IX. HANDEL OCH SJÖFART 1810—1858

Utfärder till Djupsten


Sommaren 1831 gjorde kommerserådet Johan Turdin med anhöriga, bland dem dottern Augusta och barnen Topelius en utfärd till den yttre skärgården, troligen Kubban, där familjen Calamnius hade en sommarstuga. Återfärden skedde i en stor lastbåt, rodd av en hop skeppsarbetare. ”Gubben” Turdin styrde själv och under färden uppstod tät dimma. Snart blev Turdin osams med roddarna om den rätta kursen, och huru Turdin styrde och vände, kom de att ro flera varv kring de inomskärs liggande fartygen. Karlarna stod och rodde med de tunga årorna och resonerade sinsemellan spefullt om gamle rådmans villrådighet. ”Han måst vara förtjust”, sade någon, hänsyftande på den kända vitsen om rådman Lithén, vilken som nygift styrde upp på Rågårdshällan, då han var ute och rodde med sin unga fru.

Slutligen hade man hunnit till Djupstens skeppsvarv, som tydligt steg fram i dimman. Eftersom det redan blivit afton, beslöt man att taga husrum där för natten. Sällskapet inlogerade sig i den tidigare nämnda, för varvsarbetarna uppförda byggnaden.

Sofie Topelius (Schalin) mindes ännu 1903 vid 83 års ålder, huru hon då satt skyddad i lastbåten under morfar Turdins ena pälsskört, medan hennes unga ”moster” Augusta gömde sig i det andra. På morgonen väcktes hon på ligglaven i arbetarstugan av brodern Zachris informator Blank, som spelade gitarr och sjöng för henne.

En annan gång hade Gustaf Turdin bjudit ut ett sällskap till ett av sina fartyg, som just anlänt från Spanien. Löjtnanten, mag. Svahn var med. Det bjöds vin i kajutan, och Svahn trakterade gästerna så flitigt, att han själv blev ankommen. I detta tillstånd höll han till damerna ett tal, som slöt med ordstävet: ”Bäst man är på ärones trappa  ...”

På återfärden från fartyget upphanns förningsbåten av en annan båt, i vilken Z. Topelius och hans vän Henrik Backman återvände från en jaktfärd till Kubban, Deras båt togs på släp för en stund, men då gubben Turdin tyckte att släpbåten för mycket hindrade farten, befallde han lägga loss. Sällskapet övernattade sedan på Djupsten.


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid 415 f.


Nästa kapitel: Fartyg, byggda på Djupsten för Nykarlebyredarnas räkning efter 1810.
(Inf. 2004-04-03.)