III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

Om Lindqvistarna


Släkten Lindqvist härstammade från Kårda [skall vara Kärda] socken i Jönköpings län, Småland. Den förste till Finland inflyttade var Abraham Lindqvist, f. i Kårda 1696, och svarvare till professionen. Han skall ha tjänat som dragon under Karl XII och var borgare i Jakobstad 1743—1765. Sistnämnda år flyttade han till Nykarleby, men återvände till Pedersöre 1784 och flyttade därifrån till Messuby, där han hade en lanthandel, och sedan på nytt till Nykarleby 1787. Där förblev han till sin död den 11 febr. 1799. Enligt Z. Schalin skall han ha dött först 1801 vid 105 års ålder. Han var gift 1) med Brita Trana, d. i Jakobstad 12 juli 1753 vid 43 års ålder och 2) med änkan Anna Maria Bergman i Jakobstad den 16 okt. 1761. Hon var född den 12 febr. 1718; dödsåret är obekant.

Abraham Lindqvists son Carl var född i Jakobstad den 29 jan. 1747 och dog i Nykarleby den 19 juni 1839 av ålderdom. Han var till en början sjöman och blev senare handlande i Nykarleby och för åren 1781—95 i Tammerfors. Efter återkomsten till Nykarleby blev han rådman 1812. Han var även kurator för stadens fattigkassa och kyrkvärd, ägde gården nr 23 och 1/2 av galeasen Carl Georg och 2/3 av briggen Freja.

Carl Lindqvist var andra gången (19.11.1778) gift med korpralsdottern Maria Margareta Tronstedt, som dog i Nykarleby 1825 i lungsot. Han var en framgångsrik affärsman och dessutom en, för den tidens förhållanden, bildad och beläst man, med ett ganska stort privat bibliotek. Sinnesro och förnöjsamhet utmärkte honom särskilt på gamla dagar. Vid någon gästmåltid, berättas det, steg gubben Lindqvist upp sedan man slutat äta, och bad att få sjunga en visa, såsom man i den gamla tiden ”sjöng ifrån bord”. Han sjöng ungefär så här:


”Hur säll den är
i sin enkla hydda,
som ingen sorg har
för dagar flydda,
och ingen sorg har
för dem som fly.”


På ålderdomen skildras Carl Lindqvist som en mager, hoptorkad, vithårig gubbe, som satt och pratade för sig själv, läste ur minnet och sjöng psalmer med sin darrande röst. Han var då i 80-årsåldern. Barnbarnen fördes emellanåt till honom, och eftersom han hade svag syn, kände han då efter med handen, huru långa de var. Han var svartsjuk på sin andra hustru Maria och lät henne inte sitta vid fönstret och spinna. Hon måste sitta på en kista inne i rummet vid kakelugnen. Hon säges ha varit en mycket from kvinna. 25)

Bland barnen märkes Isak (eller Isaac) Lindqvist, f. i Tammerfors 8 febr. 1788 och död i Nykarleby 8 jan. 1853 i slag. Han var handlande och rådman, vicekonsul och skeppsredare, en av stadens stora köpmän på sin tid. Han ägde 1/3 av barken Jupiter, 1/3 av fregatten Juno och ensam briggen Iduna. Han var även ägare till gården nr 41, som han inköpte 1817 och sålde 1846. Han gifte sig den 13 nov. 1819 med handlandedottern Johanna Sofia Kyntzell (f. 27.2.1794, d. i Nkby 25.2.1857).

Rådman Isak Lindqvist, Lybecks, Haeggströms och Topelius svärfar, var en i många avseenden framstående man, framom sin tid, bildad och intelligent. Affärsverksamheten låg dock ej så bra till för honom och han gick i konkurs 1843. Han hade däremot ideella intressen, älskade litteratur, poesi och musik, skrev trevliga brev till barnen och undervisade själv sin yngsta dotter Lotta på ett intresseväckande sätt. Han utgick t.ex. i allmänna geografin från hembygden och lät dottern göra färder i fantasin bort till främmande länder, alldeles på samma intressanta sätt som hans egen utmärkta lärare Joh. Gabr. Toppelius i tiden. Lotta blev snart ganska hemmastadd på Europas karta —, säkert ovanligt för en ”familjeflicka” den tiden. Lindqvists språkkännedom, lånebiblioteket etc. har redan omtalats. Fru Lindqvist var av samma kynne och idealistiska läggning. Makarna skrev båda vers, familjepoesi till högtidliga tillfällen och lättflytande intressanta brev.

Efter de tre döttrarnas giftermål sålde rådman Isak Lindqvist omkr. 1847 sin gård nr 41 bredvid apoteket till handl. Carl Edvard Ekholm och flyttade med fru, dottern Lotta och 2 söner till sin forna hemgård nr 23 — en ”intaga” i den stora Hammarinska tomten, utan egen gårdsplan. Det var en tvåvåningsbyggning, dock kallad ”mindre” eller ”lilla” byggningen sedan Hammarin övertagit densamma. Kaptenskan Poppius bodde och höll skola där på 1850-talet.

Här bodde Lindqvists i omkr. 10 år i övre våningen. Isak Lindqvist dog i slag 1853 vid nära 65 års ålder. Hustrun överlevde honom i fyra år. Efter hennes död 1857 flyttade dottern Sofia Charlotta 21 år gammal till sin svåger J. A. Lybeck för sin återstående levnad.

Av Isak Lindqvists barn gifte sig som bekant Maria Emilia (f. 1821, d. 1885) med Z. Topelius, Johanna Mathilda (f. 1833, d. 1891) med borgmästaren i Nykarleby Johan Anders Haeggström och Isabella Augusta (f. 1825, d. 1873) med rådman J. A. Lybeck.


22. Zacharias Topelius.
Efter oljemålning av E. J. Löfgren 1872.
23. Maria Emilia Topelius, f. Lindqvist.
Efter oljemålning av B. Reinhold.


En annan son till Carl Lindqvist var Gustaf Adolf Lindqvist, ”Majgreven”, vars levnad och affärer behandlats på annat ställe i detta arbete.

Den talangfulla. Emilie Lindqvist beskrivs som en smärt, behaglig flicka med blå ögon och medelljust hår, vågigt vid tinningarna. Såsom fru skall hon starkt ha påmint om Alexander II:s gemål, kejsarinnan Maria Alexandrovna. Emilie hade många beundrare, innan hon, något tveksamt som det förefaller, gav sin hand åt den unge Zachris, sedan hennes förlovning med kanslisten, senare presidenten i Viborgs hovrätt Johan Snellman uppslagits och hennes beundrare, Zachris ungdomsvän Henrik Backman även svikit henne för att förlova sig med Marie Hammarin. 26)

Släkten Lindqvist spelade genom sina släktförbindelser, sin affärsverksamhet och sina kulturella intressen en central roll i Nykarleby genom hela 1800-talet, men särskilt före branden. Den var en av de rikssvenska släkter, som genom tiderna utövat ett kultiverande och civiliserande inflytande särskilt på borgerskapet i de österbottniska kuststäderna och därigenom vänt dess intressen och förbindelser västerut mot det övriga Norden.



Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid 180—182.


Nästa kapitel: En nykarlebykonstnär.


Läs mer:
Lindqvist i Bidrag till kännedom om det rikssvenska inslaget i Nykarleby stads befolkning på 1700- och förra hälften av 1800-talet av Woldemar Backman.
Isak Lindqvists villa Myggan eller Sista styvern.
(Inf. 2004-02-06, rev. 2012-07-23 .)