Självfallet ingår älven med sitt rörliga vatten, sina lummiga stränder och sina skiftande scenerier som ett huvudmotiv i skaldernas och författarnas minnesbilder från Nykarleby. Älven ger stadens utseende dess markanta karaktär, älven ger staden dess förnämsta skönhets- och stämningsvärden och är efter kraftverkets tillkomst ett stöd för stadens ekonomi. Vi Nykarleby-barn har ett gemensamt band, som binder oss vid födelseorten även sedan vi övergivit den. Det är älven som rinner genom våra barndoms och ungdomsår, ja, fortfar att rinna i minnets värld till livets slut var vi än befinner oss. Vi är älvens urbota barn. Sommartid bjöd den på stillsamt flytande vatten, lockande och skrämmande på samma gång för våra barnaögon. Här och var bildades mystiska, mörka malströmmar och sugande virvlar, farliga ställen, som vi barbenta småpojkar varnades för, dock med ringa åtlydnad. Med upphetsad spänning upplevde vi våldsamma islossningar och mäktiga vårflodstider, som drev oss till våghalsig företagsamhet med isblock och störar.