[Föregående kapitel: Familjerna Turdin och Rosenkampff.]

Gården nr 11, på västra sidan om torget, den tidigare Forsbergska gården, var av allt att döma den förnämsta i staden vid sekelskiftet. Under 1808—1809 års krig hade Turdins som följd härav nästan med ens militärinkvartering. Först svenska och sedan ryska officerare invaderade de Turdinska gästrummen. De höll sig vanligen med egen kock. Husets värd inbjöds ofta till deras måltider. Rådmanskan, som brukade vara rädd för åskan, ville ej höra kanonskotten på nära håll, varför hon flyttade ut till Djupsten. Hon lämnade, egendomligt nog, sina döttrar att sköta hushållet och konversera med de inkvarterade officerarna. De unga fröknarna skall ha tyckt, att de vigilanta ryska officerarna föreföll trevligare än de mera buttra svenska. Flickorna, Greta Christina och Catharina Sofia, den senare Z. Topelius mor, var då 18 respektive 17 år gamla. —

Även fältmarskalken, baron Mauritz Klingspor höll taffel i Turdinska huset. Döttrarna erinrade sig senare, huru den dag striden vid Oravais utkämpades, en ung ordonnans kom in i salen med en rapport och skrattande visade sin sönderskjutna kappa. Efteråt fick man höra, att den unge mannen stupat. Men Klingspor hade, sade man, bara ett råd åt sin prövade här: ”Retirera, retirera!” Och medan man rastade, läste han romaner till tidsfördriv ...

Så gick de långa vintermånaderna av året 1808 och våren kom. Den 3 maj höll en rysk platsmajor taffel i rådman Turdins salong (matsal). Rådmannen själv var gäst. Efter steken höjde majoren sitt glas med en betydelsefull blick: ”Mina herrar, jag ber er tömma en skål av särskild anledning, ty i dag överlämnas Sveaborg åt vår segerrika här!” Turdin ställde ned sitt glas. Den skålen kunde han ej tömma.

Men man fogade sig i förhållandena. En morgon efter fredsslutet kom han in till sina barn och berättade skämtande: ”Vi har fått rart främmande i natt.” ”Vem då?”, sporde de närvarande. Jo, en rysk överstinna! En liten dotter hade kommit till världen, och det var som om hennes far skulle anat, att han med henne skulle få en rysk officer till måg i huset. Hon var född den 28 okt. 1809, fick namnet Augusta och växte upp till en hurtig flicka, —”litet krigisk till lynnet”.4) Hon skulle som känt med tiden erövra den berömde ”Koskibaronen”, överste Rosenkampffs hjärta.