V. FATTIGVÅRDEN FÖRE BRANDEN

Utackorderingssystemet


Utackorderingssystemet fungerade givetvis någorlunda tillfredsställande ur stadens synpunkt sett, men auktionsprotokollen vittnar om tragiska och trista öden. Genom att det lägsta anbudet alltid antogs, blev vården och underhållet av fattighjonen givetvis lidande. Detta var för bönder, borgare och övriga näringsidkare ett utmärkt sätt att skaffa sig billig arbetskraft. Bland vårdnadshavarna nämnes på 1840-talet bl.a. nämndeman Daniel Styrmans i Karby, John Fredrik Henricsson Stadig, bonden Eric Andersson Mickelsbacka och Johan Andersson Pelkos från Forsby, bonden Matts Gustafsson Broa och torparen Jacob Pettersson Damskata samt bonden Johan Jönsson Gästgifvars från Soklot m.fl. Vårdnadshavarna pressade vanligen ned kostnaderna för hjonen till lägsta möjliga nivå. Ofta rymde dessa därför till staden för att tigga. Fattighjonet, pigan Maria Carlberg rymde sålunda från nämndeman Daniel Styrmans i Karby sommaren 1846 för att med bettlande uppehålla sig i staden. Genom kungörelse förbjöd fattigkommittén envar att hysa eller medelst allmosor underhålla henne, vid risk av åtal och ansvar. Maria Carlberg förklarade sig emellertid för prosten Borg, ”i anseende till den usla vård hon i alla afseenden njuter icke kunna utstå att vara och vistas hos Nämndeman Styrmans”, utan hellre vilja vara utan allt understöd än att fortfarande vistas där. Kommittén ansåg även att hon mot sin vilja ej kunde tvingas att vara där. Bonden Eric Mickelsbacka från Forsby åtog sig även att föda och vårda henne för 15 rbl, men ej att kläda henne. Kommittén antog detta bud. Mickelsbacka uppsade dock sitt åtagande före 1849, varför Carlberg utackorderades till bonden Elias Wik i Soklot för 18 rbl i året.

Ett fall från 1862 kan även nämnas. Avlidne garvaren Lindvalls två barn hade varit inackorderade hos inhyseskarlen på Holm hemman i Överjeppo, Daniel Lillas. De hade emellertid i hög grad vanvårdats och gossen Nikolai Lindvall hade nyligen ankommit till staden, trasig, barfotad och osnygg. Fattigvårdsdirektionen upphävde därför i maj s.å. kontraktet med Lillas för båda barnen, som senare utackorderades på annat håll. 14)

Fattiga med anhöriga, som kunde hjälpa dem, fick i allmänhet ej understöd av fattigförsörjningskommittén. Klockaränkan Johanna Beata Fontell, f. Rein, förvägrades sålunda i sept. 1848 ytterligare bidrag, trots att hon var över 70 år gammal och sjuklig, och kommittén fann, att hon nogsamt var i behov av understödet. Orsaken var, att kommittén hade sig bekant, att änkan Fontell ägde i livet en son, Johan Fredric Fontell, som var bosatt i Lampis socken i Tavastehus län och där ägde Kalkis rusthåll och följaktligen var i tillfälle att vårda och underhålla sin åldriga, sjuka och fattiga moder. De övriga barnen, som bodde i staden, var delvis bräckliga och dels medellösa. Rusthållaren Fontell skulle därför genom guvernörens åtgärd lagligen förpliktas att vårda och underhålla modern. Så skedde emellertid ej, och då änkan Fontell avled i febr. 1857 beslöt fattigvårdsstyrelsen åter vända sig till guvernören för att i promotorialväg söka ersättning av sonen för begravning och för underhåll sedan 1849. Dottern Anna Lisa Fontell åtog sig nu att gälda hela skulden med 10 rbl, vilket styrelsen åtnöjde sig med.

Vid fattigmönstringen i febr. 1850 infann sig åter en mängd fattiga, varav endast 14 beviljades understöd. Dessutom utackorderades genom auktion 11 barn, bland dem de tidigare nämnda barnen Forsman, Salin, Holstius och Gädda. Deras föräldrar skulle dock kallas till ett särskilt möte, ”såsom af Comiten välkända ehuru varande fattiga och oförmögna” för att ev. överenskomma om att de själva finge föda och vårda sina barn med understöd ur fattigmedlen. Så skedde ock. Skomakaren Matts Salins dotter Johanna anförtroddes dock åt klockaredottern Fredrika Fontell för 11 rbl, medan hustrun Lotta Salin själv tog hand om sonen Matts för 9 rbl. Tjärvräkaren Anders Gädda fick endast 6 rbl för vården av sin son Henric. Arbetskarlen Pasilas dotter Henrica och brandvakten Carl Bäckmans son Victor skulle utbjudas på auktion, ”emedan Committen icke har något förtroende att lemna något bidrag till sistnämnde personer. 15) Henrica utackorderades först till bonden Wik i Soklot och i mars 1850 till kopparslagaränkan Anna Sjöström mot 20 rbl i ersättning. Viktor Bäckman omhändertogs av rådman A. Dyhr för 12 rbl s:r. Den 1 mars 1851 indrogs emellertid understödet för Henrica Pasila och Otto Bäckman.

Från K.M:t beviljades 1849 ett anslag om 1500 rbl s:r för värnlösa fattiga barn i Vasa län. De skulle utackorderas, företrädesvis till jordbrukare. 16) Kommittén föreslog för stadens del brandvakten Carl Bäckmans son Otto, styrmansänkan Cajsa Nybergs son Frans Oskar och skomakaren Holstius son Carl August till erhållande av detta understöd. Då de ej var lämpliga till jordbrukare, uppmanades stadens samtliga hantverkare att sammankomma den 23 febr. 1850 för att mästarna skulle erbjudas att ev. mottaga gossarna i lära mot ersättning av ovannämnda medel. Endast några få av hantverkarna infann sig emellertid. Kopparslagaränkan Anna Elisabet Sjöström förklarade sig villig att emottaga gossen Carl August Holstius på villkor, att hon intill dess gossen fyllt 14 år finge 40 rbl s:r per år i ersättning. I händelse gossen ville skilja sig före 21 års ålder, fordrade hon vid 16 året 10 rbl, vid 17 året 15 rbl, vid 18 året 20 rbl, vid 19 året 25 rbl och vid 20 året 30 fbl s:r. Kommittén godkände för sin del dessa anspråk. Ingen av stadens mästare ville emellertid mottaga gossarna Frans Oskar Nyberg och Otto Bäckman. Den sistnämnde utackorderades i mars s.å. till sjömanshustrun Anna Jungeld för 12 rbl, och 1858 hos skomakaren Leander Backman på Nygård, men erbjöds i sept. s.å. skomakarlära hos skomakaren Jacob Björklund i Gamlakarleby, vilket styrelsen accepterade såsom fördelaktigt för Bäckman. Skomakaren Backman var även villig att avstå från sitt ackord mot att han fick uppbära detsamma till sept. månads slut, vilket styrelsen ävenledes godkände.

En liknande nådegåva förekom 1854, då kejsaren med anledning av sitt besök i Helsingfors skänkte 5000 rbl s:r till Finlands fattiga. På stadens lott kom 10 rbl, som fördelades bland tio av de mest behövande, bland dem åtta änkor. 17)

De ingångna utackorderingskontrakten skulle uppsägas före Thomedag, d.v.s. 21 dec., vid äventyr att kontrakten gällde även för följande år. Nämnda dag 1850 uppsade sålunda backstugukarlen Anders Drakabacka sitt kontrakt rörande fattiga kvinnan Maria Brunberg. Drakabacka frikändes från sin åtagna skyldighet. I hans ställe anmälde sig bonden Gustaf Bäck från Forsby villig att omhändertaga henne för 16 rbl 50 kop. s:r. Bonden Matts Broo, Forsby, åtog sig fattiga och sjuka kvinnan Brita Stina Brolin för 16 rbl s:r och bonden Jacob Forsbacka från Kyrkoby fattiga smedsdottern Stina Lisa Hedman för 16 rbl s:r. Anbuden godkändes.

Ett par tidstypiska fall må ytterligare anföras. Pigan Maria Schytén hade sommaren 1852 avrest sjöledes till S:t Petersburg med sin minderåriga (9 år) oäkta son August. Kort efter sin ankomst dit hade hon med en skeppare sänt gossen till Vasa. Han hade uppehållit sig där och i Vörå någon tid. Nu hade han förpassats till Nykarleby från sistnämnda socken. Han vistades nu hos borgaränkan Maria Friberg, som dock anmälde, att hon ej ville åtaga sig att föda och vårda honom. Senare ändrade hon sig dock, och bjöd vid auktionen den 6 april 1853 16 rbl för gossens vård, d.v.s. 1 rbl mera än bonden Johan Jacobsson Kärr i Forsby. Kommittén överlät gossen till änkan Friberg trots det högre budet, med motivering, att gossen då vore i tillfälle att åtnjuta undervisning i söndagsskolan i staden, varjämte kommittén kände änkan Friberg som en ”utmärkt ordentlig Menniska” och lättare kunde hava ett vaksamt öga över hans uppfostran.



[Kungörelse
Lördagen den 13 i denna månad kl. 11 f. m. kommer att, å ortens komunal hus, inför kommunalnämnden, för återstoden af detta år, åt den minst fordrande till vård och underrhåll öfverlämnas sjuka qvinnan Maria Gustafssons Bros trenne (3:ne) minderåriga barn, hvarom vederbörande underrättas. Nykarleby, den 2 juni 1885.
På kom. nämndens vägnar:

Friz Olson.


Ur Balladen om Siimas-Fii och Sjunga-Matt av Anita Wikman.]


Sjömansänkor förekom som vi sett ofta i förteckningarna. Det kunde emellertid även inträffa, att hustrun dog, medan mannen seglade på fjärran hav. Sålunda utauktionerades på utrikes resa stadde sjömannen Gustaf Rundells fyra moderlösa barn, gossen Gustaf, f. 13.10. 1853 och flickorna Maja Lovisa, f. 9.9. 1848, Anna Carolina, f. 7.2. 1851 och Wilhelmina, f. 27.5. 1855, den 1. aug. 1858. De omhändertogs i nu nämnd ordning av handlanden M. Sandström (12:rbl), backstugusittaren Anders Hansson. Nybacka (15:—), backstugukvinnan Maja Johansdtr Drakabacka (17:—) och inhyses Matts Anders Mietala Frill (18:—). Nybacka hade hyst familjen efter stadens brand, och överlämnade till styrelsen en dragsedel (”träcksedel”) , som berättigade hustru Rundell att uppbära varannan månadshyra för mannen från rederiet för briggen Onni. Fattigkassan skulle nu gottgöras för beloppet.



Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid. 288—291.


Nästa kapitel: Förändringar i fattigvårdskommittén. Nya vårdnadshavare.
(Inf. 2004-04-07.)