VIII. STADENS FÖRVALTNING OCH STYRELSE

Stadsfullmäktiginstitutionen införes

Dröjsmål med uppbörden, slarv med skrivelser, ofullständiga förteckningar över utarrenderade stadsägor, sammanblandning av olika ärenden i skrivelserna m. fl. försummelser från drätselkammarens sida hade under dess första tid försvårat eller omöjliggjort magistratens arbete. Dessa bristfälligheter berodde självfallet till största delen på ovanan vid kameralt arbete hos drätselkammarens personal. Denna och i synnerhet dess tidigare ordförande, dr Forsius, och t.f. kamrerare E. O. Söderström synes ej ha haft detta klart för sig, och skyllde i sin tur på magistraten, men framför allt på den tröghet och bristande sakkunskap den allmänna rådhusstämman visade vid handläggandet av sådana ärenden. Det framstod därför som alltmera angeläget, att rådhusstämman borde kompletteras med en stadsfullmäktiginstitution och Kejs. förordningen av 1873 genomföras i sin helhet.

Den 15 maj 1883 riktade åtta medborgare i staden en förnyad anhållan till magistraten att ”så fort som möjligt” sammankalla rådhusstämman för att överlägga ”om det icke redan vore på tiden att äfven inom vårt samhälle stadens angelägenheter kunde blifva skötta af stadsfullmäktige i stället för af Rådhusstämma.” Undertecknarna var dr K. Fr. Forsius, f. rådmannen J. A. Lybeck, handlanden P. A. Lybeck, apotekare K. H. Ekroos, lektor Gustaf Hedström, handl. Alfred Häggblom, skomakare J. H. Holstius och stadsfogde Johan Lingonblad.

Opinionen hade alltså breddats och omfattade nu även lägre borgerskap, hantverkare och stadsbetjänte. Magistraten beslöt att sammankalla rådhusstämman till den 30 maj. Kungörelse härom anslogs på rådhusets intimationstavla och infördes även i stadens tidning, varjämte stämman tillkännagavs genom ”öflig ringning”.

Den 30 maj infann sig Forsius, P. A. Lybeck, Häggblom, Ekroos och J Hedström personligen, medan J. A. Lybeck representerades av handl. M. Joel Hedström som befullmäktigat ombud. Holstius och Lingonblad hade uteblivit utan allmänt eller känt förfall. En mängd av stadskommunens röstberättigade medlemmar har dessutom infunnit sig. I magistraten satt borgmästaren, rådman C. Nylund och adjungerade ledamoten, fabrikör A. J. Thulin. Motsättningen mellan borgmästaren och supplikanterna framträdde nu klart.

Magistratens ordförande, borgmästare Wilander framhöll inledningsvis, att magistratens åsikt ”den allmännast inom staden rådande meningen icke torde vara för införande af stadsfullmäktige institutionen, emedan frågan egentligen tillkommit genom att en lista kringburits gård ut och gård in i staden och man sålunda velat förmå personer att vinna sitt syftemål, utan att flertalet måhända vore böjda för saken.” Magistraten hade dessutom ansett, att stadens tillgångar icke medgav att man ökade löntagarnas antal och deras avlöning, vilket bleve en oundviklig följd av fullmäktiges införande. Vidare hade rådhusstämmorna varit ganska talrikt besökta, då viktigare ärenden förekommit. Härigenom hade var och en av kommunens medlemmar varit i tillfälle att bevaka det allmänna intresset. Stadsfullmäktiginstitutionen däremot skulle innebära, att skötandet av stadens angelägenheter överlämnades åt några få personer och därför ”underkastades våda under en längre tid framåt.” Borgmästaren överlämnade dock åt stämman att fatta det beslut, vartill saken kunde föranleda.

En livlig diskussion uppstod nu. Röster höjdes för och emot stadsfullmäktiges införande. Slutligen begärdes omröstning enligt röstlängden från 1882. De som röstade för skulle skriva ”ja” på sina röstsedlar och de som röstade emot skulle skriva ”nej”. Omröstningen försiggick med slutna sedlar. Var och en hämtade sin sedel. Handlanden Hedström uttog som ombud även f. rådmannen J. A. Lybecks röstsedel, postförvaltaren Oskar Järnefelt på utrikesresa varande sjökaptenen Herman Backmans sedel, provisorn Julius Sandström f. rådmannen Albert Dyhrs sedel, postiljonen Herman Häggström postiljonsänkan Maria Eklunds sedel, handlanden Häggblom sin syster änkefru Ida Vestlins sedel och handlanden P. A. Lybeck sin syster, änkefru Pauline Grundfeldts sedel, allt på grund av inlämnade fullmakter. För Nykarleby vin- och spritvarubolag röstade bolagets disponent, handlanden M. Joel Hedström och för Haraldsfors' sågbolag dess disponent, rådman C. Nylund. Denne uttog röstsedel utom för sig själv även såsom förmyndare omyndiga skeppardottern Therese Silfvasts sedel samt som befullmäktigat ombud sjökapten Gustaf Lundqvists sedel. Dessutom tillställdes en mängd andra personer likadana röstsedlar med anteckning om envars röstetal.

Sedan stämman avlägsnat sig beslöt magistraten emellertid att enligt § 11 i lagen om kommunalförvaltning av den 8 dec. 1879 ej tillåta postiljonen Häggström och handlanden Lybeck att rösta för Maria Eklund och änkefru Grundfeldt, emedan de satt i oskiftade bon och ej utsetts av de övriga sterbhusdelägarna att föra deras talan eller befullmäktiga andra att göra det.

Sedan omröstningen därefter ägt rum befanns det, att 391 1/4 röster avgivits för och 151 1/4 röster emot reformen.

Härmed var saken emellertid inte klar. Då protokollet justerades den 4 juni, beslöt magistraten att vid nästa rådhusstämma meddela, huruvida verkställighet kunde följa på rådhusstämmans beslut eller ej. Då denna sammanträdde den 13 juni, vägrade magistraten att verkställa beslutet. ”Det var bekant ej allenast för Magistraten utan äfven för en mängd af stadens invånare, att en lista för rösters samlande af en i sådant afseende utsänd person kringburits uti enskilda hus i staden och försetts med namnunderskrifter, i och för stadsfullmäktige institutionens antagande.” Detta hade föranlett, att åtskilliga personer ”låtit förmå sig att rösta derför” och även ”i väsentlig måtto bidragit till utgången af den röstöfvervigt, som vid berörda stämma utfallit”. Då ett slikt förfarande stred mot § 1 i Kgl. resolutionen på städernas besvär av den 16 okt. 1723, ansåg magistraten att beslutet enligt denna resolution och nådiga förordningen avgående kommunalförvaltning i stad av 1873, 2 mom. § 5, borde ogillas. Detta med fäst avseende vid att en större röstövervikt icke kunnat åstadkommas än den vid stämman avgivna, oaktat sålunda sökt votering. Magistraten fann sig till följd härav förpliktad, att enligt nämnda förordnings § 46 vägra handräckning till verkställighet av beslutet.

Mot detta utslag anmälde apotekare Ekroos omedelbart missnöje. Besvär anfördes hos guvernören i Vasa län av dr Forsius, f. rådmannen J. A. Lybeck m.fl. Den 14 juli anmodade guvernören magistraten att yttra sig i anledning härav samt avfordra förklaring av de i besvären icke deltagande röstberättigade medlemmarna av stadskommunen. Vid rådhusstämman den 30 juli utsågs fabrikör A. J. Thulin att å rådhusstämmans vägnar till magistraten inlämna denna förklaring. I sitt utslag av den 20 aug. 1883 fann guvernörsämbetet i Vasa, att magistraten ej anfört laga skäl för sin vägran att till verkställighet befordra rådhusstämmans beslut av den 30 maj, att kommunens beslutanderätt borde utövas av valda stadsfullmäktige. Magistratens beslut upphävdes. Den ålades att, så vitt på magistraten ankomme, befordra rådhusstämmans beslut till verkställighet.

Mot detta guvernörsämbetets utslag anmälde i sin tur garverifabrikanten A. J. Thulin i egenskap av gårdsägare besvär hos kejsaren. Den 30 jan. 1884 utsåg rådhusstämman dr Forsius och lektor Sundwall att avge förklaring till guvernören som svar på dennes resolution i anledning härav. Den 17 maj 1884 avkunnade senaten sitt utslag. Senaten hade ej funnit, att Thulin anfört skäl till ändring av guvernörsämbetets utslag, varvid alltså komme att bero.

Därmed var den segslitna saken avgjord. Något motstånd restes icke mera. Härtill bidrog måhända, att borgmästare Wilander i slutet av juni avgick för att tillträda en tjänst som häradshövding i Piippola domsaga. Den 7 juni satt Wilander sista gången som ordförande. Därefter sköttes borgmästartjänsten av vicehäradshövding Werner Strömmer som t. f., tills han den 9 mars 1885 utnämndes till ordinarie innehavare av tjänsten. Som bisittare hade han rådmännen E. A. Waselius och Carl Nylund, den senare länge en motståndare till stadsfullmäktiginstitutionens införande.

Den 13 okt. 1884 bestämde sålunda den så sammansatta magistraten, att valet av stadsfullmäktige skulle försiggå den 26 nov. s.å. Sistnämnda dag utsåg den talrikt besökta rådhusstämman genom röstning 12 stadsfullmäktige. Valda blev fabrikör Johan Carlsson 337 röster, dr. Kr. Fr. Forsius 334 röster, handlanden P. A. Lybeck 330 röster, seminariedirektor F. W. Sundwall 294 röster, konsul Alfred Häggblom 282 röster, handlanden Alfred Gyllenberg 276 röster, handlanden Elias Roos 271 röster, f. stadsfogden Johan Lingonblad 248 röster, skräddaren A. Lindberg 227 röster, provisor J. A. Sandström 220 röster, lektor G. Hedström 219 röster och tullförvaltare O. Lindbohm 147 röster. [Kandidater.]

Redan 1885 ersattes lektor Hedström, som gått i konkurs, med lektor Alexander Hellgren, som av kommunens röstberättigade medlemmar den 21 maj med 151 röster invaldes till ledamot tillsvidare.

Vid det första sammanträdet den 8 jan. 1885 valdes dr Forsius till ordf., tullförvaltare Oskar Lindbohm till viceordf. och vid sammanträdet den 28 jan. s. å. ”apotekare” J. A. Sandström till sekreterare. För speciella frågor utsågs förstärkta stadsfullmäktige. Den 28 febr. invaldes sålunda för åtgärder i samband med seminariets överlåtande till kronan följande ledamöter: sjökapten M. E. Sarlin, fiskaren Matts Boman, apotekare K. H. Ekroos, postmästare O. Järnefelt, sjökapten G. Nyman och skomakare H. Holstius.

Stadsfullmäktiges vidare öden kan på grund av utrymmesbrist ej följas här i detalj. Några exempel på val och sammansättning skall dock ges.

Redan 1908 hade nya kommunallagar godkänts av lantdagen, men ej stadfästs av kejsaren-storfursten. Först sedan kejsardömet fallit utkom den 27 nov. 1917 de nya kommunallagarna för landsbygden och städerna samt den nya kommunala vallagen. Den föreskrev allmän och lika rösträtt för alla, som fyllt 20 år och proportionell valmetod. Valen till stadsfullmäktige i Nykarleby försiggick den 20 mars 1918, alltså mitt under brinnande krig. Endast en valsedel förekom och blott tre personer deltog i valet, en poliskonstapel, en pedagog och en socialdemokrat.

Stadsfullmäktigeprotokollen för denna tid saknas, men den 20 juli, då protokoll igen föreligger, var ledamöterna följande: A. Kisor, J. Finnström, O. Sund, V. Holmström, K. V. Bergman, H. Österlund, M. Nyberg, K. Granberg, J. Nordling, A. Damstén, P. Nessler, K. F. Spolander, K. J. Hagfors, Maria Castrén och K. Laurell. Samtliga var borgerligt sinnade och de flesta tillhörde Svenska Folkpartiet. Det kan nämnas, att detta var första gången kvinnor invalts i Nykarleby stadsfullmäktige, nämligen lektor Maria Castrén och lärarinnan Lydia Sundström. Den sistnämnda ersattes senare med suppleanten Karl Laurell.

Ännu den 8 juli 1918 förrättade allmänna rådhusstämman val av ny rådman, men därefter omnämnes denna ärevördiga inrättning, ”stadens borgares stämma”, ej mera i handlingarna. Flera reformer rörande kommunallagen följde småningom. Rösträttsåldern höjdes 1925 till 25 år och fullmäktigevalet skulle hållas vart tredje år i stället för med 1/3 varje år. Genom lagen av den 9 dec. 1927 infördes det s.k. stadsdirektörssystemet, varigenom städernas förvaltning och ekonomiska skötsel övertogs av en stadsstyrelse. I Nykarleby infördes det nya systemet från den 1 jan. 1931. År 1932 utfärdades lagen om kommunförbund. Efter en grundlig beredning kodifierades den 27 aug. 1948 samtliga lagar, som berörde landets kommunalförvaltning i en helhet. Den nya lagen trädde i kraft den 1 jan. 1949, men talrika ändringar gjordes under de följande åren. År 1955 förlängdes fullmäktiges mandattid till 4 år. Genom den kommunala vallagen av den 7 febr. 1964 genomfördes ytterligare reformer. Vallängden uppgjordes nu av kommunstyrelsen. En valmansförening kunde bildas av minst 10 röstberättigade medlemmar av kommunen och ägde rätt att uppställa kandidat till fullmäktige. Två eller tre valmansföreningar kunde bilda ett valförbund.

Den nya kommunala vallagen tillämpades första gången den 7 febr. 1964. De röstberättigades antal i Nykarleby var 773, varav 465 kvinnor. Av dem röstade vid valet den 4 och 5 okt. 581, d.v.s. 246 män och 335 kvinnor eller 75,2 % mot 64,8 % år 1960. Invalda blev Rolf Backman, Sigfrid Bertlin, Ellen Fogel, Karl Forsman (s), Ture Granqvist, Kurt Lobbas, Bjarne Lundqvist, Mikael Nylander, Sven Nyman, Uuno Rinne (k), Hans v. Schantz, Helge Solvin (s), Torsten Sourander, Lennart Winqvist och Benny Wistbacka, d.v.s. 12 borgerliga, 2 soc. demokrater och 1 kommunist. I landskommunen var antalet röstberättigade 1347 (varav 690 kvinnor). De röstande uppgick till 88,8 % mot 84,4 % år 1960. I Munsala uppgick de röstberättigade till 1725 (910 kvinnor). Av dem röstade 62,3 % mot 56,8 % år 1960. I Jeppo var antalet 1063 (550 kvinnor). Här röstade 82 % mot 82,8 % år 1960. I hela området fick de borgerliga 2517 röster och 49 fullmäktige, medan de socialistiska grupperna fick 967 röster och 15 fullmäktige, av dem 10 kommunister.

Vid kommunalvalen 1968 fick fullmäktige följande sammansättning från den 1 jan. 1969:

För Svenska Folkpartiet och Svensk Ungdoms valförbund: Pehr Tonberg, Sigfrid Bertlin, John Strang, Sven Nyman, Greta Östman, Kurt Lobbas, Matts Riska, Carl-Johan Palm, Torsten Sourander, Georg Karlsson, Gunnel Härus och Gustav Dumell. Socialdemokratiska valförbundet: Birger Sundvik och Alf Blomqvist. Folkdemokraternas valförbund DFFF: Väinö Hauta-aho. Ordförande var Kurt Lobbas och viceordförande S. Bertlin.

Denna sammansättning hade fullmäktige även år 1970, då staden firade sitt 350-årsjubileum.

År 1974 hade fullmäktige i staden följande ledamöter: Borgerliga: Sigfrid Bertlin, Allan Blom, Holger Haglund, Georg Karlsson, Bengt Kummel, Bjarne Lundqvist, Matts Riska, Lars Sjöholm, Torsten Sourander, John Strang, Gunnel Stråka. Socialdemokrater: Alf Blomqvist, Birger Sundvik. Kommunister: Väinö Hauta-aho, Kurt Rinne. Som vikarie för Alf Blomqvist under tiden 1.10.—31.11. 1974 inkallades fru Signe Blomqvist och som ersättare för Gunnel Stråka, som bortflyttat, från 11.12. 1974 till årets slut Rafael Riissanen.

En ny totalrevidering av kommunernas förvaltning och hushållning blev aktuell i landet 1968, då den s.k. kommunförvaltningskommittén tillsattes. Dess betänkande blev färdigt 1973 och i nov. 1975 godkände riksdagen regeringens proposition i ärendet. Den nya kommunallagen trädde i kraft den 1 jan. 1977.

Nykarleby landskommuns fullmäktige räknade 14 borgerliga och 1 kommunist, Munsala 12 borgerliga och 5 ”övriga”, d.v.s. vänstersocialister, och Jeppo 10 borgerliga, 3 socialdemokrater och 1 kommunist samt 1 ”övriga”. Sammanlagt räknade alltså den blivande storkommunen 62 fullmäktigeledamöter, av vilka 47 var borgerliga, 5 soc. demokrater, 4 kommunister och 6 ”övriga”.

Inför kommunsammanslagningen förrättades ett extra kommunalval i Nykarleby och landskommunerna i nejden den 6—7 okt. 1974. De röstberättigades antal var 5486, varav 2867 kvinnor. I valet deltog 4126 röstande (2108 kvinnor) eller 75,2 %. Svenska Folkpartiet fick 2929 röster eller 71,1 % och behöll därmed sin ledande ställning från den gamla kommunens tid. De socialistiska partierna fick 1191 röster eller 28,9 %, varav DFFF 345 eller 8,4 %, SDP 315 eller 7,6 % och de framstegsvänliga i Munsala 531 eller 12,9 %. Detta gav 17 fullmäktige åt SFP, 2 åt DFFF, 1 åt SDP och 3 åt de framstegsvänliga av de 23 fullmäktigmandaten i den nya storkommunen.

De valda var:

I storkommunens fullmäktige satt alltså 7 tjänstemän eller likställda, 11 jordbrukare, 4 minkfarmare och 1 hantverkare. Jordbrukarna och likställda dominerade således storkommunens förvaltning. Anmärkningsvärt var, att socialdemokraterna fått endast en plats mot kommunisternas två och de framstegsvänliga (vänstersocialisternas) tre.

Endast två av ledamöterna hade högre (akademisk) utbildning. Ingen av de nyvalda var född i det gamla Nykarleby. Skillnaden var m.a.o. stor i förhållande till fullmäktigförsamlingarna 1884—1919, men även till fullmäktige efter 1919 och fram till 1970-talet eller så länge seminariet existerade på orten. Under denna tid beklädde sem.lektorer och andra högt utbildade ämbets- och tjänstemän, företagare och medlemmar av gamla Nykarlebysläkter 1/3 till mera än 1/2 av stadsfullmäktigposterna, t. ex. 1937—1939 9 mandat av 15. Efter kriget minskade detta inslag något och socialister och kommunister, även finskspråkiga, blev vanliga i den dittills kompakt svenskborgerliga institutionen, såsom 1946—1947 och 1951—1953. Först i och med seminariets indragning och kommunsammanslagningen fick fullmäktige sin nuvarande av jordbrukare helt dominerade status. Cirkeln var m.a.o. sluten också vad Nykarleby stads styrelse beträffar; den hade liksom den gamla staden i sin helhet sammansmält med sitt ursprung, Nykarleby socken från 1607.

Stadsfullmäktiges ordförande, viceordföranden och sekreterare 1885—1975 framgår av bifogade förteckningar

Backlund Fredrik

(SFP)

Munsala

Björkman Roy

(SFP)

Socklot

Blom Allan

(SFP)

Nykarleby

Caldén Anna

(SDP)

Vasa (Munsala)

Finskas Nanna-Lisa

(SFP)

Jeppo

Forsgård Kjell

(SFP)

Jeppo

Frostdahl Jan-Erik

(SFP)

Nykarleby

Frostdahl Roger

(SFP)

Socklot

Frostdahl Steven

(SDP)

Nykarleby

Granlund Vald-Erik

(SFP)

Munsala

Häggblom Leif

(C)

Jeppo

Helsing Margareta

(KD)

Munsala

Högdahl Jan-Erik

(SFP)

Kovjoki

Ingman Ronny

(SDP)

Nykarleby

Karv Thomas

(SFP)

Vasa (Pensala)

Kengo Anna

(SFP)

Nykarleby

Kronqvist Bo

(SFP)

Nykarleby

Linder Marita

(SFP)

Lindvall Mikael

(SFP)

Nykarleby

Norrgård Ronny

(SDP)

Jeppo

Nylund Kenneth

(SFP)

Nykarleby

Näs Greta

(SFP)

Hirvlax

Palm Maria

(SFP)

Nykarleby

Rögård Nils-Erik

(SFP)

Pensala

Saari Ted

(SDP)

Nykarleby

Södergård Gunilla

(SFP)

Nykarleby

Vestlin Albert

(SFP)

Monå

Björkman Roy

(SFP)

Socklot

Finskas Nanna-Lisa

(SFP)

Jeppo

Frostdahl Jan-Erik

(SFP)

Nykarleby

Frostdahl Roger

(SFP)

Socklot

Frostdahl Steven

(SDP)

Nykarleby

Granlund Vald-Erik

(SFP)

Munsala

Häggblom Anneli

(SFP)

Munsala

Häggblom Leif

(C)

Jeppo

Högdahl Jan-Erik

(SFP)

Kovjoki

Ingman Ronny

(SDP)

Nykarleby

Karv Thomas

(SFP)

Vasa (Pensala)

Kronqvist Bo

(SFP)

Nykarleby

Lawast Sören

(SFP)

Jeppo

Norrgård Ronny

(SDP)

Jeppo

Nylund Kenneth

(SFP)

Nykarleby

Näs Greta

(SFP)

Hirvlax

Palm Maria

(SFP)

Nykarleby

Saari Ted

(SDP)

Nykarleby

Sandin Stefan

(SFP)

Jeppo

Vestlin Albert

(SFP)

Monå