XVII. STADENS INFRASTRUKTUR OCH ALLMÄNNA
SERVICE UTVECKLAS
fortsättning
på Kommunikationerna förbättras. Cykeln,
bil- och busstrafik
[Busstationen] |
Det dröjde nära 30 år,
innan staden fick en ordentlig busstation. Bussarna stannade i Wikska
hörnet [”Grönhuset”]
utan att ha någon fast punkt eller något rum för passagerarna.
De fick stå ute såväl vid vackert väder som i regn, köld
och snöstormar. En kortare period i början av 1930-talet stannade bussarna
vid Laqvists kafé på tomt nr 18 vid Köpmansgatan (nuv. Sollefteågatan) [Esso, senare St 1] söder
om torget, men när kafételefonen började ringa för ofta,
fick man igen flytta till Wiks hörn. Vid mitten av 1940-talet hyrde bolaget
rum för busstationen hos överlär. Björkvall
på tomt 59 [f.d. Alko-huset] i hörnet
av Borgaregatan och Östra Esplanadgatan. Rummet var enligt Arvid Haldin ett
bekymmer hela tiden. Bussarna blockerade gatan för den norrut gående
trafiken och rummet var kallt och otrevligt. Råttorna förstörde
vid flera tillfällen värdefulla matpaket och taket släppte igenom
vattnet vid regnväder och snösmältning. Omkring 1952 vände
sig bussbolaget till staden med en begäran, att plats skulle upplåtas
på torget för en busstation och att staden antingen skulle bygga den
själv eller hjälpa bolaget med finansieringen. Staden förklarade
sig villig att upplåta plats, men ej att finansiera bygget. Samtliga tre
banker i staden var emellertid villiga att bevilja ett gemensamt lån, om
staden ställde sig som garant. Detta gick staden med på. Arkitekt K.J.
Ahlskog uppgjorde därefter ritningarna och övervakade byggnadsarbetet,
som uppdrogs åt Bröderna Eng. Arbetet gick raskt undan och redan den
6 jan. 1954 kunde busstationen invigas. Kostnaderna hade stigit till 2.700.000
mk. Byggnadens areal var 17x7 m och huset betecknades som ”ytterst elegant
och hemtrevligt med smakfulla färger såväl in- som utvändigt.”
Cafémöblerna i blått och grått fick samma vitsord och
särskild uppmärksamhet väckte det, att borden var belagda med Perstorpsplatta
i grå färgton. Entusiasmen var stor och dir. Haldin uttalade vid invigningskaffet
förhoppningen, att busstationen skulle ”bli en milstolpe för Nykarleby
stad och att staden nu skulle gå emot en ny blomstringstid”, vilket
kanske var ett något väl optimistiskt yttrande. Stadsdir. Anders Nordström
frambar stadens tack och lyckönskningar till att den nya busstationen kommit
till stånd och köpman Axel Pensar drog paralleller mellan denna och den 1949 tillkomna nya järnvägsstationen,
som ”placerats på tok för långt från stadens centrum”. |
|