V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Juthbacka arbetsskola


Juthbacka arbetsskola för lytta verkade på orten i omkring 15 år och startade ursprungligen 1901 i Jakobstad av frk Netta Heikel. Hon samlade omkring sig några små vanföra barn, meddelade dem undervisning i vanliga skolämnen och försökte därjämte handleda dem i praktisk sysselsättning. Hon kallade sin skola Hem för medellösa vanföra barns undervisning och erhöll av senaten 1.000 mk för etableringen av skolan och 5.000 mk i årligt anslag. Villkoret för erhållande av statsunderstöd var, att minst 12 och högst 20, senare 25 elever, medellösa eller mindre bemedlade och vanföra, skulle undervisas minst 8 månader i året. När skolan flyttade till Juthbacka 1904, fortsatte hon med framgång att leda den till 1906, då hon avgick av åldersskäl (f. i Åbo 24.2. 1846, d. i Jakobstad 10.11. 1940). Skolan stod nu utan ledning, men i febr. 1907 tillskrev fattigvårdsinpektören för Finland Gust. Ad. Helsingius frk Maria Castrén och frågade, om Marthaföreningen i Nykarleby ville åtaga sig omsorgen om skolan. Detta bifölls av föreningen, vars styrelse i mars s.å. bestod av frk Maria Castrén ordf. och fruarna Selma Spolander, Maria Björklund, Maria Kisor, Karin Knape och Hilma Wiljanen. För läsåret 1907—1908 beviljade senaten 7.000 mk i statsanslag för upprätthållande av anstalten samt 2.000 mk för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel. Skolan var en av tre sådana i hela Finland; de andra fanns i Uleåborg och Helsingfors.

Skolans uppgift var, ”att i nyttigt arbete öva personer, vilka genom felaktiga eller bristfälliga händer icke äro förmögna till vanligt handarbete”. Elever fick anmäla sig från hela landet och kursavgiften var 30 mk i månaden. Till en början hade skolan svårt att få elever, trots annonser o. dyl., men sedan den nya föreståndarinnan Hella Widell personligen ställt sig i förbindelse med präster, skollärare och förtroendemän i kommunerna, fick den talrika elever. Deras skolgång bekostades av kommunerna, som i sin tur kunde påräkna statsbidrag.

År 1908 hade skolan 20 elever, 14 manliga och 6 kvinnliga, alla finsktalande. Den äldsta var 39 och den yngsta 9 år. Föreståndarinnan undervisade i folkskolans kurs, lärare W. Andersson i träslöjd och fru Brita Lindberg i herrskrädderi. Marthaföreningen bidrog till underhållet av skolan. Ordförande var år 1908 fru Selma Spolander. Redan år 1904 omlades h.o.h. dess läroprogram. Den teoretiska undervisningen blev i huvudsak lik högre folkskolans kurs. Huvudvikten lades dock på utbildandet av yrkesidkare. Undervisning meddelades sålunda i skomakeri, skrädderi, bokbinderi, korgflätning och slöjdarbete. På grund av svårigheten att erhålla läder nedlades arbetet i skomakaravdelningen under läsåret 1915—1916.

Med detta utvidgade program verkade skolan de tretton sista åren, till en början under ledning av folkskollärarinnan Hella Widell och de senaste tio åren av fru Gunborg Himmanen. Som biträdande lärarinna verkade under hela tiden på Juthbacka frk Aina Polén, som i huvudsak handhade den teoretiska undervisningen. För den praktiska utbildningen var en sömmerska, en skomakare och en snickare anställda.

Utbildningstiden omfattade i regel fyra år. Skolan hade i medeltal 20 elever och 5 unga män kunde årligen utgå därifrån. Av dessa slog sig någon ned som yrkesidkare i Nykarleby, och de flesta på andra orter. Senare skomakarmästaren Wiljam Pihlainen hade varit både elev och lärare i skomakeri på Lyttaskolan.

Efter överflyttningen till Juthbacka underhölls skolan med statsmedel. Dessa utgick ursprungligen med 8.000 mk årligen, men sänktes sedermera till 7.500 mk för att senare åter höjas till 8.000 mk. Under dyrtiden under världskriget utgjorde anslaget 10.000 mk med div. tillägg och för vårterminen 1919 utanordnades 6.000 mk.

Skolans angelägenheter handhades på ett föredömligt sätt av Marthaföreningen, vars ordf., frk Maria Castrén jämväl fungerade som ordf. i skolans direktion. Dess övriga ledamöter var under de sista åren frk Mimmi Lybeck, fruarna Nanna Grundfeldt, Ina Järnefelt, Ester Fougstedt och Edit Björkvall, av vilka den sistnämnda tjänstgjorde som sekreterare.

Skolan hade varit till gagn och välsignelse för många lytta, vilka genom den utbildning de erhållit kunnat taga sig fram på egen hand genom livet. Många av dem hade erhållit förmånliga anställningar och blivit dugliga och redbara yrkesidkare.

”Lyttaskolans” verksamhet nedlades omkring den 5 maj 1919 för att följande höst upptagas i Seinäjoki. (ÖP 26.7., 22.11. 1907 enl. Hbl. ÖP 14.2. 1908, 18.2. 1910. (E. Fougstedt), Nykarleby stads Marthaförening 1926—1956. ÖP 29. 3, 6. 4. 1956). 45)


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 225–227.


Nästa kapitel: Privata finska småbarnsskolan. Folkskolan. Grundskolan.


Läs mer:
Arbetsskolan för lytta firade julfest i Österbottniska Posten 1911.
Nykarleby stads Marthaförening 1926—1956 i Österbottniska Posten.
Pihlainens i Nykarleby i backspegeln av Anita Wikman.
(Inf. 2004-03-27, rev. 2024-01-11 .)