Ett märkligt försök att etablera en modern sågindustri gjordes
efter frihetskriget. Affärsmannen Gustaf Höglund anhöll den 15 sept. 1919 att få arrendera två av staden tillhöriga
jordområden vid Nålörn för en såginrättning. Området var 1 ha stort och arrendetiden 90 år med rätt att
hålla stockflotte i Nålörsviken. Efter 4 skattefria år skulle arrendatorn erlägga 1.500 mk i årlig arrendeavgift med 25 %
förhöjning efter 25 år samt efter ytterligare 25 år yttermera 25 % av den ursprungliga summan. Stadsfullmäktige biföll
efter lång diskussion med 9 röster mot 6, och sänkte dessutom arrendeavgiften till 250 mk årligen efter 4 år under de 25 första
åren. Sågen uppfördes vintern 1919—1920 och blev enramig.
Höglund var född i landskommunen och hade tidigare arbetat
som förman vid timmerarbete bl.a. vid Uleåborgsbanan. Som underofficer i Uleåborgs bataljon och Oulais reservkompani hade han slagit sig
ned på sistnämnda ort och verkade därstädes bl.a. som brobyggare och förvaltare vid en trävaruaffär, som han övertog
och drev i 15 år, innan han flyttade tillbaka till hembygden i mars 1918. Här inköpte han Värnamo lägenhet och kvarn och började med sågverket vid Nålörn. I jan. 1921 anhöll han att få arrendera även resten
av den s.k. Formansskogen därstädes. Båtplatsen och strandområdet söder om denna användes som allmän båtplats
för stadsborna och skulle ej utarrenderas. Beredningsutskottet föreslog en arrendetid för sågen om 25 år, vilket förslag
godkändes av stadsfullmäktige.
Nålörssågen drevs med framgång så länge Gustaf Höglund var vid goda
krafter. Tilltagande sjukdom och motgångar föranledde honom att 1922 ombilda företaget till ett aktiebolag, O.Y. Nykarleby trävaru
A.B., som han ledde till sin död den 18 aug. 1925 vid 61 års ålder.
Aktiemajoriteten innehades av bönder från Teuva
och bolaget gick i konkurs i okt. sistnämnda år. Den 11 febr. 1926 inköpte kyrkoförsamlingen Värnamo parcell av Höglunds
sterbhus för 160.000 mk. I köpet ingick ej Värnamo kvarn och vattenkraft med strandrätt. De sistnämnda såldes av sterbhuset
till handl. Victor Holmström och konstförvanten Joel Nilsson för 65.000 mk. Den 18 mars s.å. såldes på konkursauktion den
konkursmassan tillhöriga enramiga ångsågen med fasta och lösa maskiner, kontorsbyggnad, arbetarbostad och magasin samt bogserbåt,
pråmar, båtar, bomstockar o.a. lösöre.
— Företaget gick efter konkursen snabbt mot sin undergång, delvis under
mystiska omständigheter.
Den 3 dec. 1926 kunde ÖP meddela, att Nålörs ångsågs sågbyggnad den 25 nov. på
kvällen nedbrunnit till grunden. Maskinrummet hade man lyckats rädda. Sågen hade då stått sedan sommaren och stället var
obebott. Sågen hade efter konkursen övergått till en av aktionärerna i Östermark, jordbrukaren Oskar Säntti.
Sågbyggnaden
var försäkrad i Imatra för 246.000 mk och i Fennia för 140.000 mk, såginrättningen i dess helhet i Imatra för 384.000
och i Fennia för 200.000 mk. Verkställda undersökningar visade, att elden varit anlagd. De skyldiga visade sig vara en f.d. arbetare på
sågen från Kuortane och en arbetsförman från Teuva. Den senare hade lejt arbetaren för ändamålet för 5.000 mk.
Aktionärerna
i O.Y. Nykarleby Trävaru A.B. stod sedan konkursen under åtal för konkursbrott. Åtalet förkastades dock av rådhusrätten
i Nykarleby såsom ostyrkt den 30 nov. s.å.
Den 15 jan. 1927 dömdes de två skyldigbefunna vardera till 2 års tukthus.
Åtalet mot de övriga förkastades. Hovrätten höjde sedermera straffen till 3 års tukthus och 5 års förlust av
medborgerligt förtroende.
Vilka som egentligen stod bakom sågbranden utreddes aldrig. Det i och för sig lovande försöket
att grunda en modern sågverksindustri i staden hade emellertid misslyckats, kanske mest beroende på ovannämnda dödsfall, men även
på den alltmer vikande konjunkturen för trävaruindustrin. 2)
|
