14. Affären med J.P. Wall i Stockholm


Den syllwanderska gamlakarlebyskonerten fick namnet Maria och låg segelklar i Nykarleby i juni 1851. Redan i april hade Collander hört sig för hos J.P. Wall i Stockholm angående ev. lindrigare tullavgift för råg. En sådan lindring hade han fått åtnjuta, då han 1844 överskeppat ett parti Wasa utsädesråg om 500 tr till Stockholm. Han bad nu Wall göra en ansökan härom hos Kgl. Generaltullstyrelsen för 600 tr dylik utsädesråg. Wall fick även i uppdrag att sälja rågen. Den skulle läggas löst i fartyget, varför Wall måste vara försedd med säckar efter vanligheten för mottagningen av säden. Den var enligt Collander strid och vacker och fullkomligt tjänlig för ändamålet.

I Nadeschda Sjöassurance Bolag i Petersburg tecknade Collander i juni försäkring för l 250 tr »Wasa läns utsädesråg» till Stockholm à 5 rbl tunnan eller summa 6 250 rbl s:r. Lasten ägdes till ½ av handl C.W. Sundström och till ½ av Collander och skulle avskeppas med ovannämnda Maria à 49 läster.

Den 21 juni låg Maria lastad och segelklar i Nykarleby. Rågen var av bästa kvalitet och hade kort före avlastningen blivit rengjord med dryftmaskin för att öka värdet och befordra avsättningen. Frakten var fastställd till 40 kopek s:r in fullo per utlossad tunna. Till utlossningen i Stockholm var 12 arbetsmöjliga dagar betingade. Collanders andel av rågen skulle säljas av Wall, den andra hälften av firman Bergman & Son med vilken han tidigare haft liknande affärer.

Den 11 juli var Maria i Stockholm. Wall meddelade att en stor mängd utsädesråg anlänt till orten, vilket sannolikt skulle försvåra avsättningen. Collander uppmanade Wall att efterhand sälja till det pris, de andra utminuterade varan för till förbrukare, hellre än att sälja hela partiet till en spekulant för lägre pris. Detta borde vara 20 Rdr Riksgälds per förtullad tunna.

Först den 25 nov. avslutade Wall sin försäljningsräkning som efter alla avdrag inbragte Collander endast 5 740 Rdr rgs netto för 611 tr råg. Bruttosumman var 12 330,32 Rdr rgs, varför Collander tyckte att nettot var »obegripligen skralt».

Priset var i själva verket endast ca 15 Rdr rgs 40 sk tunnan, minus inköpspriset plus omkostnaderna i Nykarleby, varför förtjänsten för Collander skulle bli minimal. Han menade att det dåliga resultatet berodde på att avtullningen av lasten skett först den 5 aug. eller senare och att all försäljning av rågen försiggått först i skördemånaden och således »då den inträffande penningbrist och missväxt (kornjudarnas marknad)», som Wall omtalar, redan var för handen eller åtminstone anad. Enbart tullkostnaderna jämte frakt etc. hade uppgått till 2 514:22:6 Rdr rgs. Av allt detta följde att Collander i fortsättningen ej vågade inlåta sig på sådana rågspekulationer. Han tackade dock Wall för hans bemödanden att realisera affären.

Wall svarade att Collanders råg blivit betald vida högre än andras och över huvud över 20 Rdr, att 73 tr blivit förtullade vid lossningen och därefter allt eftersom den gick åt. Han hade trott att Collander »obtinerat» 20 Rdr som pris och därför skulle vara nöjd med det pris som erhållits.

Collander var emellertid för erfaren för att låta lura sig. Han svarade att han varit belåten, om ej mera erhållits än 20 Rdr. Han betraktade emellertid saken sålunda: Wall skulle vara kommissionär och jämväl köpare av varan. Om rågkonjunkturen försämrats, hade Collander fått åtnöjas med ett lägre pris, om varan var hans och Wall gjort behörigen redo för sitt sysslande med försäljningen, d.v.s gottgjort Collander det pris som verkligen tillflutit Wall. Han misstänkte nu att denne handlat på följande sätt:

Sedan årsväxten i Sverige tycktes bli ogynnsam och enahanda underrättelser ingick från Finland, övertog Wall egenmäktigt Collanders rågparti för egen räkning och försålde den som egen vara. Av detta, »den otrogne gårdsfogdens liknande handlingssätt», föranleddes den mystiska redovisningen, vad kreditsidan vidkom, som ej ens upptog de tider då försäljningarna försiggått. Collander uppmanade därför Wall att insända uppgifter på de personer, som köpt rågen och när de gjort det, hur mycket som sålts på kredit och hur mycket kontant jämte tidpunkten. Någon redovisning inkom aldrig och affärsförbindelserna mellan Collander och Wall upphörde, så när som på en del mindre växeltransaktioner.

Wall hade även sökt lura på Collander en sändning icke gångbart svenskt mynt. I slutet på nov. 1851 hade Collander från Petter Bergh i Brahestad fått sig tillsänd en påse, innehållande 307 svenska 1/6 Rd stycken präglade G IV A, jämte 7 skillingar kopparslantar. Med pengarna följde ett brev av 10 nov., att Collander för dessa skulle kreditera Wall 204 Rd rgs 39 skillingar. Myntet var ej gångbart i Finland och inväxlades ej av Finlands bank och Collander visste ej heller vilket värde det kunde ha i Sverige. Collander underrättade genast Bergh härom och uppmanade honom låta avhämta sin »myntsamling». Han fick ej något svar. Senare lyckades han emellertid trots allt växla myntet mot 2 % rabatt, varför Wall fick sin kredit.10

Trots att affärerna med Wall upphört, fungerade Collander ännu 1852 som hans ombudsman i växelaffärer med de österbottniska köpmännen i grannstäderna. 11

10 Till Petter Bergh 30.1.1852.

11 Brev till Ph. U. Strengberg och A.D.C. Löfgren i Jakobstad, G. Öller, A. Björkman 18.2; 29.2; 3.3, Abr. Nylander, M. Höckert i Uleåborg 7.3; 21.3, J.P. Wall 26.3; 7.5 1882.


Erik Birck (1981) En nykarlebyköpmans affärsförbindelser med utlandet 1845—55. Ur Historiska och litteraturhistoriska studier 56, sid 165—168.


Nästa kapitel: 15. Efterfrågan på trävaror ökar, liksom handeln på Lybeck.