18. De preussiska affärerna


Efter en längre paus på grund av de ogynnsamma utsikterna för realiseringen av skonerten Hoppets sista last året 1851, tog Collander i början av juni 1852 på nytt upp förbindelsen med Benj. Schmidt i Pillau. Sedan den 12 dec. hade Collander ej hört något av denne, och visste ej om lasten blivit såld eller ej. I mitten av nov. hade kapten Dahlstedt återvänt till Gamlakarleby och under vintern låtit sitt fartyg övergå en större reparation. Collander planerade nu att sända honom med en första last till Lybeck, där två avskeppningar av tjära och beck ej illa realiserats föregående höst. För becket hade han erhållit 18 mk —18 mk 4 sch. —18 mk 12 sch. Ct per tunna och för tjäran i proportion därtill. Under vintern hade tjära influtit mycket måttligt till Nykarleby. Priset hade länge bibehållits vid förra årets läge, men inpå våren hade det nedgått med 10, 15 à 20 kop. per tunna.

Collander hoppades nu att Schmidt realiserat den nämnda lasten och att han förskottsvis skulle få indraga på denne sitt ungefärliga tillgodohavande å nettovinsten enligt Schmidts prövning, medelst 3 månaders växlar, betalbara i Hamburg. Collander sade sig vara i största behov av denna trassering och hoppades att deras mångåriga »benyttiga relationer» nu skulle återknytas.

Skonerten Hoppet avlastades nu till Lybeck, W.L. Behncke & Co med 310 tr tjära och 150 1/1- och 80 ½-tr beck. Frakten var 68 11/7 kop. s:r per tunna. Lasten skulle säljas av Behncke till förmånligaste pris för Collanders räkning. Största sorgfällighet hade iakttagits för att få tjäran utgallrad fin och tunn från lagret. Fartyget avseglade den 12 juni.

Den 18 juli besvarade Schmidt Collanders ovannämnda brev. Han skildrade med mörkare och ljusare skuggningar handelstillståndet i Pillau och uppehöll sig särskilt vid de »stackars några hundrade tunnor tjära», som Collander skickat dit hösten föregående år och som sedan dess »utan all begärlighet och omsättning måstat hvila uti T. upplags magazin.» Collander var mycket missnöjd och misstänkte Schmidt för medvetet dröjsmål. Schmidt hade klagat över tjärans dåliga kvalitet, trots att han i okt. erkänt att varan var riktigt levererad enligt konossementet. Collander avvisade som följd härav en uppmaning av Schmidt att sända 250 l/l-tr och 300 ½-tr beck med lastfyllnad av tjära med kapten Dahlstedt. Lagret av beck var otillräckligt för en så stor last och beckbruket befann sig under reparation och hade varit overksamt i flera veckor. Då Schmidt dessutom klagat över grundämnet varav becket bereddes, och ej beviljat kredit på sista lasten, ville Collander ej »öka villervallan» genom att tillmötesgå honom. »Ty man skär ju icke heller här guld med täljknif», i synnerhet ej med magasinerna tomma, skriver han i aug. 1852.

Han uttryckte slutligen förhoppningen att Schmidt ej skulle tvinga honom att vidta kraftigare åtgärder för att få en rättskaffens slutlikvid för sista lasten. Han uppmanade Schmidt att innan denne ännu i månader eller mera höll Collanders tjära i lager »under förenade betraktelser af Commissionär och Speculant» till lasten, såsom han ansåg förmånligast, skulle han ju förr dess bättre försälja densamma till ett nedsatt pris av 8 mk eller därunder, bara Schmidt nu genom »bestämd och Köpmansklok handläggning» av saken, så vitt ske kunde, befriade Collander från det hela med minsta möjliga förlust. »Besinna, att en arbetare är sin lön värd. Och icke nog dermed, beröfvas honom vidare hans arbets materialier för längre tid, så hvarmed förmår han då uppehålla sitt och de sinas arma jord-lif? — Si detta har kommit förgätenheten hos Eder?», skriver Collander den 2 aug. 1852.

Sådana utgjutelser var vanliga i Collanders brev till sina affärsbekanta, i synnerhet om han kände sig lurad. I detta fall var han dock ute i ogjort väder, ty redan den 12 aug. hade Schmidt överstyrt 2 solaväxlar om tillsammans 3 000 Hbco mk för försäljningen i fråga. Collander mottog hans brev härom »med lidande sinnesstämning». Schmidt hade uttryckt sitt »hela hjärtas innersta språk» och gjort Collander till en dåre för hans tillvitelser. »Dock, allt det uppenbart varder, det är ljus!» Han bad om ursäkt för sitt handlingssätt. Han hade emellertid genom att ej förtiga en otillbörlig tanke mot sin nästa, vän och broder, lättat sig själv och satt denne i tillfälle att förklara sig och bevisa sin oskuld. Detta kunde endast mer och mer befästa vänskapen mellan vänner och borde ej kunna avbryta eller upplösa densamma, utvecklar Collander sin tankegång.

Om tio dygn skulle beckbruket nu vara färdigt och Collander hade redan försett sig med ett nödigt parti tjära för Schmidts behov. Becket skulle bli av god kvalitet och expedieras ännu samma höst. Priset var 12 Hbco mk per tunna, inkl frakt. Collander avslutar sitt brev med en försäkran om vänskap och säger sig längta efter att Schmidt skulle komma till Finland med sin unga fru på ett besök.

I slutet av sept. var becket kokat, men fraktfartyg stod ej att få på något håll. Collander kunde därför ej infria sitt löfte, utan lade upp becket på lager till följande vår.



Erik Birck (1981) En nykarlebyköpmans affärsförbindelser med utlandet 1845—55. Ur Historiska och litteraturhistoriska studier 56, sid 181—183.


Nästa kapitel: 19. Nya motgångar på den tyska marknaden.