III. NÅGRA NYKARLEBYFAMILJER. BORGARE, TJÄNSTEMÄN OCH VANLIGT FOLK

Postmästare v. Platen

Kapten Lars August v. Platen var trots sin relativa ungdom veteran från kriget 1808—09. Vid krigsutbrottet tjänstgjorde han som 15-årig fänrik vid Adlercreutz' värvade regemente på Sveaborg. Han blev tillfångatagen med det övriga regementet vid kapitulationen, men lyckades rymma och taga sig upp till armén i norra Finland. Där enrollerades han vid Helsinge regemente. Med detta regemente deltog v. Platen i reträtten från Kalajoki och i striden den 5 juli 1809 vid Hörnefors, den sista under detta krig, där finländare och svenskar kämpade sida vid sida.

Efter fredsslutet återvände han till hemlandet, ingick i rysk krigstjänst och deltog i strider i Kaukasus. Han tog avsked som kapten och bosatte sig i Asikkala, därifrån han 1826 flyttade till Nykarleby, där han var postmästare till 1840.

Före v. Platen var J. C. Hildebrandt postmästare till 1826, då han transporterades till gränspostmästare i Torneå. 111)

v. Platen skildras som en ”liten man, men mera skarp”. 112) Han hade dåliga affärer och tredskades att betala sina utskylder till staden. Magistraten beslöt därför småningom att sätta honom på gäldstugan (”jillstugu”). Med kännedom om v. Platens styvsinthet förstod man, att stadsbetjänten ej skulle komma långt med f.d. kaptenen. Man beslöt därför att personligen ”in corpore” besöka honom för att förständiga honom att genast träda i häkte. Till magistraten hörde då borgmästare Haeggström samt rådmännen I. Lindqvist, M. Lithén, J. Collander, J. A. Lybeck och C. J. Berger. Dessutom medföljde stadstjänare och annan handräckningspersonal. Det var en deputation om nio man, som med borgmästaren i spetsen infann sig hos v. Platen i hans bostad och framförde ärendet. Postmästaren åhörde lugnt borgmästarens tal utan att tappa kuraget, men då det var slut, steg han upp och, visande på pistolen, som hängde på väggen över postbordet, sade han kort och bestämt: ”Mig får ni inte levande härifrån!” Hållningen var så ”curageux” och gesten så hotande, berättar J. A. Lybeck, att flera av herrar rådmän fann för gott att omedelbart avdunsta. Rådman Berger började betänkligt hosta och harkla, gick för detta ärende till spottlådan vid kakelugnen och stack med detsamma ut genom dörren. Rådman Lindqvist drog upp sin snusdosa ur fickan, tog sig fundersamt en pris, och vandrade ännu snusande mot dörren, varefter han smet undan så behändigt som möjligt. Borgmästare Haeggström fann likaledes ställningen ohållbar och gick. ”Och jag”, brukade rådman Lybeck avsluta historien, ”jag blev till sist ensam med Platen, men vad hade jag att göra där vidare! Jag gick också ut!”

Då borgmästaren och rådmännen senare träffades på magistraten, höll de råd om vad som nu skulle företagas med den tredskande postmästaren. Alldenstund man ej syntes komma någonvart med honom, beslöt de att sinsemellan fördela den lyckligtvis ej alltför stora skulden, stadskassan till godo. Sålunda slapp man bekvämast ifrån saken.

v. Platen 113) var gift med stiftsjungfrun Sofia Johanna Munsterhjelm 114), ”ful men rik”. Hon bodde ej i Nykarleby annat än en kortare tid. Äktenskapet hade ingåtts den 21 mars 1830 på Jokela gård i Nastola. Sedan v. Platen avsatts från sin tjänst i Nykarleby 1840, gick han åter i rysk krigstjänst och ”dog en krigares död” i fästningen Gergebelsk i Avarien den 23 nov. 1843. Hans fru avled i Tuulos den 13 dec. 1867, och sonen Carl Bogislaus (f. 28.8. 1831) som löjtnant i Björneborg 1856. 115)

Enligt Nykarlebyskvallret hade v. Platen med sin hushållerska, ”Platas Fredrika”, en son Svante, senare adopterad Järnström och handlande i Vasa. 116)


Erik Birck (1980) Nykarleby stads historia del II, sid 228—230.


Nästa kapitel: Strombergs.


Läs mer:
von Platens avsked i Zacharias Topelius dagbok för augusti 1840.
Postmästare.
(Inf. 2004-01-06, rev. 2013-03-02 .)