Herrskapstiden

(1653—1674)
Så snart drottning Kristina blivit krönt (vid riksdagen 1650), skyndade sig adelsmännen att ställa sig i kö för att av drottningen begära stora förläningar, om möjligt för evärdelig tid! Drottningen hade visserligen på riksdagen svarat de ofrälse stånden, som yrkat på indragning av förläningarna, att hon icke ville ”utslå eller förgäta reduktionsyrkandet”, men att hon då ej ville fatta beslut därom, utan senare skulle hålla en ”konungs räfst” enligt lagen. Men endast några månader senare var detta löfte glömt. I stället vidtog hon rakt motsatta åtgärder. Hon började frikostigt utdela stora förläningar på evärdlig tid och smärre på behaglig tid. Varför sådant slöseri? Sannolikt ville hon därmed binda vid sig högadeln. Även hennes fader hade använt detta medel i samma syfte.

Om detta var syftet, som troligt är, så lyssnade hon icke till dem, som ville hindra sådant. Österbotten var sedan 1612 anslaget för krigsflottans underhåll och var därför en ”förbjuden ort”. Detta framhölls flera gånger i riksrådet, och så sent som vid riksdagen 1650 underströks det. Kammarkollegiet hade också 1647 förbjudit sina kamrerare att giva uträkningar på gods i Österbotten och Norrland. Men drottningen utfärdade gåvobrev utan kammarens vetskap. Riksskattmästaren Gabriel Bengtsson Oxenstierna, som med hänsyn till sitt ämbete hade bort hindra förläningar i Österbotten, gick i spetsen och lockade andra att följa föredömet. Han utverkade den 26 mars 1651, att drottningen gav honom Mustasaari och Lillkyro socknar samt Vasa stad som grevskap i evärlig ägo. Andra herrar voro då ej sena att hålla sig framme.

den 20 sept. 1651 gav hon 82 1/4 mantal i Vörå som friherrskap åt generallöjtnant Georg Paykull

den 20 nov. 1651 Karleby socken som friherrskap åt Gustav Persson Banér

den 26 nov. 1651 Laihela och Malax socknar som friherrskap åt riksrådet Gustav Bonde

den 20 mars 1652 Nykarleby, Lappo och Ilmola socknar samt 42 1/12 mantal i Vörå som grevskap åt Klas Tott

den 17 april 1652 en stor del av Storkyro socken åt Gabr. Bengtsson Oxenstierna som tillökning till grevskapet Korsholm och Vasa

den 28 maj 1652 Närpes socken åt studenterna Jakob och Anders Lilliehöök

den 19 juni 1652 Pedersöre socken åt Jakob De la Gardie

den 18 sept. 1652 Lappfjärds socken åt överste Simon Hielmfelt och åren 1651—53 åt ett dussin herrar av lägre rang byar i södra Österbotten

På samma sätt bortskänktes alla socknar i norra Österbotten åt höga herrar.



K. V. Åkerblom (1948) Pedersöre storsockens historia intill 1865 del 2, sid. 377 f.