviljades tolv års frihet från skatter för bruket. Han överlät på hösten 1741 hälften av Orisbergs bruk åt rådmannen Lars Wessler i Nykarleby. Hallberg dog redan omkring 1743.

Gift omkr. 1729 med Katarina Brask, dotter av rådmannen Nils Brask. Hon gifte om sig 1744 med handlanden Lorents Mathias Björkman i Stockholm.

Barn:

Nils, f. i Vasa 3/8 1731.

Elisabet. Ärvde efter fadern 11,741 dr krmt.



51. Neuman, Jakob.
Son av handelsmannen Lars Andersson Nyman i Nykarleby. Var handelsman här 1736. Rådman 1745. Död 31/8 1760. Hustru och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 311.



52. Aulin, Hans.
Född 2/5 1698, död 14/3 1763. Handlande i Nykarleby. Rådman 1746. Hans släkt, hustru och barn, se Gen. Samf. Årsskrift X, s. 284.

[Inf. 2006-09-12.]



K. V. Åkerblom  (1928) Borgmästare och rådmän i Nykarleby 1680—1750. Genos 12 s. 287—307.
Stig Haglund digitaliserade.


Läs mer:
Första delen: Borgmästare och rådmän i Nykarleby 1620—1680.