XIII. NYKARLEBY UNDER FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

Nykarleby ”frivilliga brandkår” bildas


Den 14 sept. 1917 ingick i ortstidningen ett upprop från ”Intresserade” för bildandet av en frivillig brand- eller skyddskår ”till skyddande av privat egendom från event. åverkan och förstörelse.” Intresse förefanns enligt uppropet i staden och kanske också personer, som vore lämpliga ledare.

Snart skulle ett 50-tal seminarister anlända och tillika med ortens intresserade ungdom kunde då en tillräcklig numerär uppnås. Personer, som tillhört den förra frivilliga brandkåren fanns även. Ett diskussionsmöte efterlystes.

Ett sådant hölls även den 23 sept. på nykterhetskaféet i staden, men endast ett fåtal personer hade infunnit sig. Frågan behandlades därför endast förberedelsevis. Ett nytt möte hölls den 26 sept. Till detta hade ett större antal stadsbor slutit upp och ett livligt intresse för frågan kunde konstateras. Ett trettiotal antecknade sig nu som medlemmar i brandkåren. En fyramannakommitté, bestående av dr A. Hildén, handelsföreståndare W. Fagerholm, garvarmästare A. Jakobsson och lärarkandidat Karl Andersson tillsattes. Mötet tänkte sig, att samarbete skulle etableras med ortens scouter. En boyscoutförening hade bildats i staden i mitten av april av seminaristen Rudolf Dahlgren. Den räknade över 40 medlemmar.

Till kårens ordf. utsågs dr Hildén, till sekr. lärarkand. Andersson och till kassör hr Hugo Casén. Årsavgiften bestämdes till 1 mk. Flera möten hölls i fortsättningen. Den 19 okt. ingick en annons i ortstidningen om ”Skyddskårsmöte” söndagen den 21 okt. Detta var första gången beteckningen skyddskår offentligt användes. På grund av att vapen saknades, kunde kåren ej ingripa mot de våldsdåd, som förövats. Även i Munsala hölls ett medborgerligt möte den 30 sept. på ungdomshemmet för att ”besluta om den s.k. brandkårens upplivande.” Ett trettiotal medlemmar anmälde sig.

Skyddskårerna bildades ursprungligen som ett skydd mot de dagliga illdåden och våldsgärningarna i landet samt för att vid de ryska truppernas väntade utrymning förekomma ett befarat upprepande av de hemska våldsdåd, som retirerande ryska trupper utövat i Galizien och Baltikum. Ryktena om den av ryssarna uppgjorda evakueringsplanen för Finland i fall av ett tyskt anfall spelade sannolikt även en roll. Redan från början beskylldes skyddskårerna emellertid från socialistiskt håll för att vara borgerliga klassgarden. Samtidigt bildades på uppmaning av den socialdemokratiska partiledningen röda garden, som beväpnades med ryska vapen och inövades av ryskt befäl. I Nykarleby med omnejd fanns dock ej vid denna tidpunkt underlag för bildandet av något rött garde, och även skyddskåren uppträdde till en början under diskreta former. Några ingripanden mot de ryska aktiviteterna av olika slag kom ej på fråga, emedan kåren saknade vapen. I ortstidningen diskuterades och refererades olika åsikter om skyddskårerna numera öppet. I grannstaden Jakobstad hade både ett rött garde och en skyddskår (brandkår) bildats redan under sommaren.

Den 2 nov. meddelade ortstidningen, att Nykarleby skyddskår till sin ledare valt t.f. lektorn i gymnastik Niilo Böök som i aug. 1917 anställts vid seminariet. Kåren hade då 25 medlemmar, vilka till övervägande del var hemma från landskommunen. Kåren sammankom till övningar en gång i veckan. 31)



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid. 426 f..


Nästa kapitel: Lantdagsvalet 1917.


Läs mer:
Innehållsförteckning till kapitlet Frihetskriget.
(Inf. 2005-11-20.)